Tröttast i stan?

 Här är vi trötta så det förslår. 
Maken har varit rätt sliten senaste dagarna. Antar att det är den tuffa behandlingen han känner av. Han känner ökad svaghet i musklerna också vilket troligtvis beror på att vi fick öka kortisonsdosen i söndags. Från och med i kväll ska han minska kvällsdosen med två tabletter, så vi kan ju hoppas att det känns bättre igen sen. 

Nästa vecka är sista veckan i den här behandlingsomgången, sen får Lasse fyra veckors vila och återhämtning. Det behöver han. 

Jag är också trött. Bara för att liksom. För att det är alldeles fel årstid för mig och för att situationen är som den är. Igår när jag åkte till dansen var jag så trött att jag funderade på att vända hem igen, men jag kom faktiskt igång och piggnade t o m till en stund. Det var glädjande. Vi lärde oss en ny dans till en låt i min favoritmusikgenre och det lättade upp. Men i övrigt känns det som om jag skulle kunna sova de flesta av dygnets timmar. 

Det vore bra att piggna till lite för vissa saker är lite eftersatta här hemma. Jag menar att jag behöver piggna till alltså. Att Lasse inte kan påverka sin situation har jag full förståelse för. Men själv funderar jag på vad jag kan göra för att få mera ork. Röra på mig mera är det jag tänkt på hittills, soffan är alldeles för bekväm i höstrusket. Vi får se vad jag kan hitta på. 




Kommentarer

  1. Anonym27 oktober 2022 kl. 19:50

    Nej hösten är inget vidare och november som kommer är värst konstaterade jag också tidigare idag, men sedan kom jag ihåg att vi skulle på en massa trevligheter i november och sedan är det ju dags för julförberedelserna så vi kommer nog igenom denna höst/vinter också. Vi får försöka ta fram det positiva även om jag förstår att för er del är det tufft. Kram

    SvaraRadera
  2. Eva S27 oktober 2022 kl. 20:47

    Jag tänker på er

    SvaraRadera
  3. Anonym30 oktober 2022 kl. 19:16

    Ja I dessa tider vill man inte bli förkyld 💕 Och framförallt inte ni 😢 Ni får vara lite försiktiga ❤ Min gubbe har fått op.tid den 9 /11 så vi träffar inte någon just nu 😢

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer