Tack Sverige!
Vi har konstaterat att vi är mycket lyckligt lottade som bor i Sverige!
Vården funkar väldigt bra med ytterst få undantag och vi
behöver inte ruinera oss på mediciner heller. Makens cellgifter, som vi hämtar
ut i förpackningar om fem tabletter i varje, kostar egentligen ca 680 kr per
paket! En bit över hundra kronor per tablett alltså. Han tar en om dagen och hur länge han ska fortsätta med det vet vi inte i nuläget. Medicin för ca en tusenlapp varje vecka och då har jag inte räknat med alla andra läkemedel han behöver. Av den summan behöver vi bara betala en bråkdel. Det är verkligen något att
vara tacksam över nu när vi hamnat där vi är med allvarlig sjukdom.
Själv är jag rätt ofta upptagen med en hel del fix. Det är mediciner och bokade tider, sätta mig in i hur det ena och det andra fungerar, fylla i blanketter och sköta logistiken efter bästa förmåga. Hittills har både maken och jag överlevt utan större missöden!
Fast ibland snurrar det i skallen minsann! Fast då gäller det mindre viktiga saker. Igår fick hela "dansgänget" ett gott skratt t ex. Vi började dansen kl 19 och vid första dansen kände jag att något var galet. Skorna satt inte som de skulle. Nåja, jag dansade glatt vidare tills dansen var slut. Då tittade jag ned på mina fötter och de inte bara känns konstiga! De såg konstiga ut också. Jag hade satt på mig skorna på fel fot! Den fadäsen får man ju bjuda på och jag började ju gapskratta själv. Snabbt byte av sko från höger till vänster och vice versa, sedan dansade jag vidare. Tänk så det kan bli! :D
Pratade med Johans Laura i helgen och hon var så förvånad över att vi behöver betala både läkarvård och medicin. I Barcelona är allt gratis….de pratade om att ta betalt med typ 1-3 € för mediciner men då blev det ramaskri…..och de har inga väntetider….Johan säger att vården i Barcelona jämfört med Stockholm är enorm skillnad. Med stort plus för Barcelona. Med den kostnaden för L s piller lär han ju vara uppe i högkostnadsskyddet för läkemedel. Jag minns att Tomas fragminsprutor gick på 5000 för första omgången och jag blev förskräckt men behövde bara betala för upp till högkostnadsskyddet tack o lov annars hade det inte gått alls. Året därpå var det oxå dags för nya sprutor efter hans op men då hade jag inte råd att betala så när jag sade det till läkaren sade hon att hon skickade med hem med tanke på att han haft lungemboli
SvaraRaderaDet låter ju jättebra med hur det funkar i Spanien! Men ändå har vi det bra förspänt här i Sverige i jämförelse med många andra länder. Jag glömmer aldrig det jag läste om diabetiker och insulin i USA för några år sedan. En medicin som funnits i hundra år och är livsviktig men där människor dör för att de inte har råd med den. I ett land som säger sig vara störst och bäst. Helt sjukt!
Raderahttps://www.diabetes.se/forskning/insulinet-100-ar/insulin---inte-for-alla/