Egalias egenheter

  Jo, "citronerna" duggar tätt i mitt liv nu.  Lilla älskade hunden Teo är inte frisk. Det började med att han blev trött och seg så jag beställde tid för koll hos veterinär. Innan vi hann så långt fick han en stabil magsjuka. Den blev så pass illa att han fick tillbringa ett dygn på djursjukhuset med dropp.  Igår fick jag hämta hem honom igen och nu är det heltidsjobb här med mat varannan timme och mediciner för att stoppa diarré och stabilisera tarmfloran samt korta rastningar enbart. Han mår helt klart bättre idag och vill gärna äta mer än han får.  Veterinären gjorde olika undersökningar och tog diverse prover och detta visade på flera olika ålderskrämpor. Så om knappt två veckor ska vi tillbaka för ett ultraljud. Det känns oroväckande men i bästa fall kan det gå att hålla i schack med mediciner.  Som djurägare ställs man förr eller senare inför det svåraste beslutet. Hur mycket undersökningar och behandlingar ska man utsätta en gammal hund för? Prio ett för mig är att Te

  Idag har jag firat min födelsedag. Och blivit rejält firad också!  Redan för några veckor sedan tänkte jag på min födelsedag med viss ångest, men gav mig sjutton på att i år skulle den firas för aldrig någonsin har jag väl behövt mer positiv motvikt mot all sorg och bedrövelse än i år.  Så jag bjöd in till en liten födelsedagsfika på innergården. Barn, barnbarn, bonusbarn, bonusbarnbarn, syster, systerson med familj, svägerskan med son. Några blev tyvärr tvungna att lämna återbud p g a sjukdom, men de flesta kom och vi fikade och umgicks. Det blev några riktigt trevliga timmar med skratt och prat. Så befriande!  Eftersom jag inte behöver en enda pryl till i mitt liv, tvärtom, startade jag en insamling till Hjärnfonden på facebook för någon vecka sedan istället för presenter. Tänkte att jag kan nog få ihop femtonhundra kronor i alla fall, till den livsviktiga forskningen. I skrivande stund är insamlingen uppe i 5000 kr!! Och den avslutas inte förrän om nio dagar så det kanske kommer i

  Idag har vi haft urnsättning för vår älskade Lasse. Det var en fin och outsägligt sorglig stund. All sorg bubblade upp till ytan igen och tårarna rann.  Svägerskan och jag hade plockat liljekonvaljer, Lasses favoritblommor och barnen hade med sig vita rosor. Varje år sedan vi träffades, Lasse och jag har jag plockat liljekonvaljer till hans födelsedag. Att idag på förmiddagen gå till samma ställa och plocka en bukett till hans grav kändes så absurt och tragiskt.  Jag hade även köpt en liten sten med text som dekoration. När gravstenen kommer på plats vet vi inte riktigt i nuläget, men det blir någon gång i sommar. Det är ju några veckors leveranstid.  Sent på eftermiddagen samlades vi sen igen Lasses barn, barnbarn och jag. Då hyllade vi Lasse genom att spela bowling för honom och äta buffé i den bowlinghall där han spelat så många gånger. Han var välkänd där och jag fick en kram av ägaren när vi kom dit.  Vi bowlade mer eller mindre framgångsrikt  och vissa av oss hellre än bra. Ing

  Idag var det dags för besiktning av Gamle Svarten, syrrans 18 år gamla Subaru Forrester, som jag kör omkring med just nu.  På besiktningen var de försenade och jag var måttligt road över att sitta på en stekhet parkering i en halvtimma innan det var min tur.  Men strax efter blev jag glad då Gamle Svarten gick igenom utan anmärkningar och med beröm dessutom. "Klart bättre än genomsnittet, den ska du inte göra dig av med", sa killen som besiktigade.  Nu är det ju inte jag som äger bilen men jag trivs väldigt bra med den. Det är bara en hake. Gamle Svarten har manuell växellåda och jag har en skada in vänster knä. Att köra stadstrafik som jag gör mycket och växla ofta är inte alltid kul när knät protesterar.  Men ett tag till ska vi nog komma överens, Gamle Svarten och jag. 

  Min vardag nu för tiden är konstig och annorlunda och samtidigt vanlig. Jag menar, jag stiger upp på morgonen, käkar frukost, rastar hunden, fixar det som behövs här hemma, handlar mat, äter, duschar, ser på tv och allt det där som alla andra gör.  Samtidigt lever jag i en sorts parallell vardag där döden tycks vara ständigt närvarande. Svågerns, Lasses och mammas bortgång och alla minnen av dem är ständigt med mig i allt jag gör.  Sorgearbete är som en stege har jag tänkt på. Först hamnar man nere på botten. Med tiden börjar man sakta ta sig upp ett steg i taget. Nu när även mamma gick bort ramlade jag ner några pinnar igen.  Just nu är det mycket att fixa kring mammas bortgång. I veckan hade vi möte med begravningsbyrån och vi har också hämtat de saker vi vill spara från hennes rum på boendet. Både syrran och jag är lite utmattade och trötta nu inför att börja om med hela den resan igen, men det måste ju göras. Dock har vi anlitat ett företag som röjer det som är kvar och tar hand

  Idag på förmiddagen tog vår mamma sitt sista andetag. Hon somnade in så lugnt och stilla. Hon blev 99 år gammal, en imponerande ålder.  Syster, jag och våra barn och barnbarn har förlorat tre älskade människor inom loppet av fem månader. Ännu en sorg att hantera, ännu en begravning att planera. Mammas död känns mer naturlig och hon fick ett långt och till största delen friskt liv. Men sorgen finns där och det är tungt nu.  Vila i frid, älskade lilla mamma och tack för allt. <3 Foto från 2018

I torsdags förra veckan gav jag mig ut på äventyr igen.  Denna gång utmanade jag mig själv med en långkörning. Jag packade in packning, Teo och mig själv i Gamle Svarten och körde till Stockholm. Kan inte minnas att jag kört ensam till Stockholm någonsin förut och det var väldigt, väldigt längesedan som jag körde bil en så pass lång sträcka. Men varför skulle inte det fungera, resonerade jag. Och det gjorde det ju utan problem.  Målet var att hälsa på bästa vännerna som bor ett par mil utanför storstan och på rätt sida dessutom, så jag behövde inte köra mitt i smeten.  Vi hade en väldigt skön och avkopplande helg och det var så härligt att träffas igen, även om vi alla kände att Lasse fattades. Det blev lite känsligt på fredagskvällen när vännen M dukade för fyra av gammal vana.  Vi hälsade också på vännernas dotter med familj och där fick jag en fin tavla som dottern målat. Den lilla texten på sidan döljs tyvärr av ramen, men där står det "Tills vi ses igen".  I söndags körd