Bra dag

Idag är vi lite glada, maken och jag. Vi har konstaterat att symptomen som tumören ger blivit lindrigare senaste tiden! Igår, t ex, kunde Lasse knappa in sitt personnummer på mobilen utan större problem. Idag fick han ett samtal från strålningen när jag var ute med hunden. De ville ändra tid och han kunde skriva ned den nya tiden rätt. Talet flyter också lättare, tycker vi. Vi hoppas att detta beror på att behandlingen gett tumörjäveln en match och att det är tecken på att den hejdat sig eller t o m krympt lite. Hoppas, hoppas! I alla fall är det positiva tecken som vi gläds åt nu. 

I morse åkte Lasse till strålningen för sista gången den här veckan. Med sig hem hade han bilder på strålningsmasken. En sådan används vid strålning mot huvudet för att fixera huvudet i rätt läge. Masken formgjuts efter varje person och vid strålningen skruvas den fast i underlaget så att man ligger absolut still. Lite klaustrofobiskt i min värld, men maken har inte ont av det för fem öre som tur är! 

Under promenaden här om dagen pratade vi om att prioritera, maken och jag. 

Det känns som att vi blivit handlingsförlamade sen diagnosen. Vi har mest suttit här hemma och knappt vågat röra oss ur fläcken. Det har varit så mycket att tänka på med tider, mediciner och behandlingar så vi har inte orkat mer. Bara det att hämta sig från chocken som en sådan diagnos innebär har ju tagit massor av energi. Och efter den där första chocken och reaktionen gäller det att klura ut hur vi kan leva med detta, hantera problem, oro och ångest som självklart kommer och hitta en ny vardag. Visserligen har vi varit med på ett par födelsedagsfiranden och träffat barn och barnbarn, men annars inget mer. 

Vi ska även fortsätta leva med "covidtänket", hålla avstånd, undvika folksamlingar m.m., eftersom Lasse blir mer infektionskänslig av cellgifterna, så sådant måste vi också ta med i beräkningen. 

Men nu har vi snackat ihop oss lite. Lasse är hjärntrött och orkar inte med för stökiga miljöer och för mycket ljud, så det har vi att ta hänsyn till bl a. Men om man inte kan gå all in kan man ju i alla fall göra lite, resonerade vi. 

Åka på stora fester med massor av folk och hög musik är uteslutet. Nu kanske vi tycks för gamla för sådant, men nä, inte är det åldern som sätter stopp för oss inte! 

I kväll är Lasse ute på restaurang med f.d. kollegor! Jag är så himla glad för hans skull och hoppas att han får det jättetrevligt.  Först avfärdade han detta helt, men eftersom han faktiskt ville delta resonerade vi oss fram till att han kan välja att vara med en liten stund och skippa resten. Så han möter upp gänget på restaurangen och hoppar över för- och efterfestande. 

Vi snackade också om andra saker som finns i kalendern framöver. Vi behöver verkligen lite nya upplevelser som är på en nivå som funkar. Få se vad det blir av det. 

Det mesta går att lösa om man tänker ett varv extra och lite utanför boxen. Och livet är ju till för att levas. 

På förmiddagen idag gick jag en skön promenad med hunden på ett ställe jag inte besökt på ca 25 år. Lasse valde att stanna hemma och vila sitt onda knä som bråkar lite just nu. 

Platsen var uppsnyggad med bra promenadstigar, en rejäl hundrastgård och de har till och med avdelat en bortre del av stranden för hundbad. Inte för att jag var särskilt badsugen idag då, men till sommaren kanske det kan vara något. 

En riktigt bra dag idag! Det behövde vi. Skönt att kunna skriva lite positivt här i bloggen med.