Egalias egenheter

För ca ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om raketdoktorn som jag fick träffa en söndag på vårdcentralen för min årliga diabeteskontroll.  Idag var jag kallad till ny kontroll och döm om min förvåning när jag fick träffa samma doktor igen! Det är inte vanligt på min högt belastade och rätt röriga vårdcentral.  Anledningen till att jag inte byter vårdgivare är att det inte finns en enda vårdcentral i staden som uppmuntrar min variant av diabetesvård samt att min nuvarande vårdcentral är den som ligger närmast geografiskt så det är lätt att kika in för en provtagning bl a. Jag har ju fler sjukdomar så provtagningarna duggar tätt ibland.  Hur som helst; "raketdoktorn" var ju glad och rolig sist så jag var rätt nöjd med att träffa honom igen.  Han välkomnade mig med ett stort leende och frågade hur jag mådde. "Jodå, jag mår bara bra", svarade jag glatt. ' "Micket bra", replikerande han på sin polskklingande svenska och sen sprutade han ur sig in

Ikväll har jag upplevt gamla godingar! :) Detta tack vare att kära syster bjöd med mig på konserten Hits of the 60´s.  Det var banne mig en riktig höjdare!! Svenne Hedlund (Hepstars), Clabbe (Ola & the Janglers), Janne Önnerud (Hounds) och Lennart Grahn (Shanes). Ja, ni som knappt var spermier på den tiden får googla namnen om ni inte känner igen dem.  Det var fullsatt. Det var ytterst få som var under 50 i publiken och artisterna var det definitivt inte, trummisen undantagen. Skämten om ålder, ork och minne duggade tätt. Det var nostalgi i kubik.  Och det var gamla godingar... både artisterna och låtarna. Det fanns inte en låt som man inte tog emot med "Åhh...den!" och sen kunde man texten.  Jäklar vilket tryck.  Än kan de, gubbarna. Och publiken! :D  Det gick inte att sitta stilla, man diggade oavbrutet och stundom stod hela publiken upp och dansade, klappade takten och sjöng med. När de på scenen slutade sjunga fortsatte publiken.  Jag var egentligen rät

Vi har varit utomlands igen. För första gången sen vår förra, misslyckade resa i januari, där de flesta av veckans semesterdagar försvann i oro, läkarbesök, sängläge och sjukdom.  Så nu tog vi revansch!  Det blev Rhodos denna gång. Första gången för maken på detta resmål, andra gången för mig, men med 40 år emellan. Och det blev, i sanning, en rejäl revansch! :D Vi är så glada över att vi fick en så underbar semestervecka. Vädret var fantastiskt. Varmt och skönt. Vi solade, badade, åt gott, promenerade en hel del och hade det helmysigt.  Visst fanns det små irritationsmoment, men desto större guldkorn.  För att nämna det som var mindre bra så var det i första hand researrangören. Vi åkte med TUI denna gång. Det var första gången med denna arrangör för oss... och troligtvis den sista också.  Vi bokade den resa vi gjorde, med flyg hem mitt i natten därför att de skrev på sin hemsida att man fick behålla hotellrummet tills det var dags för hemresa. En månad före avresan

Det här med nätmobbing och näthat är verkligen en sorglig företeelse, naturligtvis för den som blir utsatt, men även för att det offentliggör litenheten och den bristande kapaciteten hos den som mobbar/hatar.  Själv har jag blivit utsatt när det gäller diskussioner i olika ämnen på sociala medier. Vad kommentarerna bestått i har en del av er redan sett och jag tänker inte ägna vare sig energi eller utrymme här i bloggen till att gå in på detaljer om detta.  Men det hela har väckt en hel del tankar kring diskussioner på nätet.  Jag gillar att diskutera ibland. Det är intressant att höra andra människors synpunkter och ståndpunkter, fundera över dessa och kanske vidga sina vyer.  Men tyvärr är det inte ovanligt att diskussionen spårar ur. Någon får slut på argument och då tar de "verbala nävarna" vid och personangrepp, förolämpningar och påhopp förstör hela diskussionen.  Jag vet att många helt undviker att ge sig in i diskussioner på sociala medier. Andra tycker att m

Just det. Som rubriken anger så skiter jag högaktningsfullt i vem du röstar på nästa söndag. Om du nu inte redan röstat, vilket många tydligen har gjort. Men rösta på vem fan du vill, bara du röstar. Det är din skyldighet men också din enorma rättighet här i vårt land. En rättighet vi ska vara grymt tacksamma för, för det är absolut inte en självklarhet om man ser till världens alla länder, även om vi är så vana vid att kunna välja och ha åsikter och tänka fritt.  Men det är faktiskt ett privilegium. I vårt fantastiska land kan vi vara hyfsat öppna med våra åsikter, vår ev religion, hur vi identifierar oss själva, vår sexuella läggning m.m. Det ska vi också vara tacksamma över. För inte heller det är en självklarhet i världen i stort. Vi har väldigt liten förföljelse av HBTQ-personer i jämförelse. Vi har få som känner sig tvingade att hålla tyst med sina åsikter av rädsla för repressalier. Våra journalister kan skriva hyfsat öppet om både det ena och det andra. Vi ha

Senaste dagarna har jag nog inte hört en enda representant från ett enda parti som inte kommenterat bilbränderna med att ”vi måste ha fler poliser och vi måste ha hårdare straff!” Det där med fler poliser håller jag absolut med om. De poliser vi har i dagsläget sliter häcken av sig, skulle kunna jobba ihjäl sig och övertiden kostar multum. Men sen har vi den där grejen med hårdare straff! Det låter i och för sig klokt, för den som förstör och gör andra illa ska förstås straffas, inte tu tal om saken. Men vad inte en enda politiker nämner är att vi redan har rejält hårda straffskalor här i landet. Problemet är att domstolsväsendet väldigt sällan dömer utifrån den hårdaste skalan utan hellre till minimistraffet. Större hänsyn tas dessvärre till brottslingen än till brottsoffret. Våra domstolar letar med ljus och lykta efter förmildrande omständigheter.  Och sådana finns säkert ibland, men oavsett måste varje människa ta ansvar för sina handlingar eller? Oerhört

Ja nu är det valår igen. Och valår ger mig numera sjukt dålig magkänsla! Kanske är jag för gammal?  Men jag är spytrött på politikernas taktik och spel! Lär de sig aldrig? De behandlar oss som barn. Som om vi inget begriper. Det kanske är därför politikerföraktet allt mer breder ut sig? För att politikerna själva inte kan dölja sitt förakt för oss "vanliga dödliga" som de tydligen betraktar som mindre vetande.  Jag ska tala för mig själv här och inte för någon annan. Men jag är övertygad om att många med mig är tillräckligt kloka för att genomskåda totalt orealistiska vallöften. Och jag tror vidare att vi är många som är hjärtligt trötta på att höra politiker snacka skit om andra partier. Det säger oss ingenting och tillför nada till debatten.  Jag börjar misstänka att alla våra politiker följer samma retoriska modell. Den består av: ... slingra dig allt vad du kan och svara aldrig rakt på konkreta frågor. ... framhåll dina konkurrenters fel och brister så mycket du

I söndags gav vi oss ut i nya, okända marker, grannen, hundarna och jag. :) Vi åkte till Molla bokskog. Bokskogar är vackra och där fanns tre olika leder att välja på.  Vi hittade skogen och den lilla parkeringen och även en info-tavla med ledernas längd och märkning samt en liten karta.  Eftersom vi tappat en del av både kondition och ork efter sommarens sanslösa värmebölja bestämde vi oss för den kortaste sträckan och började traska längs vägen för att hitta stigen in i skogen. Leden var markerad med blå färg och till en början såg vi blå prickar på träden. Vi kom till en skogsväg men eftersom vi inte såg några markeringar när vi kikade in där gick vi förbi den.  Efter att ha gått en bit till var de blå prickarna ett minne blott och kvar fanns endast gröna märken vilka visade vägen utmed tiokilometaren. Nu hade vi inte tänkt promenera i timmavis, så vi vände och gick tillbaka. När vi åter passerade den lilla skogsvägen fick jag syn på en liten stolpe en bit in. Stolpen

Ja, nu är polisen i rejält blåsväder igen.  Situationen som uppstod är djupt tragisk. Polisen blev kallad till ett hus med larm om en beväpnad person mitt i natten. En i huset boende person var redan känd av polisen och misstanke fanns om att det kunde vara samma förövare som var i farten igen.  De mötte en kille i mörkret, en ung kille som bar ett k-pistliknande vapen och som inte la ned det på uppmaning. Så polisen sköt, vilket de är instruerade att göra när en person inte lyder ordern att släppa vapnet.  I efterhand visade det sig att vapnet var en replika. En sådan är omöjlig att skilja från ett riktigt vapen om man inte får hålla den i handen och titta närmare. I efterhand visade det sig att killen också hade Down´s syndrom. Det är en fruktansvärd tragedi!  Hela dagen idag har jag läst dömande inlägg och kommentarer mot polisen. När jag kom ut från affären satt det två äldre herrar som spydde ur sig ord som "tjänstefel, snutjävlar, idioter" osv. osv.  Jag är spy

De senaste dagarna har vi återupptagit våra promenader, grannen, hundarna och jag. Detta med varierande resultat. :D  Först provade vi en kulturled i det lilla samhället Rydboholm. Den lät trevlig och bilderna utlovade vacker miljö i gammal bruksbygd. Det var bara ett problem. Visserligen hittade vi, efter visst letande, starten på kulturleden. Där fanns en karta vi fotade av för att ta med oss. Första biten gick bra, men därefter stämde inte kartan och ingen märkning fanns! Efter idogt letande efter en stig vände vi om och försökte oss på leden från andra hållet. Inte mycket verkade stämma med kartan, så vi gav upp och åkte hem.  Kommunen har fått ett mail om att de informerar om en led som saknar märkning på sin sida, men nu i semestertider händer väl inte mycket. Vi var så upptagna av letandet att jag glömde fota de få vackra vyer vi såg. Minus på den, tyvärr.  Nästa tur gick till Sandared, det var igår. Den leden har jag gått många gånger förr om åren så dit var inte svårt att

Idag packade vi in hundar och oss själva i bilen, A och jag och gav oss iväg till ett område vi inte kände till. Där fanns vandringsleder från 2,8 - 9 km.  Oerhört vackert och mycket välskyltat. Bra på alla vis. Stora plus på detta område! Redan vid parkeringen hade någon byggt en liten gubbe i trä som höll en pil med texten "Spårcentral". Bara det bådade gott för vi har märkt att ibland är den första utmaningen att hitta just tavlan med lederna och deras märkningar. Vi traskade alltså en kort bit till Spårcentralen där en tydlig karta visade de olika lederna. En färg för varje led och pilar som visade var de började. Vi valde den gula femkilometaren, Grytefotsleden.  Vi gick på en skogsväg genom vackra hagmarker. Riktigt fint. På en halvö i en liten bäck fanns ett fikabord. Skyltar utmed vägen visade sevärdheter, som t ex den här:  Om någon kan upplysa om vad en "bruaresten" är vore jag tacksam? Google gjorde mig inte klokare, men misstänker att "

I söndags gick vi sju kilometer. Vännen/grannen A, våra hundar och så jag.  Det var en härlig promenad!  Vi går inte fort och det får ta sin tid, men går gör vi.  Det var många år sedan jag orkade gå så långt så bara det att kroppen funkar så bra nu är en riktig WOW-känsla. Vi har börjat utforska olika spår och leder i omgivningarna så det blir nya promenader titt och tätt här. Riktigt roligt.  Ibland blir det inte så bra, som svängen vi tog en bit utanför stan där all världens fästingar verkade ha årsmöte samtidigt! Helsike vad fästingar det var! Tur att våra hundar är preparerade mot de eländes krypen. Så där går vi nog inte igen. Här om dagen valde vi en vandringsled i närheten av golfbanan. Markeringarna var hyfsat bra, men stigen var bitvis så smal att den knappt syntes. Nog inte många som brukar gå där, tänkte vi. Runt golfbanan har man tvingats sätta upp låga elstängsel för att hålla de bökande vildsvinen borta. En golfbana ser väl inte allt för kul ut efter besök av en