"Life is a rollercoaster"

 22-09-03 

Vilken berg- och dalbana det här är! Känslomässigt kaos. Igår var vi många som grät. Vi pratade mycket med varann, barnen och jag och en del vänner. Det var bra prat även vi alla grät till och från, men det lättade på trycket för oss alla, tror jag. Idag känns allting lugnare och bättre. Maken är kvar på sjukhuset och mår bättre. Det viktigaste är att han inte har ont!

Jag och några av barnen turades om att besöka honom idag och det var skönt att se honom vid gott mod. Han skulle duscha när jag kom dit och aldrig har jag väl blivit gladare av att höra honom sjunga i duschen än vad jag blev idag! Bra dag.

22-09-06 

Första besöket på onkologen idag. Vi blev väl mottagna och träffade både läkare och kontaktsjuksköterska. Det blev massor av info och mycket att hålla reda på. Maken tappade det i ett ganska tidigt skede. T o m jag blev smått förvirrad på slutet. Men vi fick all info skriftligt så nu har jag hyfsad koll på läget. Tider för besök, provtagningar och behandlingar får jag hålla koll på. Mediciner likaså. Lasse fixar inte det, det blir för rörigt för hans stackars huvud.

I alla fall ska vi tillbaka i övermorgon för att prova ut en mask för strålningen. Både strålning och cellgiftsbehandling påbörjas 22/9. Strålningen kommer att ske på vårt hemsjukhus varje vardag i sex veckor! Vem sa att vi skulle få lite lugn och ro nu när vi blivit pensionärer? Som tur är har vi många barn, varav en del av dem kan hjälpa till med logistiken.

Jag har ju mina egna sjukdomar som kräver sitt, bl a fibromyalgi och utmattningssyndrom. Så jag behöver vara rädd om mig för annars är jag inte till nytta för någon alls.