November
Idag är det första november och den här månaden har alltid varit min ”hatmånad”. Det är grått och trist och kroppen brukar vara riktig ond. Tröttheten breder ut sig som ett grått täcke över mig. November har för mig varit en månad att bara överleva i många år. Om någon sagt till mig för bara ett år sedan att jag skulle vara på gymmet kl 11 en söndag i november, hade jag idiotförklarat hen på stående fot! Då kämpade jag fortfarande med min inflammerade axel som i och för sig var på bättringsvägen men ännu inte i högform, om man säger så. Men vem drog iväg till gymmet strax före elva idag? Jodå, jag. Jag trodde att det skulle vara sparsamt med folk där. ”De var säkert på halloweenfest igår och är bakis”, tänkte jag. Hej vad jag bedrog mig! Det var många som var där och tränade och en hel grupp som just skulle köra ett pass. Jag, som föredrar ett nästan folktomt gym, blev något överväldigad men det var bara att gilla läget. ”Vilka hurtbullar”, tänkte jag, ”ha...