22-09-06

På torsdag ska vi till Sahlgrenska för magnetröntgen. Detta med Sahlgrenska är en fasa i sig. Inte p g a själva sjukhuset, utan vägen dit. Vi har varit utan bil i många år och skaffade vår första gemensamma bil i maj i år. Maken, som är en mycket van bilförare, får inte längre köra och jag har inte kört bil i någon storstad på år och dag! Bara stressen att köra där räcker långt för att jag ska bli osäker. Visserligen har jag tänkt öva på att köra i Göteborg men inte under dessa omständigheter när stressnivån redan är hög p g a rådande situation. När vi skulle till Sahlgrenska förra gången, en tidig morgon för två veckor sedan, skjutsade en svåger ned oss och sen tog jag bussen hem.

Denna gång fixar vi det nog själva, tyckte maken käckt. Jag fick magknip vid blotta tanken! Alltså, det är inte så att jag är helt kass på att köra bil. Absolut inte. Men att köra inne i Göteborg, hitta en parkering samtidigt som vi har en tid att passa till en avdelning vi aldrig besökt, nää, det känns som alldeles för mycket och långt över min stressnivå! Maken menar på att denna gång ska vi dit mitt på dagen och det är mindre trafik. Må så vara, men det får lösa sig med att någon annan kör. Att jag ska vara chaufför är den absolut sista nödlösningen. Naturligtvis skulle jag klara det, men det är inte värt priset.