Egalias egenheter

  Jag har varit extremt trött de senaste veckorna. Mer trött än vanligt. Har sovit väldigt dåligt på nätterna och känt bristande ork och lust för det mesta. Det är ju inte konstigt alls.  I går drog min kropp i nödbromsen. Jag borde kanske förstått att ett skov av fibromyalgin var i antågande, men det är ju så sällan jag får dessa skov numera så jag såg det inte komma. Dock är jag inte ett dugg förvånad, snarare förundrad att det inte kommit långt tidigare under detta övermäktiga första halvår av 2023.  Så igår tillbringade jag större delen av dagen liggandes i soffan med Alvedon i kroppen och gördel runt höfterna.  När jag får sådana här skov känns det nämligen som om jag ska gå av på mitten! Värken känns från skulderbladen ned till knävecken, men den enorma muskelsvagheten sitter runt höfterna och buken så det blir svårt att hålla sig upprätt och varje rörelse är en plåga.  Bara att acceptera läget och vila sig i form. Först sent på eftermiddagen bestämde jag mig för att försöka komm

  Det blev en riktigt trevlig midsommarhelg, trots allt. På midsommarafton umgicks jag med nära och kära, åt god mat och gjorde årets badpremiär för mig, med ett litet barnbarn. Vi åkte till ett midsommarfirande och vädret var fantastiskt. Helt lagom varmt och det fläktade skönt.  Midsommardagen hade jag inget planerat och det var med avsikt. Jag har absolut inte full ork och energi just nu, så det gäller att hejda sig själv och se till att man får tid för återhämtning. Men redan på förmiddagen blev jag rastlös och vädret var fint. Började kolla på evenemang för att hitta något kul att göra men kunde konstatera att på midsommardagen händer absolut ingenting alls i vår stad! Då kom jag att tänka på "Hitta ut". Det är en aktivitet där man promenerar omkring och letar efter checkpoints. Lite som orientering fast man behöver inte springa och det går inte på tid. Man laddar ned en app och där finns kartor och så registrerar man de checkpoints man hittar i appen.  Jag provade det f

  Idag tog jag en tur till kyrkogården. Först tittade jag till farmors och farfars grav som jag nyligen tagit över gravrätten till. Jag fixade lite där och satte dit en midsommarbukett. Senare ska jag köpa något att plantera där. Den lilla rabatten framför stenen har växt igen så det får bli lite grävande och fix.  Därifrån gick jag vidare till Lasses grav. I förrgår var det fyra månader sedan han förlorade kampen mot den elakaste hjärntumör man kan tänka sig. Och i morgon är det midsommarafton. Kanske är det det faktum att en storhelg stundar, sorgen blir ju värre då sägs det, men jag blev helt översvämmad av sorg när jag stod där och satte ned en midsommarbukett även till Lasse. Tårarna bara rann över och jag kunde inte sluta. Fast vad gör det att man gråter på en kyrkogård? Det är väl en ytterst lämplig plats egentligen. Jag grät så mycket att jag gjorde åt hela paketen med pappersnäsdukar som jag hade i handväskan. Går förövrigt ingenstans utan pappersnäsdukar nu för tiden. Jag sat

  Ja, som ni ser citerar jag en ytterst tjatig och fånig tv-reklam i rubriken. Fast ibland är det verkligen viktigt att jämföra innan man fattar ett beslut eller säger ja till en affär.  När mamma gick bort skulle hennes rum på äldreboendet tömmas och städas. I hennes hyresavtal stod angivet att detta skulle ske inom en månad. Det anses tydligen som lång tid eftersom de numera dragit ned den tiden till två veckor p g a att kön till äldreboende är så lång i vår kommun.  Två veckor är ingenting! En del har ju anhöriga som bor långt bort, som kanske är fullt upptagna med vardag och arbete eller själva inte har hälsa och ork. Syster och jag hade definitivt ingen ork att göra detta. Så vi bestämde oss för att anlita ett företag som skötte både tömning och städning efter att vi tagit med oss de saker vi ville spara. Boendet tog tacksamt emot mammas fina fåtölj med fotpall, en hylla och ett par tavlor. Därefter återstod inte mycket, en byrå, kläder, ett par lampor och lite hemtextil. Boendet

När man är i ett sorgearbete går det inte att stressa fram något. Man får ha förståelse för sig själv och ge sig själv tid att läka. När marken rämnar ordentligt under fötterna och sorg läggs på sorg utan att man hinner bearbeta, som för kära syster och mig gäller det verkligen att ha tålamod. Inte alla förstår detta och det är nog inte konstigt alls.  Vår ork är begränsad, vår sociala förmåga likaså. Minnet är det lite si och så med också. Våra hjärnor är rätt överbelastade för tillfället. Vi kan bli toktrötta av minsta lilla om det är "fel" dag och det är det ganska ofta. Så jag är så oerhört tacksam över att vi har varandra när det nu blev som det blev. Vi förstår varann och när vi gör saker tillsammans är det helt ok att hålla ett lugnt och lågt tempo som vi båda anpassar efter varann och oss själva.  Sakta, sakta tar vi oss framåt. Rätt vanligt är att går enligt principen "två steg framåt och ett steg bakåt". Uttrycket "gå vidare" är vanligt förekomma

  Efter det som hände med fine Gamle Svarten i veckan var min plan att klara mig utan bil till en bit in på hösten. Det kändes förstås inte så roligt, för det är ju under sommaren man mest vill ge sig ut, men jag bor centralt och det går att åka buss och tåg, så jag tänkte få det att fungera ändå.  Under veckan, som innehållit osannolikt många sorger och bedrövelser, uppenbarade sig dock en möjlighet som jag mycket tacksamt tog emot.  Detta innebar att jag kunde börja leta efter en bil redan nu. Och tänka sig, för ovanlighetens skull har jag lite flyt i livet! Så mitt i allt elände "råkade" jag shoppa en bil.  Eftersom ett bilköp redan var planerat, om än längre fram, hade jag kikat runt en del, läst in mig på tester och omdömen och var klar över vilken sorts bil jag ville ha.  Jag fick bra råd och input via telefon från en bilkunnig systerson. Nu när det hela blev aktuellt kunde jag därför direkt söka på "rätt" bil utifrån mina krav och kriterier. Resultaten jag fi

  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba

  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt

  Fick ett meddelande från äldste sonen igår kväll. Han och hustrun hade bröllopsdag igår och hade pratat med dottern, snart tre, om detta:  " Vi pratade med I om att vi firade femårig bröllopsdag idag. Hon var nyfiken på vad det var så vi försökte förklara vad gifta sig är, att man gör det med någon man tycker mycket om och gillar, med ringar och så. Sen sa hon att hon ville gifta sig när hon blev stor, med farmor." Och där satt farmor och blev alldeles tårögd och hjärtat svämmar över. Gullunge!

  Nationaldagen inleddes med att Teo och jag tog bilen till ett friluftsområde där vi gick en liten runda. Teo fick bada tassarna i sjön på väg tillbaka till bilen och det var han mycket nöjd med.  Efter en liten lunch lämnade jag pälsklingen hos hundvakten och drog iväg ensam på ett litet äventyr. Målet var Torpa stenhus där de, dagen till ära, hade guidade specialturer med Gustav Vasa-tema. Detta lockade historie- och släktforskningsnörden inom mig och jag blev inte besviken. Proffsig rundtur och all personal var klädda i medeltidskläder. I olika rum dök olika historiska karaktärer upp och inflikade berättelser, från kökspigorna i källaren till de fina damerna i riddarsalen. Riktigt bra.  Torpa stenhus har rötter från 1100-talet även om själva borgen byggdes något senare så här finns historia så det skvätter om det. Det har aldrig sålts utan gått i arv i släkten i sjutton generationer. Imponerande. Jag låter bilderna tala. Klicka på dem för större format.  Borgen med sina vackra omgi

  Jag är glad att kunna skriva att dagen idag varit riktigt bra.  Redan när jag vaknade i morse märkte jag att Teo var betydligt piggare idag och det visade han på förmiddagen genom att dra med mig ut på en riktig promenad för första gången på en vecka. Inte lika lång som vanligt, men ändå rätt rejäl sträcka. Det gjorde mig riktigt glad. När promenaden inleddes fick jag direkt dra på smilbanden för på gatan stod en parkerad bil där någon roat sig med att skriva en uppmaning på den rejält smutsiga bakrutan.  Klicka på bilden för större format! Sen är jag också glad över att min balkong känns så mysig och trevlig i år. Har fått till det med växterna så den känns som en liten oas mitt i stan och det är jag nöjd med.  I eftermiddag har jag varit på handarbetsfika och det var väldigt trevligt. Välbehövligt för mig att vara lite social och ge mig ut och träffa folk. Vädret är ju finfint så vi satt utomhus med våra handarbeten och köpte även goda glassar.  När jag kom hem pratade jag i telefo

  Det är inte så ofta jag känner mig lycklig i dessa dagar, men livet rullar på och är ok för det mesta. Ok får vara gott nog under rådande omständigheter.  När man inte har några större förväntningar på lyckokänslor kan de uppstå vid de mest oväntade tillfällen och av de underligaste anledningar, som t ex vid åsynen av en bajskorv!  Jo, ni läste rätt och det är helt ok att skratta.  Som jag tidigare berättat drabbades lilla hunden av en rejäl magsjuka i början av veckan och det han åt rann bokstavligt talat ut i andra ändan. Med en väldigt välpälsad hund har det blivit många vändor i badkaret efter rastningarna.  Men vid morgonrastningen idag presterade lilla pälsklingen en helt perfekt bajskorv!  "Oh", utbrast jag! "Titta så fin, bravo Teo!" Och sen började jag fnissa åt att jag stod där, nyvaken på morgonkvisten och kände mig genuint lycklig över en bajskorv.  Men det är väl bra att man kan hitta lyckan i det lilla, antar jag.