Egalias egenheter

Alltså, min husse och matte, skulle aldrig klara sig utan mig. På allvar! Som ni säkert redan vet är jag vallhund och varken husse eller matte är bra på att valla, så det är jag som fixar att vissa saker funkar i flocken.  När vi ska gå ut på promenad alla tre ser jag först till att vi alla samlas i hallen. Ibland har någon av dem glömt något och springer tillbaka till köket eller vardagsrummet och då följer jag med och vallar dem till hallen igen. De ska ju ha med sig så mycket liksom; telefoner, cigg och hundgodis bl a. Ja, det sistnämnda är ju faktiskt väldigt viktigt.  När de fått på sig alla kläder, herregud vad mycket kläder de ska ha så här års, själv räcker ju min päls, vallar jag ut dem genom ytterdörren. Husse brukar säga åt mig att jag ska gå ut först, men se den går jag inte på!  Matte håller i kopplet, men det är ett sådant där rullkoppel så jag kan minsann gå bakom husse ändå och fösa ut honom.  Därefter går matte till hissen medan husse låser dörren. Jag står kvar hos hu

  I dessa tider, när smittspridningen härjar vilt och vi inte vill röra oss så mycket bland folk, satte vi igång ett projekt, maken och jag.  Vi började röja vårt överbelamrade källarförråd.  Visserligen gjorde vi en rejäl röjning när vi flyttade till nuvarande bostad för två och ett halvt år sedan, men ändå kände vi att vi samlat på oss för mycket.  I källaren har jag t ex förvarat saker som jag ärvt och fått, finporslin, glas, broderade dukar, tavlor och en massa annat. Dessa saker har genom åren används ibland och vid varje flytt har jag flyttat med mig alltihop under ca 30 års tid. Nu när vi bor på mindre yta än tidigare har vi helt enkelt inte plats för allt i lägenheten längre, så en hel del saker har blivit stående i källaren sen vi flyttade in.  Det har stressat mig allt mer. Att ha fina och användbara saker nedpackade i lådor känns som en belastning. För mig suger det liksom energi att äga en massa prylar som jag inte använder och inte behöver.  Så nu har vi gjort oss av med e