Egalias egenheter

  Nu, under maj, har jag mest hållit mig hemma, förutom kortare turer till barn och barnbarn. Har och har haft en hel del barnvaktsuppdrag i maj. Det är bra för då hinner vi träffas innan barnen börjar sina semestrar och far hit och dit. Jag har inte känt något direkt behov av att resa heller. Resan till Andalusien i april, som verkligen var en drömresa för mig, gjorde mig lite mätt, fast på ett bra sätt. Jag har återupplevt allt jag fick se där i tankarna många gånger och bläddrat i fotoboken jag gjorde efteråt. Känner mig fortfarande lycklig när jag tänker på den resan, trots att den slet rejält på kroppen.  Men nu börjar suget efter nya upplevelser komma tillbaka igen.  I juni blir det några dagar på Gotland. Ännu ett resmål på min bucketlist eftersom jag aldrig varit där. Det ser jag fram emot.  I juli blir det en endagstur till bohuslänska skärgården och en sväng till bl a Kinnekulle med en vän. Och sen Liseberg med barn och barnbarn förstås. Augusti är oplanera...

  Här om dagen fick jag oväntat besök på balkongen. Jag bjöd inte på kaffe! Hen hämnades med att skita på balkonggolvet.  Betydligt trevligare besök fick jag förra veckan av vännen A som var i krokarna p g a en jobbkurs. Så kul att ses igen och vi pratade mer än ett gäng tanter på kafferep. A är en sån vän som man kan fortsätta pladdra med även om det var flera år sedan man sågs senast.  I fredags passade jag barnbarn, I fem år och N som snart fyller fyra.  I talade om för mig att ”det växer en bebis i mammas mage och det är ascoolt!”  Nytt ord som hon förmodligen snappat upp någonstans. Men hon har ju rätt! Det är verkligen ascoolt att en kvinnokropp kan tillverka en helt ny människa.  Lille N kom och kröp ner jämte mig i sängen på morgonen. Vi pratade om ditt och datt. Jag var nyvaken och såg förmodligen risigare ut än normalt för N tittade gravallvarligt på mig och sa: ”Du dör nog snart farmor!” Jag fick kämpa för att inte skratta för funderingen var för...

  I morgon är det tre år sedan mamma somnade in och i övermorgon är det Lasses födelsedag. 67 år skulle han ha blivit om han fått vara kvar här. Maj månad är hjärncancers månad och jag ska sätta in en liten summa till föreningen ”Stoppa glioblastom”. Forskningen går framåt, men sakta, tyvärr. Fortfarande är överlevnaden i princip lika med noll och 300-400 insjuknar varje år enbart i Sverige.  På torsdag ska jag åka till kyrkogården med en blomma till Lasse. Bedrövligt att gratulera på födelsedagen på ett sådant sätt, tycker jag. Men det är som det är, som han skulle ha sagt och årsdagarna känns faktiskt lite lättare nu.  I övrigt fortsätter livet. Inga resor planerade denna månad. Jag känner mer för att ta det lugnt här hemma just nu. På fredag ska jag vara barnvakt åt två små och på lördag blir det kalas för ett annat barnbarn.  Annars tillbringar jag en del tid på gymmet vilket gör gott för både kropp och själ. Idag har jag träffat en fysioterapeut p g a min knäska...

  Sedan jag kom hem från Spanien har dagarna rullat på i rasande fart. Jag har gymmat, dansat linedance, träffat barn och barnbarn, varit på babysim och besökt metropolen Vaggeryd.  Att få vara med dottern och minsta barnbarnet på babysim var så rasande roligt! Jag har ju själv varit babysiminstruktör och allt kom tillbaka! Massor av härliga minnen och lilla E’s glädje i vattnet var härlig att se. En del av sångerna kände jag igen med och ”hej-då-sången” som de sjöng var den som jag skrev texten till en gång i tiden. Det hela var så kul så jag kände mig glad i flera dagar efteråt.  Till Vaggeryd åkte jag med vännen A som sällskap och bilen lastad med pappas gamla fåtölj. Pappas Laminofåtölj, som jag senare fick ta över, var en 50-årspresent till honom 1967.  Ni kan ju tänka er hur mycket den fåtöljen varit med om genom åren! Nu var den i rätt åtgånget skick och därför ville jag lämna in den på fabriken som tillverkar dessa fåtöljer och som alltså ligger i Vaggeryd....