Egalias egenheter

  Här kommer lite blandade funderingar från mig så här en tisdagskväll.  Sen den förrförra hektiska veckan har det mest varit vardag här. Rätt skönt, men nu börjar jag bli lite otålig. Funderar på om jag ska hinna med ännu en roadtrip innan flytten? Är sugen på att hälsa på lite vänner jag inte träffat på länge, men det innebär rätt många mil på vägarna. Får nog tänka vidare på det.  Apropå flytten så har jag börjat förbereda lite smått. Väldigt smått. Jag röjde ju en hel del i våras så det "stora" är liksom redan gjort, men nu flyttar jag till en betydligt mindre bostad så röjandet får fortgå.  Igår rensade jag ut tio års sparat smink. För gammalt och inget jag längre använder. Det mesta var från den tiden vi ofta åkte på större fester. Nu är det dags att bli tant på allvar, haha.  Sen rensade jag ut parfymer. Stod en bra stund med en av flaskorna i handen. Den av mina parfymer som Lasse tyckte mest om. Vemod och fina minnen. Flaskan var nästan slut och jag vet att jag aldri

  Idag har syster och jag gjort ett besök i terapeutiskt syfte. Vi hade planerat det noga och pratat igenom hela saken först.  Saken är nämligen den att vi båda har fått aversion mot sjukhuset här i stan. Vi mår rent illa av att ens passera själva byggnaden och bara vägen dit ger oss dålig magkänsla. Även det tillhörande parkeringshuset känns svårt. Väldigt svårt. Vi körde dit med ångest, parkerade där med ångest, gick därifrån till sjukhuset med ångest över våra sjuka män, gång på gång i vintras. Alla ambulansfärder, alla besök på akuten, olika avdelningar och detta med var sin make som bara blev sämre och sämre. Inte särskilt konstigt att vi känner som vi gör. Min systers man kom ju inte ens därifrån utan dog där, min Lasse kom hem, döende.  Vi har pratat om våra känslor kring sjukhuset många gånger och insett att om vi själva skulle behöva sjukhusvård skulle det förmodligen bli en mental katastrof om vi inte gör nåt åt det hela. Så vårt första steg till bearbetning var att åka till

  Mitt i allt, under förra veckan, när jag redan var mer fullbokad än på länge, dök en lägenhet upp. Väldigt olämpligt men samtidigt lämpligt.  Under förra veckan var jag behjälplig med två av barnbarnen under ett par dagar, så jag övernattade där, först på tisdagen och sen på fredagen. Sen skulle jag också hinna fixa till mig för lördagens bröllop med besök hos frisör m.m.  Så veckan kändes verkligen fullspäckad med mina mått mätt. Att passa små barnbarn är ju underbart och jag skickas direkt tillbaka till hur det var när mina egna barn var små. Kroppen är dock drygt 30 år äldre och inte längre lika samarbetsvillig, haha.  I början av veckan fick jag i alla fall svar på en intresseanmälan jag skickat in på en lägenhetsannons förra helgen. Hyresvärden ville att jag skulle ringa upp och skickade sitt telefonnummer. Så jag ringde på måndagen, fick tid för visning på tisdagen, tackade ja på onsdagen och skrev kontrakt på torsdagen!  Naturligtvis kollade jag upp hyresvärden mycket noga och

  I lördags var jag på bröllop! Min älskade dotter och hennes sambo gifte sig och det var en så fin, härlig och rolig dag.  Jag tror att brudparet och varenda bröllopsgäst oroligt kollade någon väderapp flera gånger om dagen hela förra veckan för vigseln var utomhus. Men de hade en helt otrolig tur med vädret! Det regnade dagen före och dagen efter, men just i lördags var det uppehåll, t o m sol och varmt. Helt osannolikt så som vädret har varit ända sedan efter midsommar typ.  Vigseln hölls i en mycket fin trädgård och brudparet var strålande vackert. Underbar musik också. Inte många ögon var torra, tror jag.  Efter vigseln promenerade de nygifta och alla gästerna till en närbelägen spårvagnshållplats, där en äldre spårvagn i retrostil skulle transportera oss alla till festlokalen. Ett väldigt kul inslag under dagen!  När vi kom fram stod där tre män i gammaldags uniformer kring en stor kanon! Det skulle skjutas bröllopssalut och helt traditionsenligt skulle det sista av de tre skotte

  Veckan som gått har varit så fullspäckad och så mycket har hänt, mest positiva saker. Jag kommer att berätta om detta i några olika inlägg de närmaste dagarna.  Men idag väljer jag att uppmärksamma och minnas vår älskade Lasse, för just idag är det sex månader sedan han lämnade oss. Ett konstigt halvår med mycket sorg och saknad men också tacksamhet över de fina år vi fick tillsammans.  Tidigare ikväll tog jag en sväng till kyrkogården. Fler hade uppmärksammat dagen och varit där och tre fina buketter finns där nu. 

  Ehh...det hände en grej. Det händer mycket med en när hela livet vänds upp och ner, har jag märkt. De mest besynnerliga saker.  Och nu har det hänt något helt otroligt, faktiskt. Jag har inte rökt på en hel vecka! Inte en enda cigg! Som jag försökt sluta röka under alla år. Provat kurser, böcker, självsuggestion, naturmedel, tuggummi, plåster, piller och jag vet inte vad. Jag har rökt sen jag var fjorton år gammal, med några kortare uppehåll endast.  Alla pikar och all kritik jag fått för mitt rökande har tyvärr bara medfört sviktande självförtroende och gjort ett stopp ännu svårare.  Förra sommaren hade jag i alla fall minskat ned rejält. Men sen hände ju allt som hände, ja ni vet. Och min cigarettkonsumtion nådde istället nya höjder.  Senaste månaderna har jag återigen funderat på att sluta röka för jag började få hosta, men har skjutit det framför mig. Jag orkade helt enkelt inte ta tag i det. Tills i tisdags förra veckan.  Jag hade ätit frukost och tog en cigg efter maten som jag

  Idag gav vi oss iväg på utflykt, syrran, jag och hennes tax. Vi pratade redan i våras om att besöka Ramhultafallet utanför Sätila och resonerade som så att efter den senaste tidens regn borde det verkligen vara något att titta på nu. Det var det. Medhavd matsäck, vettiga skor och slingriga, ibland slippriga stigar. Solsken fick vi t o m och underbara utsikter. Jag låter bilderna tala. Sätt på ljudet när du tittar på klippet.  Slipprig stig som bar uppför och uppför Översvämmad stig, taxen ville fortsätta men inte vi. 

  Under förmiddagen, efter frukost och packning, vinkade jag hej då till Vadstena och rullade hemåt. Min plan var att ta god tid på mig på hemvägen och stanna när jag kände för det.  Jag körde bara ett par mil innan jag svängde av mot Omberg, efter att ha fått en rekommendation om det.  Omberg är ett en mil långt berg på Vätterns östra strand. Den lilla vackra vägen bar uppför och uppför och utsikten blev bara bättre och bättre. Stannade på ett ställe och fotade vidunderliga vyer. Det finns gott om både parkeringar, rastställen och även ställplatser för husbilar. Vandringsleder finns det också flera av men mina ben var inte riktigt på humör för vandring i kuperad terräng. Men vägen var fantastisk att åka! Och smal och krokig och, bra nog, enkelriktad.  När jag så sakteliga rullat ned från berget igen fortsatte jag mot Gränna. Jag skippade den tråkiga E4:an och körde småvägar istället. Också det en väldigt vacker väg.  När jag närmade mig Gränna började magen knorra efter lunch och jag

  Efter en stunds vila på rummet och byte av skor gav jag mig ut igen på eftermiddagen. Det såg lite mulet ut, men väderappen lovade idel solsken så jag nöjde mig med en kofta och lämnade både jacka och paraply på rummet.  Tio minuters promenad senare var jag framme vid Vadstena slott, en imponerande byggnad som Gustav Vasa lät börja uppföra 1545 som en försvarsborg. Hans son, Johan III, byggde senare om slottet till ett renässansslott.  Slottet har stora salar, många trappor (obekväma!) och väggar som är 5-6 m tjocka. Jag valde att titta runt på egen hand där. Bilderna får tala.  Imponerande byggnad! I rustkammaren fanns rustningar och vapen av olika slag. Fängelsehåla Skulpturer som tidigare prytt slottet stod uppställda i nordvästra kanongången. Kanonbild, hehe Nordvästra kanontornet med alla skottgluggar Herreköket, där maten lagades till kungligheterna Det var nog ingen dålig bröllopsfest!  Hur kunde de äta så galet mycket mat?! Lilla rikssalen med vackra gobelänger Nyfiken vad so