Egalias egenheter

  Det är rätt glest mellan inläggen här nu, men det har med årstiden att göra. Det händer inte så mycket i mitt liv och jag är trött efter en vinter som känns som den varar i evighet.  Förkylningen har i alla fall släppt, äntligen och det är jag tacksam över.  I går tog jag mig samman och gav mig i kast med monstret. Det är en växt med det smått obegripliga namnet Dischidia Oiantha. Jag köpte den för några år sedan och då var den en liten gullig växt. Det var då det. Nu går den under namnet monstret här hemma, men jag får väl vara tacksam för att den trivs hos mig.  Nu var det dags för omplantering av monstret och detta utvecklades till en veritabel brottningsmatch! Monstret fyllde upp större delen av köksbänken under arbetet och det tog en bra stund att trassla ut alla rankorna ur ampelns kedjor. När det var klart var jag så trött i armarna att jag var tvungen att ta en paus. Under tiden tronade monstret på köksbänken med de långa rankorna hängandes över skåpsluckor och i diskhon och

  Jag är glad att kunna skriva att dagen idag varit riktigt bra.  Redan när jag vaknade i morse märkte jag att Teo var betydligt piggare idag och det visade han på förmiddagen genom att dra med mig ut på en riktig promenad för första gången på en vecka. Inte lika lång som vanligt, men ändå rätt rejäl sträcka. Det gjorde mig riktigt glad. När promenaden inleddes fick jag direkt dra på smilbanden för på gatan stod en parkerad bil där någon roat sig med att skriva en uppmaning på den rejält smutsiga bakrutan.  Klicka på bilden för större format! Sen är jag också glad över att min balkong känns så mysig och trevlig i år. Har fått till det med växterna så den känns som en liten oas mitt i stan och det är jag nöjd med.  I eftermiddag har jag varit på handarbetsfika och det var väldigt trevligt. Välbehövligt för mig att vara lite social och ge mig ut och träffa folk. Vädret är ju finfint så vi satt utomhus med våra handarbeten och köpte även goda glassar.  När jag kom hem pratade jag i telefo

  Jo, "citronerna" duggar tätt i mitt liv nu.  Lilla älskade hunden Teo är inte frisk. Det började med att han blev trött och seg så jag beställde tid för koll hos veterinär. Innan vi hann så långt fick han en stabil magsjuka. Den blev så pass illa att han fick tillbringa ett dygn på djursjukhuset med dropp.  Igår fick jag hämta hem honom igen och nu är det heltidsjobb här med mat varannan timme och mediciner för att stoppa diarré och stabilisera tarmfloran samt korta rastningar enbart. Han mår helt klart bättre idag och vill gärna äta mer än han får.  Veterinären gjorde olika undersökningar och tog diverse prover och detta visade på flera olika ålderskrämpor. Så om knappt två veckor ska vi tillbaka för ett ultraljud. Det känns oroväckande men i bästa fall kan det gå att hålla i schack med mediciner.  Som djurägare ställs man förr eller senare inför det svåraste beslutet. Hur mycket undersökningar och behandlingar ska man utsätta en gammal hund för? Prio ett för mig är att Te

  Mitt nya projekt är att odla på balkongen. Har gjort det lite förut men i år går jag all in.  Det känns, på något sätt, hoppfullt och trösterikt med det som spirar, gror och växer. En positiv motvikt till all sjukdom och död som varit en stor del av mitt liv senaste året.  Jag tycks ha någon sorts talang för att så små frön, för det gror och växer som bara den!  Jag har sått cocktailtomater, minigurkor, salladslök, rädisor, minimorötter och blommor som nu står och växer till sig i fönstren i väntan på varmare väder. Ser redan framför mig hur balkongen kommer att prunka i sommar. Om jag har lite flyt och tur.  Blir det inget av det  har jag i alla fall haft nöjet i att försöka. I bästa fall får jag en härlig skörd och kan dela med mig till nära och kära.  Idag tog jag med hunden till en närbelägen park och fotade lite vårblommor. Vi hade en skön promenad i solskenet. 

  Här händer inte så mycket och samtidigt händer det massor!  Makens tillstånd är i princip oförändrat fast just idag har han varit vaken lite mer och även varit lite piggare. Det är något som oroar honom men han får inte fram orden och det är förstås frustrerande för oss båda. Han för att han inte kan göra sig förstådd och jag för att jag inte förstår. Nåja, vi släppte det för nu, det ger sig säkert så småningom. Hemtjänsten fungerar bra med väldigt liten omsättning på personalen, vilket var ett starkt önskemål. De är lyhörda och varsamma, så rent praktiskt är allt som det ska.  Känslomässigt är det värre, i alla fall för mig. Jag åker berg-och dalbana inombords hela tiden och får jobba med mig själv och många svåra tankar. Ovanpå allt har det dykt upp ännu ett orosmoment, men jag är inte redo att berätta om det ännu. I morse chattade jag med min läkare, en underbar och förstående ung kille och fick lite stöd därifrån. Det var skönt. Nästa vecka har jag tid hos kuratorn och det behövs

  Idag plockade jag fram Amaryllislökarna ur kylskåpet där de vilat i 6-7 veckor och satte dem i glas för fuktning innan plantering i morgon. Tänk att något så fult kan bli så vackert sen! Idag skulle vi lämna prover på vårdcentralen Lasse och jag. När vi kom dit var det väldigt långa väntetider och dessutom skulle jag nu betala dubbelt så mycket för att ta prov på den vårdcentralen eftersom jag inte är listad där. Jag avstod eftersom jag har gott om tid på mig att lämna det provet. Ska kontakta min egen vårdcentral och boka tid där istället. Så vi gick till optikern och justerade mina glasögon så länge och så åt vi lunch. Åter till vårdcentralen där det nu var kortare väntetid och Lasse fick lämnat sitt prov iaf. Det är det viktigaste. Varje tisdag är det provtagning för honom, hur länge det ska pågå vet vi inte men vi har läkartid på torsdag så då får vi ta reda på det. Gissar på att provtagningen kommer att fortsätta så länge han äter cellgifter.  I går hälsade syrran och jag på gam

I lördags tog jag mig samman och höststädade balkongen. Packade in en kruka i bubbelplast i förhoppning om att den klarar sig ute i vinter. Det funkade förra året, så det går nog bra.  Slängde några ruskigt fula krysantemum som gjort sitt.  Klippte ned begonian, tog upp knölarna och la dem i papperspåse fvb till källaren den de får "sova" några månader.  Sen klippte jag ned krukrosorna och satte ihop dem i en större kruka. Få se om de klarar vintern där. Några små rosor och knoppar var så fina så de fick plats i minivaserna inomhus.  Efter det blev det att ta rätt på tomma krukor och amplar, dammsuga balkongen och "sanera" köket från gammal jord och avklippta växtdelar.  Kände mig nöjd med slutförd uppgift.  Snart är det dags att plocka fram amaryllislökarna ur kylskåpet och börja driva upp dem inför julsäsongen. Få se om jag lyckas bättre i år, förra året blommade de först efter nyår.  I söndags var vi på kalas hos ett barnbarn som fyllt år. Jättekul att träffas li