Egalias egenheter

  Idag fick jag alltså nycklarna till min nya lägenhet.  Bästa syster kom med sin bil och vi körde dit i båda våra bilar med diverse småsaker som ska flyttas. Det stora flyttlasset går inte förrän nästa lördag.  När vi kom dit var det väldigt tomt, men ljust och fint. Strömmen är inte påslagen ännu eftersom jag angett 1/11 som startdatum men det är ju några timmars dagsljus, hösten till trots.  Vi gjorde först ett närmare inspektion och städningen var inget att klaga på. Jag inventerade skåp och garderobsinredning. Därefter vidtog en massa mätande och funderingar över möbleringen. Skönt att ha någon att bolla med.  Sovrummet kändes knepigast. Inte för att det är knepigt i sig, ett ordinärt fyrkantigt rum bara, utan för att det tog ett utvärderande av flera olika möbleringsalternativ innan jag kunde konstatera att min stora byrå definitivt inte kommer att få plats. Så jag får hitta ett nytt hem till byrån. Det är en ordinär IKEA-variant bara, så inget jag inte kan leva utan. Byrån får r

  Återigen en fullspäckad vecka. Begriper inte hur hektiskt livet kan vara som pensionär! Fast när man ska flytta är ju livet så oavsett ålder förstås. Idag ringde min nya hyresvärd och meddelade att jag kan hämta ut nycklarna redan på måndag! Det blev jag glad för. Hade räknat med onsdag nästa vecka eftersom det är första november, men nu får jag ytterligare två dagar på mig att förarbeta inför själva flyttdagen. Känns finfint. Jag ligger i startgroparna. Har packat en hel del så nuvarande bostaden börjar se rätt tråkig ut, men det går ju att leva med ett par veckor.  Låda efter låda staplas i lilla sovrummet som jag ändå inte använder. Igår plockade jag ned alla foton från en hylla som jag ska ge bort eftersom den känns för stor för min lilla lägenhet. I samma låda tänkte jag lägga ner två foton på Lasse som nu står i vitrinskåpet. Men det tog stopp! Jag kunde bara inte packa ner dem ännu. Inser att jag inte kan packa ner dem i en flyttlåda alls. Istället kommer jag att lägga dem i e

  Kanske låter rubriken lite suspekt, haha!  Jag har funderat lite över vad folk i allmänhet tänker mest på inför en kommande flytt? Kanske är det hur de vill möblera vardagsrummet? Eller planering och funderingar kring uteplats eller trädgård? Eller njuter de av tanken på ett modernare kök, en klädkammare eller en vackrare utsikt? Själv fantiserar jag om badrummet! :D Det beror på att jag de senaste fyra åren bott i en lägenhet som har stans fulaste badrum. Jo, det är sant! Bilder ser ni nedan, om ni vågar titta. Det sker i så fall på egen risk, jag tar inget som helst ansvar för mardrömmar och andra konsekvenser! Badrummet i fråga är visserligen stort och rymligt med bra förvaring. Men det är inte renoverat sedan huset byggdes någon gång i slutet av 70-, början av 80-talet. Hur många år sedan det är kan ni räkna ut själva. Vi försökte få till en renovering av detta badrum när vi skulle flytta in, men icke. Inte ens när hyresvärden besiktigade och råkade peta hål i ena badrumsväggen,

  Nu ska jag berätta om den fantastiska upplevelsen jag nämnde helt kort i förra blogginlägget. Jag har blivit farmor igen! Bara en sån sak!  Jag har varit stand by inför födelsen för att ta hand om storasyster och det gjorde jag såklart. Men eftersom födelsen inföll förra torsdagen när jag lämnat henne på förskolan föll det sig så att jag fick den helt enorma bonusen och förmånen att vara med när han föddes!!  Det var inte alls planerat men det blev så och jag är så oerhört tacksam för det. Det var inte den första förlossningen jag varit med på, jag har ju liksom jobbat i branschen. Men att se sitt eget barnbarn födas, vilken grej alltså!  Han föddes av en mamma som är en total naturbegåvning på att föda barn och med en lugn, samlad och omhändertagande pappa. Bara det samarbetet var en upplevelse i sig.  Och för mig var det, förutom det fantastiska i hela händelsen, plåster på hjärtat och balsam för själen efter årets första halvår med nästan enbart sjukdom, död och begravningar.  Tys

  Nu blev det en sån där galen vecka igen! Ni vet där allt händer på samma gång och kalendern är helt full med bokade tider.  Jag visste det redan innan att den här veckan skulle bli en utmaning så förra helgen tog jag det lugnt för att ladda. Det har varit en massa samtal att ringa med anledning av flytten och tröttsamt strul med vissa saker som krävt ännu fler samtal. Ärenden att göra, mera flyttplanering, bokade tider m.m. Ovanpå allt som var planerat redan innan var jag med om en helt fantastisk upplevelse, men det ska jag berätta om i ett separat inlägg senare.  Hur som helst, trött av allt som varit, slocknade jag som ett ljus före 23 igår kväll och sov till 7.30. Det är länge för att vara mig.  När jag vaknade tyckte jag att jag var utvilad. Eller det var nog snarare en fåfäng förhoppning, haha. Efter frukosten tvingades jag inse att huvudet var ungefär lika tomt som innehållet i en uppblåst badboll och kroppen var allt annat än samarbetsvillig. Jag somnade en stund till. Det hj

  Jag börjar undra om det aldrig tar slut? Tycker inte jag är någon prylmänniska, har redan tidigare gjort mig av med massor av saker och gammalt arvegods, men herregud så mycket det är att plocka i! Jag har insett att det inte bara är flyttstök jag håller på med utan även döstädning. Lika bra att få det gjort samtidigt, tänker jag. När vi röjde ur mammas hus för några år sedan, syrran och jag, höll vi på i åtta månader innan det var tomt. Då sa jag att "aldrig någonsin vill jag utsätta mina barn för detta!". Så blir det inte heller. Nu har jag aldrig varit den samlare min mor var, men det blir ju ändå en del. Mycket gör jag av med och alla barnen blir väl snart tokiga på allt jag försöker pracka på dem. Men det är helt ok med mig att de tackar nej. Vill bara inte göra mig av med något utan att fråga dem först. Det de inte vill ha får gå till loppis. Är jag tveksam om något, vilket händer ibland, får det dock stanna. Men det är få saker och bara sånt jag tror jag kan komma at

  Fullspäckad dag idag! På förmiddagen styrde jag Edna ut på landet för att vara sällskapsdam åt syrrans tax några timmar. Taxen är just nu skendräktig och var föga imponerad över att det "bara" var jag som kom. Hon ville i alla fall följa med på promenad och blev även glad över ett godissök och lite annan aktivering. Annars var det gnälligt värre. Hon kan vara en riktig dramaqueen.  Från "drama-taxen" åkte jag vidare till arbetsterapeuten. Inget drama där mer än att hon konstaterade att jag har en kraftig inflammation i en sena i tummen. Den har bråkat länge med mig, tummen, men nu ska det bli ordning på den får vi hoppas. Den går nämligen inte att böja annat än med milt våld och då gör det så ont att jag skriker högt. Så för att förhindra att jag stöter emot och böjer den av misstag och för att den ska få vila har jag nu fått ett stöd som håller tummen i rak position. Lite små övningar ska jag också göra tre ggr om dagen. Stödet ska sitta på dygnet runt i sex veck

  Det händer inte så mycket som känns så angeläget att skriva om just nu. Inga utflykter och äventyr alls. Flytten är nog för mig denna höst då min ork fortfarande känns lite begränsad. Och sen övriga aktiviteter förstås. Dansen, leva-vidare-gruppen och lite promenader mellan varven.  Förra veckan var jag i alla fall på höstmarknad i stan med en god vän. Vädret var fint och det var rätt skönt att strosa runt.  Tog ett par bilder också.  Här om dagen började jag försiktigt närma mig borrskruvdragaren. Vi samarbetade bra vid första försöket, som bestod i att skruva loss fästet till en vägghylla.  Jag anar en början på en ny, fin vänskap! :D