Egalias egenheter

  I morgon är det tre år sedan mamma somnade in och i övermorgon är det Lasses födelsedag. 67 år skulle han ha blivit om han fått vara kvar här. Maj månad är hjärncancers månad och jag ska sätta in en liten summa till föreningen ”Stoppa glioblastom”. Forskningen går framåt, men sakta, tyvärr. Fortfarande är överlevnaden i princip lika med noll och 300-400 insjuknar varje år enbart i Sverige.  På torsdag ska jag åka till kyrkogården med en blomma till Lasse. Bedrövligt att gratulera på födelsedagen på ett sådant sätt, tycker jag. Men det är som det är, som han skulle ha sagt och årsdagarna känns faktiskt lite lättare nu.  I övrigt fortsätter livet. Inga resor planerade denna månad. Jag känner mer för att ta det lugnt här hemma just nu. På fredag ska jag vara barnvakt åt två små och på lördag blir det kalas för ett annat barnbarn.  Annars tillbringar jag en del tid på gymmet vilket gör gott för både kropp och själ. Idag har jag träffat en fysioterapeut p g a min knäska...

  Sedan jag kom hem från Spanien har dagarna rullat på i rasande fart. Jag har gymmat, dansat linedance, träffat barn och barnbarn, varit på babysim och besökt metropolen Vaggeryd.  Att få vara med dottern och minsta barnbarnet på babysim var så rasande roligt! Jag har ju själv varit babysiminstruktör och allt kom tillbaka! Massor av härliga minnen och lilla E’s glädje i vattnet var härlig att se. En del av sångerna kände jag igen med och ”hej-då-sången” som de sjöng var den som jag skrev texten till en gång i tiden. Det hela var så kul så jag kände mig glad i flera dagar efteråt.  Till Vaggeryd åkte jag med vännen A som sällskap och bilen lastad med pappas gamla fåtölj. Pappas Laminofåtölj, som jag senare fick ta över, var en 50-årspresent till honom 1967.  Ni kan ju tänka er hur mycket den fåtöljen varit med om genom åren! Nu var den i rätt åtgånget skick och därför ville jag lämna in den på fabriken som tillverkar dessa fåtöljer och som alltså ligger i Vaggeryd....

  …innebar en vecka i fjällen ihop med barn och barnbarn. De små gjorde stora framsteg i skidåkningen förutom de två minsta som inte är redo att stå på skidor ännu. Det är inte farmor/ mormor heller numera även om suget finns kvar. Men såpass förnuft har jag att jag inser att utförsåkning är ett avslutat kapitel för min del.  Vi hade en fin vecka även om kroppen protesterade en del och jag blev förkyld på onsdagen.  Bilderna får tala:  På Fjällgläntan bodde vi Underbart väder en del av veckan Fjällen visar sig från sin bästa sida  Pappa H får hjälp i köket Valle, alla barns kompis. När han har haft show får man kramas. Lille N lärde sig att åka lift själv under veckan Och även åka ner utan hjälp Avsluningssnack med skidläraren  Veckan skidskola avslutas med dragkamp. Barnen och Valle mot lärarna. Svärsonen gottar sig i solskenet  Utefika sista dagen. Nu är jag hemma och vilar mig i form till nästa äventyr om knappt två veckor. 

  Idag konstaterade syster och jag att vi är nästan orimligt glada över att ha tagit oss igenom ännu en vinter. Och vilken vinter sen! Snö och kyla i över en månad. Halka och elände. Bilbatterier som gav upp. Allt blir så omständligt på vintern och man blir så begränsad. Men nu händer det grejer! När kylan gav vika tog jag en promenad och såg snö och is smälta. Då var det grått och dimmigt väder men töade gjorde det. Viskan har varit helt istäckt länge.  I väntan på våren har jag ägnat mig åt gymmet, släktforskning och dans. Här om dagen halkade jag in på en ca 250 år gammal kyrkobok där prästen skrivit med den vackraste handstil jag sett. Så konstnärligt och fullt läsbart. En fröjd att leta släkt i den boken.  Klicka på bilden för större format Gymmet är kul och jag mår så bra efter ett pass där. Samma sak med dansen.  Idag har vädret varit helt underbart här. Solsken som värmde och jag har planerat årets odlingar på balkongen. I affären hade de extrapris på tulpane...

  Februari är en seg månad. Visserligen kort, men seg. Jag väntar otåligt ut vintern men det är både kallt och besvärligt. Tur att dansen började förra veckan så man har något att pigga upp sig med.  I söndags skulle jag varit med på motionsdans men lilla bilen hade fått nog av kylan och vägrade att starta. Fick god hjälp med detta problem i går, tack vare försäkringen och sen var jag ute och körde på motorvägen en bra stund för att ladda upp henne. (Jo, min bil är en hon!) Idag startade hon snällt vilket var bra för jag hade bokat tid med en instruktör på gymmet på förmiddagen. Det var givande. Nu har jag ett program. Körde igenom det innan jag gick därifrån, uppiggad och glad. Man får göra vad man kan för att överleva februari, som sagt.  Därifrån åkte jag till mataffären för att proviantera och till apoteket för att köpa en blodtrycksmätare för det tycker min doktor att jag ska ha.  Jag har ryckt upp mig på matlagningsfronten och börjat laga mer och nyttig mat. De...

  Snart en vecka sedan jag kom hem från Fuerteventura. Inte klokt så fort tiden igår!  Jag reste med några av mina nära och kära och vi hade en härlig vecka som gav energi. Bilderna får tala. Först lite bilder från huset vi hyrde. Utsikten var förtjusande  De två flitigaste badarna Underbar solnedgång  Vid havet gick vågorna höga Promenad till Fuerteventuras enda vilande vulkan Halvvägs upp bodde ekorrar Eftersom vi inte gick ända upp fotade jag en bild på kratern istället  Det var verkligen en härlig vecka och kroppen mådde så bra av att komma ifrån vintervädret lite.  Den här veckan har jag tvättat, tränat, köpt gymkort, dansat linedance, släktforskat, varit ute på promenader och träffat vänner. Bra vecka även om det är hiskeligt kallt i det här landet. 

  Januari är en skitmånad i mitt tycke! Den är kall, långtråkig och teve visar mest gamla repriser. Än värre har det blivit de senaste åren. I januari -23 var Lasse så fruktansvärt sjuk, alla behandlingar hade avslutats och livet var en fullkomlig mardröm.  Sen dess har jag inte mått riktigt bra denna månad, även om det långsamt blir mildare med tiden. Men otäcka minnen kommer tillbaka, mardrömmar likaså. Jag sover sämre och blir såklart tröttare. Det är som det är och jag kan inte göra mycket åt det. Tiden får ha sin gång och jag vet ju vad måendet beror på.  I dag fick jag dock en liten föraning om vår när jag var ute i solskenet på eftermiddagen. Så skönt!  Jag har också träffat barn och barnbarn i januari, vilket alltid piggar upp och fördjupat mig i släktforskningen. Den senare kräver full koncentration och håller onda minnen borta.  Och januaris stora ljuspunkt detta år är att jag åker till varmare trakter snart. En vecka ihop med äldste sonen med familj o...

  Idag har syster och jag gjort första besöket på gymmet. Det var både givande och kul.  På sista tiden har vi funderat lite hit och dit på vilket gym vi skulle välja. Jag var helt inne på e-gymmet först men vi ombestämde oss förra veckan. E-gymmet ligger i badhuset och när man köper kort där har man tillgång till hela anläggningen plus några badanläggningar till i kommunen. Därför kostar deras gymkort lite mer.  Efter lite resonerade kom vi fram till att ingen av oss var särskilt intresserade av annat än själva gymmet och eftersom jag har eksem är inte simning i klorvatten den bästa träningen för mig. Alltså kändes det onödigt att betala för alltihop och sen bara utnyttja en liten del. Så jag började ringa runt till olika gym.  Ett som ligger väldigt nära min bostad kanske kunde vara något? Där svarade en ung kille som lät väldigt blasé och när jag frågade om vi kunde få en genomgång före start sa han lite trött att han kunde väl visa maskinerna om vi visste vad vi ...

  Året har börjat lite smått. Rätt segt måste jag säga. Det händer inte så mycket, tv visar bara gamla repriser och snön tycks vara det stora samtalsämnet.  Jag har handarbetat en hel del. Kul att vara kreativ. Men det blev för mycket för vänster handled så nu har stickorna fått vila sen några dagar.  I fredags pulsade jag fram till stan för en träff med några vänner. Vi käkade god mat och hade det trevligt. På vägen tog jag en bild av ett vintrigt centrum.  Lilla bilen är översnöad och ser ut som en gräddtårta. Tur att jag klarar mig utan den just nu. Det räcker att de som måste köra är ute och halkar på vägarna, tänker jag. Syrran blåste snön av sin bil med lövblåsen idag. Smart!  Några kortare promenader har det också blivit. Min kropp är inte i sin bästa form just nu och snöpromenader hör inte till det som kroppen gillar mest. Men jag gör så gott jag kan. Lite foton tog jag igår. Annars har jag tagit tag i släktforskningen sen nyår. Kroppen får  vila oc...

  År 2025 går mot sitt slut och jag måste säga att året varit över förväntan. Många resor och äventyr har jag fått uppleva och min inre resa har också gått framåt. Tack livet!  Jag flyttade i maj och nu har jag verkligen landat på rätt ställe. Stortrivs i min lägenhet. Jag har hittat lugnet efter allt som hände, livet är totalt annorlunda nu, men bra på sitt sätt.  Annat minnesvärt under året har varit resan till fjällen med barn och barnbarn liksom en resa till Mallorca i våras, roadtrips, Lisebergsbesök, Skåneresa m.m. Men det allra viktigaste är förstås att jag blev mormor till lilla E i juni.  Jag har beställt en fotobok för året med bilder från alla upplevelser. Den blir kul att ha som minne.  Hälsan har också förbättrats under året tycker jag och jag har för avsikt att jobba vidare på den nästa år.  Så vad kan då 2026 innehålla?  Tja, jag rivstartar året med att börja på gym, tänkte jag. Och sen blir det linedance förstås. När jag ändå är igång å...

  Idag har jag klätt granen. För första gången har en konstgjord gran kommit över min tröskel! Med tanke på jobbet med att skaffa en naturgran som först ska kånkas hem, sen få att stå rakt i foten, sen vattnas till förbannelse och på det klippas ned och köras bort, ombestämde jag mig och släppte därmed principen att en äkta gran är ett måste. Jag glömde nämna alla barr och trasslet med ljusslingan.  Konstgjorda granar har blivit snyggare med tiden och jag köpte en med belysning i. Den är bara 150 cm hög så inte behöver jag klättra heller när jag ska sätta i toppstjärnan.  Jag tycker den är riktigt fin. Det enda jag saknar är doften, men ett doftljus med grandoft hjälper upp det. Man måste naturligtvis inte ha någon gran alls men för mig blir det ingen riktig julstämning här hemma utan gran.  I övrigt har jag pyntat lite lagom, tycker jag. Ska inte ha några gäster hemma den här julen så det är bara för min egen trivsel. Det är inte så bara förresten! Såklart ska jag...