Egalias egenheter

  Det har varit mycket att stå i här ett tag. En hel del att fixa med efter flytten förstås och sen går jag på rehab två gånger i veckan för att få ordning på min trasiga axel. Bilen ska in på service, saker ska köpas och bytas och…ja, ni fattar. Så det kalla försommarvädret har inte stört mig nämnvärt. Jag har haft fullt upp inomhus.  Jag är mycket nöjd med mina foton som jag beställde canvastavlor av och bokhyllan med inbyggt skrivbord. Har tänkt mig åtskilliga timmars släktforskning där när höstmörkret kommer.  Min ena orkidé som blommat rikligt i månader blev svårt chockad av flytten och tappade alla blommorna. Men sen bestämde den sig för att trivas i det nya fönstret och har nu satt två nya blomstänglar. I måndags åkte syster och jag till en handelsträdgård och handlade jord, växter och annat som behövdes. I tisdags var det ösregn, men igår lite bättre väder så då planterade jag.  Och idag kom sommarvädret!  Det blev balkonghäng hela eftermiddagen, först m...

  Rätt utmattad efter flytt och förkylning har uppackandet fått ta sin tid.  Idag lämnade jag ifrån mig nycklarna till gamla lägenheten och det var skönt. Den lägenheten räddade mig när flytta var ett absolut måste men nu känns det mera som att jag har hittat hem. Fortfarande finns flyttlådor kvar och saker att göra men det tar på det. Nu funkar internet i alla fall så det irritationsmomentet är borta.  Vissa saker behöver jag hjälp med. Skruvdragaren t ex, är inte längre kompatibel med mina händer och armar men jag har snälla barn som är bra på sånt, som tur är. Jag har krupit omkring på golvet och fäst upp förlängningssladdar bakom soffa och säng och känner mig mycket nöjd med att jag klarade det! Kroppen protesterar något men man får ta det i etapper. Detta är ett gammalt hus med få eluttag i väggarna så att dra sladdar är ett måste. Glad att jag kunde göra det själv.  Det är roligt att inreda, fundera över vad som ska upp på väggarna och skaffa lite nytt. Jag har...

  Hej igen! Över en månad sen förra inlägget och mycket har hänt, så detta inlägg lär bli långt.  En hel del tid har gått åt till att återhämta mig från den hemska influensan som syster och jag råkade ut för. Och sen har det varit, och är, en massa flyttfix såklart. Även om det inte var längesedan jag flyttade sist så medför en flytt en massa jobb. Jag längtar efter att komma i ordning i mitt nya hem. Men nu går jag händelserna i förväg. Först vill jag berätta om resan till Mallorca förra månadsskiftet. Min första utlandsresa på sex år. Det var äldste sonen, sonhustrun, två barnbarn, deras mormor och så jag, farmor, alltså. De hade hittat ett underbart hus, sonen och sonhustrun. En hel villa med egen pool och nära till stranden. Vi hade en så härlig vecka där!  Bilderna får tala:  Lilla I läste säkerhetsföreskrifterna med stort allvar innan take off Utsikt från takterrassen  Vi hade ett eget citronträd på tomten Stranden var rena paradiset Lille N och det stora ...

  Ett otäckt virus angrep både kära syster och mig i början av denna vecka! Vår däckverkstad är starkt misstänkt. Vi var båda där och bytte däck på våra bilar förra fredagen och precis alla som jobbade där var sjuka. Det hostades och snörvlades på alla håll och kanter och någon tog paus för att få i sig Alvedon. Tycker vi borde få rabatt!  Några dagar senare började syrran känna sig dålig och jag också dagen efter henne. Vi minns inte när vi var så dåliga senast! Feber, snuva, frossa, heshet, muskelvärk, ont i magen och huvudvärk. Jag tappade all lukt och smak och systers dito blev förändrad till något äckligt. Vi är fortfarande inte friska. Uttråkade är vi däremot så det förslår.  Vi har spekulerat i om det är covid, men jag hade inga test hemma och syrrans var för gammalt. Antingen det eller något galet influensavirus som inte fanns med i årets vaccin.  Nu är vi i alla fall lite bättre, men sjukt trötta och orken tryter vid minsta lilla ansträngning. Jag skulle trä...

  Våren är helt klart här och det är så skönt. Bilen har varit på ”spa”, d v s tvätt och städning och igår fick jag på sommardäcken.  Någon vårstädning här hemma blir det inte tal om utan det får bli flyttstädning sen istället. Har bokat en sådan för att flyttstäda själv kan jag fetglömma med min dåliga kropp och muskelinflammation i axeln. Tack och lov för att det finns folk som jobbar med sånt.  Däremot har jag varit och vårstädat på gravarna. Fyra gravar är det, på två olika kyrkogårdar. Åkte först till en blomsteraffär där jag köpte så fina penséer till bra pris och sen har jag tagit bort gammalt granris, vissna löv och krattat och gjort fint. Det känns bra även om kroppen protesterar när jag ligger på knä och gräver och har mig. Men så länge jag orkar kommer jag att fortsätta. Och nånstans känner jag att det ändå är bra att röra på sig.  Hos mamma m. fl. satte jag fyra plantor Mormorsmor har mindre plats och fick två. Farmor, farfar och fasters grav Och så älska...

  I förrgår kom jag hem efter härliga dagar i fjällen med barn och barnbarn. Det började med att tre av oss fick skjuta på avresan ett par dagar p g a ett virus, men förra måndagen kom vi i alla fall iväg.  Både kroppen och knoppen får en smärre chock varje år p g a kuperad terräng och att bo i storfamilj, men med lite vila mellan varven går det fint. Som vanligt åkte jag inte skidor men bara att vara i miljön är härligt. Och att få umgås med alla mina älsklingar flera dagar i rad är guld värt!  Det har varit prat och skratt och jag har fyllt kvoten av gosiga barnbarnskramar med råge. För all del också lite trötta och ibland sura barn men vem kan vara glad jämt?  Jag är imponerad av tålmodiga föräldrar som outtröttligt klär på och av både barnen och sig själva flera gånger om dagen och som lyckas hålla reda på pjäxor, hjälmar, mössor, vantar och annat. Årets ord får bli ”PISTMASKIN,” då den var rena underhållningen dagligen för småttingarna. Vi bodde nämligen så nära...

  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...

  Det var ett tag sedan jag bloggade nu, så här kommer ett väldigt blandat inlägg om hur jag haft det, har det och vad jag ser fram emot.  Vintern är, som bekant, inte min årstid. Men denna vinter har ändå varit bättre än den förra och definitivt bättre än förrförra, som var ren fasa. Så det går framåt, kan man säga. Förra fredagen hängde jag med syster på hundträning i en lokal i stan. Det var hennes tax, Dixi, som fick lite aktivering. Där fanns olika banor med hinder och uppgifter att göra. Väldigt trevligt och kul att se. En tax är lite som en katt. En tax äger man inte, det är taxen som äger dig. Finns t o m en ramsa om taxars särart: "Kommer kallad men ej strax, född till slav är ingen tax". Tänk att det finns så mycket viljestyrka i en sån liten kropp! Dixi har en matte som har mångårig erfarenhet av hundträning, så jag har aldrig förr sett en tax med sådan följsamhet. Kul var det och trött var taxen när vi var klara.  Hälsade också på syrran och hennes hundar här ...

  Januari är en rätt trist månad. Det händer inte särskilt mycket. Inget har liksom kört igång, vare sig det gäller aktiviteter eller tv-serier eller annat. Vädret gör inte månaden bättre heller, antingen är det halka och elände eller också grått och regnigt.  Då gäller det att hitta sina guldkorn.  I mitt köksfönster blommar det fint och jag njuter av blomsterprakten varje dag.  Amaryllis är en fantastisk blomma, kan det bli mycket vackrare än så här? I helgen som var tog jag tåget västerut. Väglaget var inget jag är bekväm med att köra i så därför fick det bli tåg. Jag hälsade på mina två söner, en svärdotter och barnbarnen. Det var stoj och kul och härligt att få umgås med älsklingarna. I lördags tog jag tåget hem igen, trött men samtidigt uppiggad.  Natten till måndagen sov jag så otroligt gott! Bättre än på väldigt länge. Så i måndags var jag superpigg för ovanlighetens skull. Underbart! Vädret lockade inte alls till promenad, men jag hade bokat tvättstugan...

  Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter.  Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera.  Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för.  Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning.  Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar.  I går såg det ut så här på min runda. Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan: Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra...

  Jag firar nyår i soffan iklädd myskläder i år.  Meningen var att fira med sönerna och deras familjer men kroppen är så arg på vädret så då får man inse sina begränsningar och stanna hemma. Det funkar det med, jag vet ju hur min kropp mår så här års.  Istället traskade jag ner till ICA på förmiddagen och botaniserade i deras välfyllda charkdisk. De har egna kockar där och lagar mycket själva så en del mumsigt följde med hem. I skrivande stund har jag bara efterrätten kvar. Chokladfondant!  Nu är det snart nytt år igen. Fasligt vad tiden går. När det gäller 2024 har det varit blandade blomsterfrön, kan man säga. Jag hade en riktigt bra sommar med många äventyr och nya upplevelser. Det känns bra att ha skapat egna, nya minnen. Samtidigt har sorgen varit ständigt närvarande och bearbetningen har fortsatt i alla lägen.  Jag har lärt mig att jag kan leva och vara glad samtidigt som sorgen och saknaden finns där. Allt mer får jag det att funka parallellt liksom....

  Veckan har varit mycket lugn, förvånande nog. Det är bra, kroppen behöver det. Den är inte mycket att ha så här års, kroppen. Gillar inte väderomslagen och allt jag gör, gör jag sakta och försiktigt. Det mesta gör ont, men jag är van efter många år med sjuka muskler. Förrförra helgen träffade jag härliga små barnbarn. Lilla A visade mig hur bra hon lärt sig att cykla.  Här om dagen var jag på kyrkogården. Tidigare har jag satt batteriljus i gravlyktorna. När jag gjorde det var det mitt på dagen och de tänds när det blir mörkt. En människa med mitt kontrollbehov måste förstås kolla om detta stämde. Förberedd med både nya batterier och vanliga gravljus åkte jag dit. Men till min belåtenhet lyste det jättefint både hos mamma och Lasse. Känns bra att ljusen tänds på gravarna varje kväll.  Nu närmast väntar ett födelsedagskalas för den lilla cyklande damen ovan. Fyller fyra minsann.  Därefter inväntar jag julen. Alla, nästan alla, julklappar, är inköpta. Bara tre kvar m...

  Eftersom jag har annat för mig dagarna innan advent har jag redan pyntat här hemma. Rekordtidigt för att vara mig, men så kan det bli.  Jag har möblerat om lite här hemma under hösten och därför har jag inte längre plats för någon julgran. Funderade ett tag på en ute gran på nya altanen men kom fram till att jag inte orkade med jobbet. Så jag köpte mig en liten bordsgran. Den första konstgran jag någonsin ägt. Den kom i kartong med pynt och ljus, bara att montera. Det var när monteringen var klar som jag myntade devisen ” det gör inget om det är fult, bara det är juligt!” Samma devis gäller även pepparkakshus detta år. Jag köpte en låda ”pepparkakshusdelar” av ett barnbarn som sålde olika kakburkar för sin idrottsförening. Tio hus skulle innehållet i lådan räcka till. ”Perfekt”, tänkte jag. Bara att montera och pynta. Jag såg framför mig hur jag skulle dela ut pepparkakshus till höger och vänster som en givmild julängel. På min ICA-affär shoppade jag loss på kristyr och deko...