Inlägg

Visar inlägg med etiketten Kropp och hälsa

Härliga dagar

Bild
  I förrgår kom jag hem efter härliga dagar i fjällen med barn och barnbarn. Det började med att tre av oss fick skjuta på avresan ett par dagar p g a ett virus, men förra måndagen kom vi i alla fall iväg.  Både kroppen och knoppen får en smärre chock varje år p g a kuperad terräng och att bo i storfamilj, men med lite vila mellan varven går det fint. Som vanligt åkte jag inte skidor men bara att vara i miljön är härligt. Och att få umgås med alla mina älsklingar flera dagar i rad är guld värt!  Det har varit prat och skratt och jag har fyllt kvoten av gosiga barnbarnskramar med råge. För all del också lite trötta och ibland sura barn men vem kan vara glad jämt?  Jag är imponerad av tålmodiga föräldrar som outtröttligt klär på och av både barnen och sig själva flera gånger om dagen och som lyckas hålla reda på pjäxor, hjälmar, mössor, vantar och annat. Årets ord får bli ”PISTMASKIN,” då den var rena underhållningen dagligen för småttingarna. Vi bodde nämligen så nära...

Here we go again!

Bild
  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...

Gott och blandat

Bild
  Det var ett tag sedan jag bloggade nu, så här kommer ett väldigt blandat inlägg om hur jag haft det, har det och vad jag ser fram emot.  Vintern är, som bekant, inte min årstid. Men denna vinter har ändå varit bättre än den förra och definitivt bättre än förrförra, som var ren fasa. Så det går framåt, kan man säga. Förra fredagen hängde jag med syster på hundträning i en lokal i stan. Det var hennes tax, Dixi, som fick lite aktivering. Där fanns olika banor med hinder och uppgifter att göra. Väldigt trevligt och kul att se. En tax är lite som en katt. En tax äger man inte, det är taxen som äger dig. Finns t o m en ramsa om taxars särart: "Kommer kallad men ej strax, född till slav är ingen tax". Tänk att det finns så mycket viljestyrka i en sån liten kropp! Dixi har en matte som har mångårig erfarenhet av hundträning, så jag har aldrig förr sett en tax med sådan följsamhet. Kul var det och trött var taxen när vi var klara.  Hälsade också på syrran och hennes hundar här ...

Guldkorn

Bild
  Januari är en rätt trist månad. Det händer inte särskilt mycket. Inget har liksom kört igång, vare sig det gäller aktiviteter eller tv-serier eller annat. Vädret gör inte månaden bättre heller, antingen är det halka och elände eller också grått och regnigt.  Då gäller det att hitta sina guldkorn.  I mitt köksfönster blommar det fint och jag njuter av blomsterprakten varje dag.  Amaryllis är en fantastisk blomma, kan det bli mycket vackrare än så här? I helgen som var tog jag tåget västerut. Väglaget var inget jag är bekväm med att köra i så därför fick det bli tåg. Jag hälsade på mina två söner, en svärdotter och barnbarnen. Det var stoj och kul och härligt att få umgås med älsklingarna. I lördags tog jag tåget hem igen, trött men samtidigt uppiggad.  Natten till måndagen sov jag så otroligt gott! Bättre än på väldigt länge. Så i måndags var jag superpigg för ovanlighetens skull. Underbart! Vädret lockade inte alls till promenad, men jag hade bokat tvättstugan...

I den mörka vinterns tid

Bild
  Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter.  Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera.  Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för.  Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning.  Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar.  I går såg det ut så här på min runda. Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan: Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra...

Gott nytt år från soffan!

Bild
  Jag firar nyår i soffan iklädd myskläder i år.  Meningen var att fira med sönerna och deras familjer men kroppen är så arg på vädret så då får man inse sina begränsningar och stanna hemma. Det funkar det med, jag vet ju hur min kropp mår så här års.  Istället traskade jag ner till ICA på förmiddagen och botaniserade i deras välfyllda charkdisk. De har egna kockar där och lagar mycket själva så en del mumsigt följde med hem. I skrivande stund har jag bara efterrätten kvar. Chokladfondant!  Nu är det snart nytt år igen. Fasligt vad tiden går. När det gäller 2024 har det varit blandade blomsterfrön, kan man säga. Jag hade en riktigt bra sommar med många äventyr och nya upplevelser. Det känns bra att ha skapat egna, nya minnen. Samtidigt har sorgen varit ständigt närvarande och bearbetningen har fortsatt i alla lägen.  Jag har lärt mig att jag kan leva och vara glad samtidigt som sorgen och saknaden finns där. Allt mer får jag det att funka parallellt liksom....

Lugn vecka

Bild
  Veckan har varit mycket lugn, förvånande nog. Det är bra, kroppen behöver det. Den är inte mycket att ha så här års, kroppen. Gillar inte väderomslagen och allt jag gör, gör jag sakta och försiktigt. Det mesta gör ont, men jag är van efter många år med sjuka muskler. Förrförra helgen träffade jag härliga små barnbarn. Lilla A visade mig hur bra hon lärt sig att cykla.  Här om dagen var jag på kyrkogården. Tidigare har jag satt batteriljus i gravlyktorna. När jag gjorde det var det mitt på dagen och de tänds när det blir mörkt. En människa med mitt kontrollbehov måste förstås kolla om detta stämde. Förberedd med både nya batterier och vanliga gravljus åkte jag dit. Men till min belåtenhet lyste det jättefint både hos mamma och Lasse. Känns bra att ljusen tänds på gravarna varje kväll.  Nu närmast väntar ett födelsedagskalas för den lilla cyklande damen ovan. Fyller fyra minsann.  Därefter inväntar jag julen. Alla, nästan alla, julklappar, är inköpta. Bara tre kvar m...

Det gör inget om det är fult, bara det är juligt!

Bild
  Eftersom jag har annat för mig dagarna innan advent har jag redan pyntat här hemma. Rekordtidigt för att vara mig, men så kan det bli.  Jag har möblerat om lite här hemma under hösten och därför har jag inte längre plats för någon julgran. Funderade ett tag på en ute gran på nya altanen men kom fram till att jag inte orkade med jobbet. Så jag köpte mig en liten bordsgran. Den första konstgran jag någonsin ägt. Den kom i kartong med pynt och ljus, bara att montera. Det var när monteringen var klar som jag myntade devisen ” det gör inget om det är fult, bara det är juligt!” Samma devis gäller även pepparkakshus detta år. Jag köpte en låda ”pepparkakshusdelar” av ett barnbarn som sålde olika kakburkar för sin idrottsförening. Tio hus skulle innehållet i lådan räcka till. ”Perfekt”, tänkte jag. Bara att montera och pynta. Jag såg framför mig hur jag skulle dela ut pepparkakshus till höger och vänster som en givmild julängel. På min ICA-affär shoppade jag loss på kristyr och deko...

Tillbakablick och reflektioner

Bild
  Det här inlägget skrev jag förra veckan men behövde fundera och redigera lite mer innan jag kände att jag fick fram texten rätt. Med tiden har jag fått lite perspektiv på allt som hände förra året och ändå inte.  Det känns fortfarande helt galet att svågern, Lasse, mamma och Teo lämnade jordelivet på mindre än sex månader. Det är ett så svårsmält faktum att jag börjat undra om jag någonsin landar i den verkligheten. Alldeles nyligen fick jag återigen anledning att berätta om detta och det känns lika galet nu som när det alldeles nyss hänt. Som att jag ljuger, hittar på. Så overkligt att något sådant ens kan hända på så kort tid! Men med mitt förnuft vet jag ju att det är så. Och jag känner att jag accepterat det också trots att känslan av att ha upplevt något helt ofattbart kvarstår. ”Jaha, nu är det som det är”, som Lasse hade sagt när något inte gick som planerat. Och så är det ju. Samtidigt, när jag tänker tillbaka på tiden efter att allt hade hänt, inser jag hur mycket d...

Massor av kalas och positiva nyheter

Bild
  Här duggar födelsedagskalasen tätt under hösten. Till helgen ska två barnbarn firas, en elvaåring på lördag och en ettåring på söndag. Det är härligt att ha så många att fira.  Annars lunkar allt på här hemma. Kroppen känns helt ok med tanke på årstiden och nattsömnen har blivit bättre.  Efter en del funderande på min dåliga sömn fick jag en idé. Jag började tänka på att jag sover mycket bättre på soffan än i sängen och insåg att det berodde på att jag har ryggstöd på soffan. Den känns mer ombonad att ligga i och ger liksom bättre stöd för kroppen. Samtidigt är ju soffan inget jag kan sova hela natten i för den blir obekväm på andra sätt. Så utifrån dessa tankar köpte jag mig en kudde. Inte vilken kudde som helst inte, utan en väldigt lång en. Närmare bestämt 180 cm lång! Kudden ligger nu på längden i sängen och jag har den bakom ryggen när jag ska somna. Funkar kanonbra! Jag somnar gott och är väldigt glad över att slippa ta till insomningstabletter igen. Slutade ju me...

Vardagsprat

Bild
  Nu har det gått drygt två veckor sedan jag kom hem från sommarens sista roadtrip och, tro det eller ej, men jag har hållit mig hemma och har inga planer på att dra iväg inom den närmaste framtiden.  Istället har jag ägnat mig åt diverse vardagssysslor vilket var välbehövligt.  Bilen Edna har varit på ”spa”, jag har höstfixat min uteplats och gjort en liten höstplantering utanför ytterdörren. Jag har också varit på kyrkogården och gjort lite fint eftersom sommarblommorna gjort sitt.  Dansen är i full gång och jag dansar på två olika ställen denna termin. Jag behöver motionen och dans är kul.  Ett par födelsedagskalas hos barnbarn har också hunnits med och fler väntar i oktober.  Ev får jag också besök av en god vän fram igenom.  Så jag är inte precis sysslolös här hemma och hemma är faktiskt skönt efter en väldigt aktiv sommar.  Livet är rätt lugnt här just nu. Det enda problemet är att jag sover förbaskat dåligt för tillfället men det löser sig ...

Från sommar till höst

Bild
  Det dröjde inte länge, efter att jag skrev förra inlägget, innan jag gav mig ut på nya äventyr. När vädret annonserade sommarvärme i början av förra veckan plockade jag fram resplanerna från min inställda juni-resa och bokade hotell. Kontaktade kära vännerna U och H och jodå, de ville träffas. Jag drog iväg i torsdags, eftersom min dans började i onsdags och den kan jag inte missa, och Växjö var mitt första stopp på resan. Bodde på ett kul litet hotell och tittade runt i stan. Växjöborna måste fullkomligt älska asiatisk mat, för jag har inte sett så många asiatiska restauranger någon annanstans!  Domkyrkan som verkligen var originell fick besök av undertecknad, liksom Utvandrarnas hus. Bilderna får tala. Glöm inte att klicka på bilderna för större format. Växjö domkyrka Pampig port Avskalad men ändå utsmyckad Ett…kyrkträd?  Imponerande orgel Glaskonst bakom altaret   Här hade man lyckats frilägga lite av de tidigare väggmålningarna  Jag tror att detta är dopfu...