Egalias egenheter

  Väldigt många kök har inte tillräckligt med utrymme för all källsortering man förväntas göra idag. Mitt lilla kök har inte plats för mer än restavfall och komposterbart.  Nu är jag en person som gillar källsortering och tycker det är viktigt så idag har jag löst problemet med bristande utrymme. Med hjälp av ett par söner fick jag igår in det gamla ekskåpet från garaget till hallen. De, sönerna, har släpat på det skåpet åtskilliga gånger genom olika flyttar och jag är väldigt tacksam över att de orkade ännu en gång. Det är verkligen tungt! Men nu får det stå där det står och jag tror inte jag vågar be om hjälp med skåpet någon mer gång, haha.  Idag kollade jag in olika lösningar för att få in fyra kärl för sortering. Måtten på skåpet håller ju inte precis modern standard.  Det som passade bäst och som bara tog en enda hylla i anspråk var källsorteringset med utdrag. Clas Ohlsson visade sig ha precis vad jag sökte och dessutom en instruktionsfilm på hur man monterade det hela. Toppen!

  Det är rätt glest mellan inläggen här nu, men det har med årstiden att göra. Det händer inte så mycket i mitt liv och jag är trött efter en vinter som känns som den varar i evighet.  Förkylningen har i alla fall släppt, äntligen och det är jag tacksam över.  I går tog jag mig samman och gav mig i kast med monstret. Det är en växt med det smått obegripliga namnet Dischidia Oiantha. Jag köpte den för några år sedan och då var den en liten gullig växt. Det var då det. Nu går den under namnet monstret här hemma, men jag får väl vara tacksam för att den trivs hos mig.  Nu var det dags för omplantering av monstret och detta utvecklades till en veritabel brottningsmatch! Monstret fyllde upp större delen av köksbänken under arbetet och det tog en bra stund att trassla ut alla rankorna ur ampelns kedjor. När det var klart var jag så trött i armarna att jag var tvungen att ta en paus. Under tiden tronade monstret på köksbänken med de långa rankorna hängandes över skåpsluckor och i diskhon och

  I lördags var jag med syster hos systerson med familj där det var julgruppstillverkning. Med stort engagemang och kreativitet åstadkom vi ett rejält antal julgrupper. En kul dag.  Igår var det ett härligt födelsedagskalas för ett litet barnbarn som fyller tre år idag. Mysigt. Dagen idag har mest handlat om julgran!  Julgranshämtning hos släktens markägare, d v s syrran, var planerad kl 13. Men innan dess behövde jag åka och skaffa en julgransfot eftersom jag gett bort min tunga i gjutjärn som jag knappt orkade lyfta.  Efter lite sökande på nätet stod det klart att julgransfötterna var slut på många ställen men till slut hittade jag en affär som skulle ha kvar den sorten jag ville ha så jag tog en tur dit på förmiddagen. Julgransfoten jag ville ha var förstås slut där med, men de hade en annan sort som fick duga.  Därefter hämtade jag väninnan och vi körde mot skogen för att hämta granar. Försedda med sågar drog vi ut i skogen och hittade snart passande julträd. Efter en del sågande m

  Detta är inget inlägg för den pryda. 😁 När kära syster och jag röjde ur mammas hus för några år sedan hittade jag en affisch från min ungdomstid. Vilken nostalgitripp!  Ett minne från det tokiga och frigjorda 70-talet som fick oss båda att skratta. Jag hade inte en aning om att mamma sparat den.  På den tiden fanns en affär i stan som hette Blommor & Bin. Den, och flera andra affärer med samma namn i olika städer, drevs av RFSU. Där såldes kläder, skor, kondomer och en massa annat. Sexualupplysning ingick på köpet.  Jag vill minnas att om man handlade på själva öppningsdagen fick man en affisch. Jag handlade en röd t-shirt med texten "Blommor & Bin" rakt över bröstet. Tror jag var 14 år och det var den häftigaste och fnissigaste affär jag någonsin besökt.  Affischen i fråga hade jag på väggen i mitt rum och efter alla år dök den alltså upp igen. I väldigt gott skick dessutom.  Jag tog hem affischen och planen var att rama in den men den blev liggande och sen blev j

  Nu är det inte långt kvar till "stora flyttdagen"! Det känns spännande och bra. Allt går enligt plan så här långt. Det går så bra att jag undrar om jag får hjälp från ovan? Någon däruppe kanske tycker att den här tanten inte behöver mer motgångar detta år?  Packandet är långt framskridet och det är inte mycket kvar att packa ned här i gamla bostaden nu. På fredag kommer kära syster och hjälper mig med det sista och på lördag kommer ett gäng starka och friska barn och bonusbarn och flyttar möbler och lådor. Och en svåger kör sin skåpbil med flyttlasset i. Jag tänker mig att jag mest ska peka med hela handen och bjuda på pizza vid lunchtid.  Idag levererades sängen och syrran och jag hjälptes åt att skruva på benen och ställa den på plats. I morgon kommer Hemfixarna och monterar ihop soffan.  Jag har kört dit en hel del små och lätta saker i min lilla bil, som visat sig rymma förvånansvärt mycket med nedfällda baksäten. På andrahandsmarknaden kom jag över precis en sån duschh

  Kanske låter rubriken lite suspekt, haha!  Jag har funderat lite över vad folk i allmänhet tänker mest på inför en kommande flytt? Kanske är det hur de vill möblera vardagsrummet? Eller planering och funderingar kring uteplats eller trädgård? Eller njuter de av tanken på ett modernare kök, en klädkammare eller en vackrare utsikt? Själv fantiserar jag om badrummet! :D Det beror på att jag de senaste fyra åren bott i en lägenhet som har stans fulaste badrum. Jo, det är sant! Bilder ser ni nedan, om ni vågar titta. Det sker i så fall på egen risk, jag tar inget som helst ansvar för mardrömmar och andra konsekvenser! Badrummet i fråga är visserligen stort och rymligt med bra förvaring. Men det är inte renoverat sedan huset byggdes någon gång i slutet av 70-, början av 80-talet. Hur många år sedan det är kan ni räkna ut själva. Vi försökte få till en renovering av detta badrum när vi skulle flytta in, men icke. Inte ens när hyresvärden besiktigade och råkade peta hål i ena badrumsväggen,

  Kära syster och jag hade pratat om att hitta på något tillsammans. Eftersom vår energi är begränsad efter allt som hänt blir det inga storslagna planer utan vi bestämde oss för en liten tur till grannstaden Alingsås. Så igår förmiddag for vi iväg.  Vi hittade parkering på torget, nära och bra till allt. Planen var att börja med en lunch men på väg för att leta efter ett bra lunchställe dök en skoaffär upp. De annonserade med rea och 50%. Vi konstaterade att skor kan man aldrig få för mycket av och steg in.  Nu är ju jag ingen "shoppingmänniska". Jag hatar att shoppa och brukar använda mina skor, kläder och väskor tills de är i ett helt ohjälpligt skick. Först då går jag ut och köper det jag behöver och drar sen snabbt därifrån. Inget tittande på annat här inte! Att bara gå runt och titta är nästan det tråkigaste jag vet.  Men när vi kom in i nämnda skoaffär hade de skor av båda de märkena som mina fötter blir fullkomligt lyriska av att bära. Skor som kostar mer än jag oftas

  Fick ett meddelande från äldste sonen igår kväll. Han och hustrun hade bröllopsdag igår och hade pratat med dottern, snart tre, om detta:  " Vi pratade med I om att vi firade femårig bröllopsdag idag. Hon var nyfiken på vad det var så vi försökte förklara vad gifta sig är, att man gör det med någon man tycker mycket om och gillar, med ringar och så. Sen sa hon att hon ville gifta sig när hon blev stor, med farmor." Och där satt farmor och blev alldeles tårögd och hjärtat svämmar över. Gullunge!

  Det är inte så ofta jag känner mig lycklig i dessa dagar, men livet rullar på och är ok för det mesta. Ok får vara gott nog under rådande omständigheter.  När man inte har några större förväntningar på lyckokänslor kan de uppstå vid de mest oväntade tillfällen och av de underligaste anledningar, som t ex vid åsynen av en bajskorv!  Jo, ni läste rätt och det är helt ok att skratta.  Som jag tidigare berättat drabbades lilla hunden av en rejäl magsjuka i början av veckan och det han åt rann bokstavligt talat ut i andra ändan. Med en väldigt välpälsad hund har det blivit många vändor i badkaret efter rastningarna.  Men vid morgonrastningen idag presterade lilla pälsklingen en helt perfekt bajskorv!  "Oh", utbrast jag! "Titta så fin, bravo Teo!" Och sen började jag fnissa åt att jag stod där, nyvaken på morgonkvisten och kände mig genuint lycklig över en bajskorv.  Men det är väl bra att man kan hitta lyckan i det lilla, antar jag. 

  Olika minnen dyker upp här så gott som dagligen. Ibland flera gånger per dag. Oftast är det vackra, positiva och roliga minnen.  Kanske för jag inte tillåter att de mer negativa minnena från Lasses sista månader i livet får ta plats och energi. Det är inte det jag vill minnas utan alla de friska åren och allt det vi har upplevt tillsammans.  Allt det jobbiga sjukdomen förde med sig har jag redan ältat och bearbetat till stora delar.  Här om dagen poppade ett väldigt roligt minne upp och jag kom på mig själv med att skratta högt. Alla ni som kände Lasse vet ju vilken sjuk humor han hade och vi delar säkert många sådana minnen.  Väldigt många minnen av alla hans dråpliga citat och talesätt dyker upp dagligen och jag kommer på mig själv med att säga dem. "Det löser sig", säger barnen och jag ofta och sen ler vi åt att vi citerar Lasse. "Det går att göra så men det är inte rätt", är ett annat, som jag ibland mumlar för mig själv när något går fel. Eller "Det är k

  Jag vill, i detta inlägg, ge en eloge till hemtjänsten! Oftast hör man kritik och negativa kommentarer, men för oss har det faktiskt funkat över förväntan.  Samtidigt ger jag en eloge till mig själv, som uppenbarligen valde rätt företag av de fyra som fanns att välja på. Jag valde det minsta med tanken att omsättningen på personal skulle bli mindre då. Hittills har det stämt bra. Tror att variationen på antal personer rört sig om max 5 stycken så här långt.  Han är den mest vårdkrävande klient de någonsin haft. Men de har tagit sig an uppgiften med intresse, engagemang och stor vilja att hjälpa. Lasse och jag känner oss mycket trygga med dem och det är så oerhört viktigt.  De har lärt känna oss, och viktigast av allt, de har lärt känna Lasse som person, hur han fungerar, vad han tycker om och inte. T o m hunden viftar på svansen när de kommer. Ett betyg så gott som något! Lasse själv säger ofta att de är underbara och det är ju bästa omdömet. Och han säger det till dem med. Det är br

  Vi börjar komma in i någon sorts rutin i vår nya vardag här hemma. Lasses förbättring håller i sig men kroppen är ofattbart svag. Jag är imponerad över att han kan vara på så gott humör med tanke på situationen, men han skojar och skämtar. Så vi kämpar på och hoppas få igång kroppen lite mera. Det är väldigt skönt att talet har förbättrats avsevärt och vi kan föra vettiga samtal stundtals. Ibland kommer orden fel men vi löser det för det mesta. Förvirringen om dagar och tid på dygnet är dock stor fortfarande.  Här om dagen orkade han byta några ord i telefon med kära vännen M, till bådas glädje.  I dag fick han sällskap av sönerna på eftermiddagen medan jag gick iväg på en handarbetsträff. Det var månader sedan jag kunde vara med så det var en härlig stund att komma ut och träffa vänner lite. Idag fick vi också en underbar blombukett från en god vän i Stockholm. Tusen tack för omtanken! Den står nu i fönstret i Lasses rum så att vi båda kan njuta av den.  Under eftermiddagen fick jag

Vi har konstaterat att vi är mycket lyckligt lottade som bor i Sverige! Vården funkar väldigt bra med ytterst få undantag och vi behöver inte ruinera oss på mediciner heller. Makens cellgifter, som vi hämtar ut i förpackningar om fem tabletter i varje, kostar egentligen ca 680 kr per paket! En bit över hundra kronor per tablett alltså. Han tar en om dagen och hur länge han ska fortsätta med det vet vi inte i nuläget. Medicin för ca en tusenlapp varje vecka och då har jag inte räknat med alla andra läkemedel han behöver. Av den summan behöver vi bara betala en bråkdel. Det är verkligen något att vara tacksam över nu när vi hamnat där vi är med allvarlig sjukdom. Annars rullar vår nya vardag på här. Oftast är det strålning på morgonen måndag till fredag. På förmiddagen går vi en promenad med hunden, gärna i skogen eller åtminstone där det är hyfsat tyst och lugnt. Lasse kämpar på och följer med trots trötthet och knäet som bråkar lite. Dock har knästödet han provar gett bra resultat.

Alltså, min husse och matte, skulle aldrig klara sig utan mig. På allvar! Som ni säkert redan vet är jag vallhund och varken husse eller matte är bra på att valla, så det är jag som fixar att vissa saker funkar i flocken.  När vi ska gå ut på promenad alla tre ser jag först till att vi alla samlas i hallen. Ibland har någon av dem glömt något och springer tillbaka till köket eller vardagsrummet och då följer jag med och vallar dem till hallen igen. De ska ju ha med sig så mycket liksom; telefoner, cigg och hundgodis bl a. Ja, det sistnämnda är ju faktiskt väldigt viktigt.  När de fått på sig alla kläder, herregud vad mycket kläder de ska ha så här års, själv räcker ju min päls, vallar jag ut dem genom ytterdörren. Husse brukar säga åt mig att jag ska gå ut först, men se den går jag inte på!  Matte håller i kopplet, men det är ett sådant där rullkoppel så jag kan minsann gå bakom husse ändå och fösa ut honom.  Därefter går matte till hissen medan husse låser dörren. Jag står kvar hos hu

  Ibland, på promenaderna med hunden, möter vi en äldre dam. Hon har också hund, en pytteliten chihuahua vid namn Jenka.  Jenka och Teo är lika gamla och gillar varann skarpt så de vill alltid hälsa och det blir då en pratstund med damen. Hon är alltid glad, damen, och förutom sin hund har hon andra hobbies och projekt.  Hon har en gerillaträdgård! När vi går utmed ån nedanför flerfamiljshusen där hon bor har vi, under flera år, sett en liten plantering på kommunens mark vid åkanten. Den är prydligt utmärkt med grenar och där petas det ned diverse lökväxter och annat. Alldeles nyss fick vi veta att det var Teo´s hundkompis matte som var upphovet till denna lilla rabatt. Hon berättade glatt om den sist vi sågs och kallade den sin gerillaträdgård.  Senast vi träffades la vi också märke till att en skata hoppade efter damen och hennes lilla hund på deras promenad. Väldigt nära bakom höll den sig och vi påpekade att hon hade fågelsällskap.  Då sa damen: "Ja, det är min tama skata. Han

Under dagen har tidernas bästa norgehistoria uppenbarat sig.  Ja, ni har säkert hört? Norge tillåter norrmän att semestra på Gotland i sommar och gotlänningar hälsas välkomna att besöka Norge. Vi som bor i övriga delar av Sverige ska icke göra oss besvär.  Jag har skrattat varje gång jag läst/hört om detta under dagen. Först trodde jag inte det var sant, men det var det... Denna nyhet, som jag finner helt sanslöst ologisk har gett upphov till följande funderingar hos mig: - Gotland är ett av Sveriges största "turistställen". Varför i all sin dar anser Norge det lämplig att deras invånare besöker just denna ö? I synnerhet som de tydligen klassar hela övriga Sverige som högriskområde.  - Hur ska norrmännen ta sig till Gotland? Det går inga direktflyg, det finns inga färjelinjer mellan Norge och Gotland. Denna öppning för Gotlandssemester gäller tydligen enbart de norrmän som äger egen båt och dessa måste då ta sig runt hela Sveriges sydspets för att komma till en ö

Som en del av er vet är min mamma mycket gammal. Till hösten fyller hon 97, en aktningsvärd ålder. Hon är i hyfsad form för sin ålder, måste man säga, men närminnet sviktar rejält.  Hon kan fråga något och vi svarar och sen frågar hon exakt samma sak någon minut senare.  Varje fredag hälsar vi på henne, syster och jag. Vid dagens besök återupptog vi sökandet efter hennes försvunna garagenyckel. Så vi började alltså leta.  Att leta efter något hemma hos mor är som att leta efter en nål i en höstack! Hon har tusen miljoner prylar i någon form av väldigt oorganiserat kaos.  Efter bara en kort stunds letande frågade mamma vad vi letade efter och vi förklarade att det var garagenyckeln som var försvunnen. Mor satte genast igång att leta hon också vilket enbart försvårar sökandet och gör att det tar tio gånger längre tid, men det kan man ju inte säga så självklart fick hon hjälpa till.  "Men den kan väl inte vara försvunnen, den nyckeln är ju så stor", sa hon strax varpå v

För att förstå följande blogginlägg hänvisar jag till ett tidigare inlägg:  Det går inte fort men det blir fel I-landsproblemet med "gardinjävlarna" visade sig bli en tämligen långrandig historia. Hela hösten letade jag efter nya gardiner på alla ställen jag kunde komma på, svenska sajter, utländska sajter, fysiska butiker, loppisar... Ingenstans hittade jag några gardiner som föll mig i smaken! Jo, förresten. På ett ställe hittade jag en gardin som var helt fantastisk. Det var bara den lilla haken att den kostade 995 kr... för en gardinlängd. Jag behövde fyra.  Kanske är det normalt för många att punga ut med ca 4000 spänn för gardiner till två rum? Dock inte för mig. Så satans viktigt är det faktiskt inte med gardiner utan då kan jag ha mycket roligare för de pengarna. Nä, jag är inte snål, bara ekonomisk! Vissa tycker inte att en behöver ha gardiner alls och det är förstås helt ok. Dock tycker jag att textilier, som t ex mattor och gardiner dämpar ljud i bostaden och d

En lördag i november hade jag en riktig toppendag! *glad* Först fick jag besök av äldste sonen och hans fru och vi hade en mycket trevlig, om än kort, pratstund. <3 På eftermiddagen tog jag bussen till Göteborg och möttes upp av min dotter. Vi tog spårvagnen till son nr 2 där jag fick se hans och sambons nya lägenhet som var jättefin. Sen kom även dotterns pojkvän och vi åt en riktigt god måltid som bestod av färska räkor, sallad, aioli, bröd, ost och gott vin.  Efter det besöket drog dottern och jag till Scandinavium för att uppleva hennes julklapp till mig från förra julen. Vi hade biljetter till Mia Skäringers show "Avig Maria - No more fucks to give".  Alltså den kvinnan! Hon höll låda så gott som ensam på scenen i 2½ timma! Hon fyller Scandinavium tre kvällar i rad.  I min ålder är en inte precis lätt att imponera på men detta var nåt utöver det vanliga. Hade lätt suttit kvar både en och två timmar till för att lyssna på henne.  Det var inte svårt att relater