Egalias egenheter

  I förrgår tog jag med mig pick och pack och körde iväg i min lilla röda. Första stoppet var Skövde där jag skulle hämta upp vännen M. Vi fortsatte mot Husaby där vi besökte den gamla kyrkan och Sankt Sigfrids källa. Kyrkan är Sveriges första biskopskyrka och har ett trippeltorn. I källan ska Sveriges första kristna kung, Olof Skötkonung, ha döpts. Efter detta besök letade vi oss fram till stugan vi skulle bo i. Den låg på en gård med underbart fridfullt läge. Vi tillbringade kvällen på den stora altanen och kopplade av.  Nästa dag gav vi oss ut på nya äventyr i trakten. Först åkte vi till Lasses grotta. Lasse var en egensinnig man som byggde sig ett hus mot en bergvägg i skogen och levde där i ca 30 år för att slippa flytta in på fattighuset. Han och hans hustru (som förmodligen fick stå ut med en hel del) levde av jakt och att sälja grönsaker och annat. Det måste ha varit ett hårt liv, särskilt vintertid.  Lasses och Ingas gravsten på Husaby kyrkogård  Därefter st...

  I morgon är det tre år sedan mamma somnade in och i övermorgon är det Lasses födelsedag. 67 år skulle han ha blivit om han fått vara kvar här. Maj månad är hjärncancers månad och jag ska sätta in en liten summa till föreningen ”Stoppa glioblastom”. Forskningen går framåt, men sakta, tyvärr. Fortfarande är överlevnaden i princip lika med noll och 300-400 insjuknar varje år enbart i Sverige.  På torsdag ska jag åka till kyrkogården med en blomma till Lasse. Bedrövligt att gratulera på födelsedagen på ett sådant sätt, tycker jag. Men det är som det är, som han skulle ha sagt och årsdagarna känns faktiskt lite lättare nu.  I övrigt fortsätter livet. Inga resor planerade denna månad. Jag känner mer för att ta det lugnt här hemma just nu. På fredag ska jag vara barnvakt åt två små och på lördag blir det kalas för ett annat barnbarn.  Annars tillbringar jag en del tid på gymmet vilket gör gott för både kropp och själ. Idag har jag träffat en fysioterapeut p g a min knäska...

  Idag är det tre  år sedan jag förlorade Lasse. Och det känns fortfarande som om han var här nyss.   Så totalt annorlunda livet har blivit. Efter ett massivt sorgearbete blev det bra igen, men på ett helt annat sätt.  Jag är tacksam för åren vi fick tillsammans. Hade inte varit där jag är idag utan dem. Så mycket goda minnen. Alltid saknad - aldrig glömd! ”He was my North, my South, my East and West, My working week and my Sunday rest, My noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last for ever: I was wrong.” W H Auden

  Denna veckan har inte varit lika fullspäckad som förra men ändå innehållit en del trevligheter.  Inledningen av veckan blev rätt lugn och jag hann fixa lite hemma , slänga återvinning och handla mat. Träningen har jag också hunnit med två gånger, det är bra.  I torsdags kom vännen M med tåget och jag hämtade upp henne på järnvägsstationen. Vi åt en lätt lunch på ett mysigt fik mitt i centrum och efter det fortsatte vi till kyrkogården där M tände ett ljus på Lasses grav. Vi umgicks mycket genom åren M, hennes T, Lasse och jag. Nu är det bara vi två kvar. Hjärntumörer tog båda våra män ifrån oss.  Eftermiddag och kvällen tillbringades hemma hos mig. Vädret var toppen så vi kunde sitta på balkongen till långt fram på kvällen. Mycket prat blev det, skönt att prata med någon som gått igenom liknande saker som jag själv.  På fredagen skjutsade jag M till tåget vid lunchtid och vi siktar på att jag ska besöka henne under hösten.  Igår deltog jag i ett linedance...

  Det har varit några lugna dagar sedan jag kom hem från min resa. Jag har mest tvättat, städat och handlat, inte särskilt intressant men nödvändigt. I morse vaknade jag med dålig magkänsla. Inte så att jag sovit dåligt, jag sover oftast väldigt bra här i min nuvarande bostad, utan det var mer en känsla av obehag och låg sinnesstämning.  Det har inte hänt något dåligt på sistone, tvärtom har jag ju nyss gjort en resa som jag är mycket glad och tacksam över.  Men magkänslan kvarstod hela förmiddagen, ja även senare under dagen även om jag distraherat mig med att handla mat, handarbeta och fixa saker. Det var något som skavde som jag inte kunnat sätta fingret på. Först nu ikväll kom jag att tänka på detta med årsdagar. Jag har ju tyvärr många sådana vars anledningar kan få mig ur humör. Och då insåg jag att idag är det precis tre år sedan vi fick beskedet om att Lasse hade en obotlig hjärntumör. Tre år sedan marken rämnade under våra fötter. Tre år sedan vi påbörjade en näs...

Det var det här med att krama ur sommaren. Jag blev lite rastlös och fick lust med en roadtrip så jag bokade två nätter i Halmstad hastigt och lustigt. I onsdags morse gav jag mig iväg. Tog god tid på mig och körde Nissastigen som är en roligare väg än de stora lederna. Tänkte på svärsonen när jag rullade genom Smålandsstenar. Han är född där. Jag kom fram till Halmstad vid lunchtid och hittade en parkering precis utanför hotellet. Eftersom det inte var dags för incheckning gick jag en sväng på stan. Magen kurrade och jag fann ett jättegulligt ställe att äta lunch på. Brooktorpsgården heter det och där fanns mycket gott att välja på. Jag satt i skuggan under ett stort träd och mumsade på en köttbullemacka och en kopp te.  Strosade sen runt på stan och såg många fina hus. Naturligtvis hade jag i förväg kollat om orienteringsklubben i Halmstad var med i Hitta-ut, så jag tog några kontroller medan jag kikade runt på stan. Vädret var minst sagt varmt och då är det en fördel att ha en p...