Fortsättning på början

 

22-08-01 

Skjutsar maken till sjukhuset tidigt på morgonen. Under dagen får jag info om att komma tillbaka kl 14 för möte med läkare, kurator och arbetsterapeut. När jag kommer dit, i god tid, är arbetsterapeuten och kuratorn redan där. Arbetsterapeuten avslutar med lite information om hjälp som finns att få och kuratorn tar över. Han är en trevlig kille som heter Sven. Vi får genast förtroende för honom och det märks att han har lång erfarenhet. Det blir ett ganska lättsamt samtal som känns väldigt bra. Tyvärr går han på semester veckan efter och är inte tillbaka förrän 29 augusti. Men en fortsättning med honom blir nog nödvändigt, både tillsammans och var för sig. Efter detta får jag ta med mig maken hem igen. Han blir utskriven men ska komma tillbaka på fredagen för nytt möte med läkaren. Han får med sig en hel pärm med vårdplan och information om tumörer i centrala nervsystemet. Känns både tryggt och skrämmande.

 

22-08-04 

Veckan har gått, på något konstigt sätt och jag minns inte mycket av den så här i efterhand. Vi har pratat massor, kramats massor, varit frustrerade och irriterade, haft barn på besök nästan varje dag. Alla som vet hör av sig och frågar om läget och jag informerar efter bästa förmåga. Känns som om hela livet har satts på paus. Alla drömmar, alla förhoppningar har hamnat i bakgrunden och det går inte att tänka längre än ett par timmar framåt. Vi har tillgång till kompetent vårdpersonal dygnet runt och har en kontaktsköterska att ringa, vilket känns tryggt. Mitt ansvar vilar ändå oerhört tungt på mina axlar och stressnivån går inte ens att beskriva. Det är mediciner i rätt tid, räkna piller och dubbelkolla och trippelkolla, stötta, trösta, uppmuntra, hjälpa till, finnas till hands och varje gång jag går utanför dörren tror jag att maken ska dö. Väldigt överdrivet katastroftänkande förstås, men jag får dåliga vibbar av tidigare livserfarenheter även om det var en helt annan situation. Inser att jag måste få egentid för att orka, vilket maken också hävdar. Kl 13 denna dag har vi en ny läkartid. Vi infinner oss i god tid. Läkaren, en underbar tjej som heter Thekla, berättar att en röntgen av mage och bröstkorg är beställd för att utesluta fler tumörer. Eftersom de har begränsat med tider och det även är semestertid har vi fått tid NU! Det blir en snabb promenad genom sjukhusets kulvertar till Radiologen. När vi är tillbaka ber Thekla om ursäkt för att hon kastade iväg oss på röntgen omgående. Vi är bara glada över att det fanns tid så snabbt och sen har vi ett bra samtal. Doktor Thekla lovar att ringa på eftermiddagen dan efter med besked. På eftermiddagen kommer ett blomsterbud med två fantastiska buketter. Den ena är så gigantiskt stor att vi börjar skratta, samtidigt som vi gråter över kärleken och omtanken. Den enorma buketten kommer från våra allra käraste vänner, som bor på olika håll i landet. De har, på mindre än två timmar samlat ihop pengar till blomman och dessutom skänkt överskottet till Cancerfonden! Den andra kommer från omtänksamma släktingar till våra bästa vänner. Det värmer i hjärtat. Positivt tänkande verkar ju som blaha, blaha just nu. Någonting att fnysa åt liksom. Nej!, säger jag bestämt. Att fokusera på det som är bra är absolut nödvändigt just nu.

Dagens bra saker:
- Vi åkte ut till ett fint litet ställe på förmiddagen och promenerade runt en damm och fikade efteråt.
- Maken kan nu gå med endast en krycka kortare sträckor inomhus (han gjorde en höftledsoperation i midsommarveckan). Framsteg!
- Vi har träffat en fantastisk läkare som är oerhört pedagogisk och informativ, som tar sig tid, lyssnar och svarar på frågor och gör allt hon kan för att korta ned väntetider.
- Vi pratar roliga minnen och drar dåliga vitsar.
- Vi pratar massor ö h t och allt känns bättre när vi gör det.
- Vi älskar varann massor och visar det.
- Barnbarn nr 11 är på väg.
- En dotter med sambo har förlovat sig och planerar bröllop.
- Alla barn och barnbarn har det fint och klarar sig galant.
- Vi är omgivna av omtänksamma och kärleksfulla nära och kära som står beredda att slå knut på sig själva för att hjälpa oss. Tack! ♥
- Syrran tar över allt ansvar för vår dementa gamla mamma just nu. ♥ Tack för det också.
- Vi har en fantastisk sjukvård i det här landet när det verkligen gäller.
- Vi beställde jättegod mat via Foodora idag och åt med god aptit.
- Lasse har inte ont.
- Vi har en kämpaglöd som inte går av för hackor.

Se där! En hel mängd bra saker att vara tacksam över mitt i skiten. Bra!!

22-08-05

Vår fantastiska läkare har full empati och förståelse för att ingen vill vänta på besked i onödan, så hon ringer redan på förmiddagen när jag är ute på promenad med hunden. Jag förklarar att jag inte har maken i närheten nu och vi kommer överens om att hon ringer om trekvart när jag hunnit hem. Det gör hon. Vi har barn på besök men sätter oss i gästrummet för att prata i fred med läkaren. Hon ger oss det glada besked att inga fler tumörer hittats i makens kropp och att experterna på Sahlgrenska nu kommer att ta över för vidare undersökningar. Nästa punkt på programmet blir en biopsi och väntetiden kan vara upp till fyra veckor. Känns som fyra år, men vi är optimistiska och hoppas få tid snarast. På eftermiddagen är vi med på syrrans lilla födelsedagskalas och det känns mycket avslappnat och trevligt. Hennes ena hund är som ett plåster på maken. Vissa djur är oerhört intuitiva! Makens hjärntrötthet märks dock mer och mer och vi pratar om att inse begränsningarna och sätta stopp innan det blir för mycket.