Egalias egenheter

Idag har jag släktforskat några timmar på eftermiddagen. I den församling jag jobbade med finns inget annat sätt att följa och forska på en familj, än att lusläsa födelse-, vigsel- och dödsregister år ut och år in. När man sitter så där och läser svårtydd text på gammalsvenska, sida upp och sida ned, får man inblick i en väldig massa livsöden. Man ser par som gifter sig och senare hur de får barn, ofta många barn. Ett barn vartannat år under tjugo års tid var inte ovanligt. Och sen kommer man till dödböckerna. Listor för varje år på vilka som dött i församlingen, deras ålder och ibland även dödsorsak. Vissa år är dessa listor korta även om kvinnor som dör i ”barnsäng”, alltså i samband med barnafödande ständigt förekommer. Andra år är listorna långa, väldigt långa. Och i dem läser jag om barnen, alla de döda små barnen. Oftast står det t ex: ”18 Mars avled Lars Anderssons lilla dotter i XXXX-gården, kallad Anna, 1 år, tre månader och två veckor av xxxxxxxx”. De där sista x:en

Den senaste tiden har olika makthavare och politiker på alla nivåer, från höger till vänster avslöjats med att bryta mot coronarestriktionerna. De har uppenbarligen inte förstått dessa och inte heller förstått att med makt följer ansvar. De har blivit tillsatta och valda för att representera människor och vara ansiktet utåt för sina väljare, sitt parti och/eller sin myndighet.  Det är verkligen illa att de inte förstår vilket ansvar deras positioner och höga löner innebär. Istället verkar de tro att de kan ta sig rätten och skaffa sig privilegier som inga andra, att det som sägs och som präntats in i oss alla sedan i våras inte gäller dem? Att de står över sådant.  Skäms, säger jag då. Rejäl eftertanke och en stor portion ödmjukhet vore på sin plats. Och kanske någon som helst självrannsakan och tanke på att det vore väldigt passande att föregå med gott exempel. Kanske mer passande än någonsin just nu? En enda rekommendation, en enda av alla, lyder: ”Undvik onödiga resor”. Jag repetera