Egalias egenheter

Min vårdcentral har börjat ha öppet på helgerna så igår var jag hos läkaren för en ettårskontroll av min diabetes.  Gå till läkaren en söndag! Bara det var udda.  Läkaren i fråga hade jag aldrig träffat tidigare. Blev lite sur över det när kallelsen kom. Jag som just uppfostrat doktor D och fått med honom på min linje!  Egentligen skulle jag helst vilja gå och ta mina prover, få resultatet hemskickat och höra av mig om jag behövde hjälp med något. Det skulle spara tid, både för mig själv och den hårt belastade vårdapparaten. Men se det är man inte betrodd med som patient. Hjälper inte att säga att jag mycket väl kan tolka mina provsvar själv. Nej, det är bara att rätta in sig i ledet.  Alla människor förtjänar ju en chans så jag traskade dit förutsättningslöst och tänkte att i värsta fall kan jag mumla något och nicka lite instämmande och sen gå hem och fortsätta göra som jag brukar, eftersom det fungerar.  Jag hann inte ens sätta mig ned i väntrummet förrän nye doktorn ropade

Jag  tänker inte skriva någon detaljerad redogörelse för vad jag råkat ut för genom åren, men när ämnet blir så aktuellt som nu väcker det en del minnen och tankar. Gjorde en snabb beräkning och kom till sju. Innan jag fyllt trettio. (Tjugosex för att vara exakt.) Den förste när jag var tolv. Sen tyckte jag inte det var värt att lägga energi på att räkna mera även om jag vet att det finns fler. Sju personer som helt klart begick sexuella trakasserier och övergrepp. Det handlade inte i något fall om ord, utan om handling. Samtliga män. Dock är jag fullt medveten om att sju män inte är alla män. ;) Samtliga var svenskar, om det nu har någon betydelse? (Vilket det verkar ha för en del.)  Alla utom två var nyktra när det hände. Själv var jag inte vare sig full eller ”utmanande” klädd vid något av tillfällena vilket ofta angavs som någon konstig form av orsak på den tiden. Två av de sju var okända för mig, en var en tonårspojke, övriga var väl etablerade i samhället, med bra