Egalias egenheter

  Jag är så tacksam och glad över årets jul! Redan i förväg verkade den lovande men jag har blivit så van vid att vad som helst kan gå åt h-e, så jag vågade inte riktigt hoppas.  Visserligen bidrog inte vädret till julstämningen alls, regn och barmark, men det bekommer mig inte. Julen började redan dagen före julafton då vi, barn, bonusbarn, respektive, barnbarn och jag var ute och åt på restaurang. Tjugoåtta personer tror jag att vi var! Så mysigt och kul. Jag fick en jättefin blombukett och presentkort som kommer att användas under nästa år.  Innan restaurangbesöket möttes vi upp på kyrkogården och tände ljus för Lasse. Traditionen med att gå ut och äta alla tillsammans dagen före julafton var hans idé från början.  Så saknad!  Efter maten drog vi vidare och umgicks en stund till. En riktigt härlig kväll!  På julafton kom en av sönerna med familj samt dotter med make hit på jullunch. Mina första julgäster i den här lägenheten. Vi åt gott och hade en mysig...

  Det här inlägget skrev jag förra veckan men behövde fundera och redigera lite mer innan jag kände att jag fick fram texten rätt. Med tiden har jag fått lite perspektiv på allt som hände förra året och ändå inte.  Det känns fortfarande helt galet att svågern, Lasse, mamma och Teo lämnade jordelivet på mindre än sex månader. Det är ett så svårsmält faktum att jag börjat undra om jag någonsin landar i den verkligheten. Alldeles nyligen fick jag återigen anledning att berätta om detta och det känns lika galet nu som när det alldeles nyss hänt. Som att jag ljuger, hittar på. Så overkligt att något sådant ens kan hända på så kort tid! Men med mitt förnuft vet jag ju att det är så. Och jag känner att jag accepterat det också trots att känslan av att ha upplevt något helt ofattbart kvarstår. ”Jaha, nu är det som det är”, som Lasse hade sagt när något inte gick som planerat. Och så är det ju. Samtidigt, när jag tänker tillbaka på tiden efter att allt hade hänt, inser jag hur mycket d...

  Eftersom folk omkring mig pratar om höst och frågar hur min sommar varit, får jag väl motvilligt inse att årets sommar är till ända. Tidigt i våras satte jag som mål att denna sommar skulle bli en ”revanschsommar”. Efter pandemi, sjukdom, död och massor av sorg behövde jag det.  Min tanke var att jag skulle åka iväg, ge mig ut på något minst en gång varje månad under sommaren.  I april var vädret inte det ultimata men en god vän och jag kom i alla fall iväg på en fin dagstur till Varnhem och Hjo. I maj åkte jag med en annan vän till Hälsingland och hade flera härliga dagar.  Sen kom juni. En roadtrip åt Blekingehållet var bokad men så satte hälsan stopp, alla ledsamma årsdagar under maj och juni klubbade mig och månaden blev inte alls som jag tänkt. Men det var bara en tillfällig svacka. I juli var jag på hugget igen. Först ett kul kalas i Varberg, sen tillbringade en underbar vecka på västkusten och gjorde ett trevligt besök i Trollhättan.  I augusti har jag ...

  Idag tog vännen A och jag en biltur via gårdarna runt sjön. Det var både fel och rätt! Vädret var perfekt och vi körde på väldigt vackra vägar så det var toppen. Tyvärr var mycket stängt en måndag så här långt fram i augusti. Först körde vi R40 till Ulricehamn och över Skottek. Härliga småvägar i vacker natur. Vi fortsatte till Källebacka säteri där caféet och gårdsbutiken tyvärr inte hade öppet men huset är otroligt vackert. Om du tycker det verkar bekant har det varit med i Änglagårdsfilmerna.  Därifrån åkte vi vidare till Café Sjöparken, en litet trevligt ställe. Det blev en promenad utmed sjön och sen väldigt god glass. Vi fortsatte i sakta mak förbi Åsundsholms herrgård med sin golfbana och Sjöred som är en privat egendom. Där bodde Birgit Th Sparre som barn, hon som skrivit böckerna som gett upphov till denna biltur. En fördel med att inte åka under värsta turistsäsongen var att det var nästan ingen trafik alls så vi kunde glida fram på småvägarna i lugn takt.  Vi...

  Idag är det ett år sedan jag rökte senast!  Vilken grej! Jag är fortfarande omåttligt förvånad och fattar inte hur detta gick till egentligen? Helt obegripligt, men det funkar ju uppenbarligen, så jag är nöjd och tacksam över det. Inte är det särskilt besvärligt heller precis.  Det var bara något jag gjorde mitt i en massa mycket jobbigare saker. Kanske just därför fungerade det? För att allt annat var så mycket värre och livet hade blivit överjävligt över lag? Att röka eller inte blev liksom en baggis i sammanhanget. Så jag bara lät bli. Och på den vägen är det.

  Juli månad är här och jag känner hopp om livet.  Juni blev inte alls som det var tänkt. Två veckor med magproblem och vila satte käppar i hjulet för mina resplaner. Dessutom är det bottentråkigt att vara hemma och inte orka något alls samt inte våga förflytta sig mer än tio meter från sin toalett! Men nu är det bättre tider. Medicinen som orsakade magproblemen är utbytt och den nya verkar funka bra.  I helgen som var fick jag äntligen tillfredsställa mitt skriande behov av socialt umgänge med råge. På lördagen var det kombinerat konfirmations- och femtonårskalas för äldsta bonusbarnbarnet. Otroligt! Tycker inte det var längesen han föddes liksom. God mat och väldigt trevligt var det. Vädret var med oss också. Därifrån åkte jag direkt till äldste sonen med familj och hamnade mitt i barnbarnets tvåårskalas för släkten på hans mors sida. Jag övernattade där och på morgonen kom två ljuvliga småttingar tassande in till farmor för lite morgonmys. Guldstund! På eftermiddagen k...

  På måndag ger jag mig iväg med tåget till Stockholm och vännen A. Dagen efter drar vi vidare till Hälsingland där vi ska se oss omkring och stanna några dagar. Tillbaka till Stockholm på fredag och tåg hem på lördag. Blir nog en trevlig resa och väderleksrapporten är minst sagt lovande. Här hemma får ”gubbarna” jobba på med utsidan under tiden. Det går framåt och fint blir det men jag är lite trött på att ha folk utanför fönstren hela dagarna så det blir perfekt att resa bort nu. Dessutom är det två tunga dagar nästa vecka. På måndagen är det ett år sedan mamma gick bort och på tisdagen skulle Lasse ha fyllt 65 om han hade fått vara kvar hos oss. Tror det är bra att jag inte bara sitter hemma och deppar då. I morgon ska jag åka till kyrkogården med en bukett blommor till Lasses grav. Det är det lilla jag kan göra.  Här kommer lite bilder från arbetet med utsidan. Min uteplats blir stor!  Uteplatsen blir rena dansgolvet! En vän föreslog att jag skulle bygga upp en bar. ?...

  Här kommer ett blandat inlägg med lite som hänt i mitt liv sen sist. Jag har varit med och överraskat en 40-åring, närmare bestämt min äldste son. Kul med överraskningskalas, jag gjorde en korg med gottigheter.  I fredags hade jag besök av en ny vän. Vi har träffats genom föreningen Cancerkompisar. Vi var på fotomuseet och sen blev det god mat på restaurang på kvällen. Lite bilder från museet kommer här: I förrgår var jag och en väninna ute på utflykt. Vi åkte till Varnhems klosterkyrka, en plats som vibrerar av historia. Tittade också på huset som byggts över kyrkan vid Kata gård. Det fanns inte när jag var där sist, då höll utgrävningarna på som bäst. På hemvägen åkte vi via Hjo där vi käkade god mat på en trevlig restaurang och sen körde jag fel och vi var på väg mot Stockholm en kort stund innan det redde upp sig.  Pampigt värre! Ståndsmässig begravninskrypta Här står jag och tittar ner på Kata och hennes kista genom glasgolvet  Kata Missa inte den här restaura...