Egalias egenheter

  Sedan jag kom hem från Spanien har dagarna rullat på i rasande fart. Jag har gymmat, dansat linedance, träffat barn och barnbarn, varit på babysim och besökt metropolen Vaggeryd.  Att få vara med dottern och minsta barnbarnet på babysim var så rasande roligt! Jag har ju själv varit babysiminstruktör och allt kom tillbaka! Massor av härliga minnen och lilla E’s glädje i vattnet var härlig att se. En del av sångerna kände jag igen med och ”hej-då-sången” som de sjöng var den som jag skrev texten till en gång i tiden. Det hela var så kul så jag kände mig glad i flera dagar efteråt.  Till Vaggeryd åkte jag med vännen A som sällskap och bilen lastad med pappas gamla fåtölj. Pappas Laminofåtölj, som jag senare fick ta över, var en 50-årspresent till honom 1967.  Ni kan ju tänka er hur mycket den fåtöljen varit med om genom åren! Nu var den i rätt åtgånget skick och därför ville jag lämna in den på fabriken som tillverkar dessa fåtöljer och som alltså ligger i Vaggeryd....

  …innebar en vecka i fjällen ihop med barn och barnbarn. De små gjorde stora framsteg i skidåkningen förutom de två minsta som inte är redo att stå på skidor ännu. Det är inte farmor/ mormor heller numera även om suget finns kvar. Men såpass förnuft har jag att jag inser att utförsåkning är ett avslutat kapitel för min del.  Vi hade en fin vecka även om kroppen protesterade en del och jag blev förkyld på onsdagen.  Bilderna får tala:  På Fjällgläntan bodde vi Underbart väder en del av veckan Fjällen visar sig från sin bästa sida  Pappa H får hjälp i köket Valle, alla barns kompis. När han har haft show får man kramas. Lille N lärde sig att åka lift själv under veckan Och även åka ner utan hjälp Avsluningssnack med skidläraren  Veckan skidskola avslutas med dragkamp. Barnen och Valle mot lärarna. Svärsonen gottar sig i solskenet  Utefika sista dagen. Nu är jag hemma och vilar mig i form till nästa äventyr om knappt två veckor. 

  Idag är det tre  år sedan jag förlorade Lasse. Och det känns fortfarande som om han var här nyss.   Så totalt annorlunda livet har blivit. Efter ett massivt sorgearbete blev det bra igen, men på ett helt annat sätt.  Jag är tacksam för åren vi fick tillsammans. Hade inte varit där jag är idag utan dem. Så mycket goda minnen. Alltid saknad - aldrig glömd! ”He was my North, my South, my East and West, My working week and my Sunday rest, My noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last for ever: I was wrong.” W H Auden

  Snart en vecka sedan jag kom hem från Fuerteventura. Inte klokt så fort tiden igår!  Jag reste med några av mina nära och kära och vi hade en härlig vecka som gav energi. Bilderna får tala. Först lite bilder från huset vi hyrde. Utsikten var förtjusande  De två flitigaste badarna Underbar solnedgång  Vid havet gick vågorna höga Promenad till Fuerteventuras enda vilande vulkan Halvvägs upp bodde ekorrar Eftersom vi inte gick ända upp fotade jag en bild på kratern istället  Det var verkligen en härlig vecka och kroppen mådde så bra av att komma ifrån vintervädret lite.  Den här veckan har jag tvättat, tränat, köpt gymkort, dansat linedance, släktforskat, varit ute på promenader och träffat vänner. Bra vecka även om det är hiskeligt kallt i det här landet. 

  År 2025 går mot sitt slut och jag måste säga att året varit över förväntan. Många resor och äventyr har jag fått uppleva och min inre resa har också gått framåt. Tack livet!  Jag flyttade i maj och nu har jag verkligen landat på rätt ställe. Stortrivs i min lägenhet. Jag har hittat lugnet efter allt som hände, livet är totalt annorlunda nu, men bra på sitt sätt.  Annat minnesvärt under året har varit resan till fjällen med barn och barnbarn liksom en resa till Mallorca i våras, roadtrips, Lisebergsbesök, Skåneresa m.m. Men det allra viktigaste är förstås att jag blev mormor till lilla E i juni.  Jag har beställt en fotobok för året med bilder från alla upplevelser. Den blir kul att ha som minne.  Hälsan har också förbättrats under året tycker jag och jag har för avsikt att jobba vidare på den nästa år.  Så vad kan då 2026 innehålla?  Tja, jag rivstartar året med att börja på gym, tänkte jag. Och sen blir det linedance förstås. När jag ändå är igång å...

  Så här i slutet av sista juldagen fick jag äntligen för mig att skriva ett blogginlägg. Fast min jul är inte över ännu! På söndag blir det ”extrajulafton” med mina barn och barnbarn. De, barnen alltså, firar med svärföräldrarnas familjer vart annat år. Så jag ser mycket fram emot söndagen. Har tre kassar julklappar här hemma.  Den 23 december börjar julen för mig. Då var det restaurangbesök med bonusbarn, bonusbarnbarn och min äldste son med familj. Den traditionen startade Lasse 2005 och den håller vi fast vid. De senaste åren möts vi upp på kyrkogården och tänder ljus för Lasse innan vi ska äta.  Extra mycket saknad denna dag Efter mycket god mat fortsatte vi att umgås en bra stund till. En mysig kväll. Julafton blev lugn. Framåt eftermiddagen åkte jag till systersonen med familj och firade tillsammans med dem och min syster. Som kompensation för bristen på småbarn hade syster med sina hundar. Lilla fröken tax försökte direkt bestämma att alla julklappar under granen ...

  Idag har jag klätt granen. För första gången har en konstgjord gran kommit över min tröskel! Med tanke på jobbet med att skaffa en naturgran som först ska kånkas hem, sen få att stå rakt i foten, sen vattnas till förbannelse och på det klippas ned och köras bort, ombestämde jag mig och släppte därmed principen att en äkta gran är ett måste. Jag glömde nämna alla barr och trasslet med ljusslingan.  Konstgjorda granar har blivit snyggare med tiden och jag köpte en med belysning i. Den är bara 150 cm hög så inte behöver jag klättra heller när jag ska sätta i toppstjärnan.  Jag tycker den är riktigt fin. Det enda jag saknar är doften, men ett doftljus med grandoft hjälper upp det. Man måste naturligtvis inte ha någon gran alls men för mig blir det ingen riktig julstämning här hemma utan gran.  I övrigt har jag pyntat lite lagom, tycker jag. Ska inte ha några gäster hemma den här julen så det är bara för min egen trivsel. Det är inte så bara förresten! Såklart ska jag...

  Livet rullar på här. Jag förstår inte hur mycket det kan vara att fixa med hela tiden? Här om veckan lämnade jag in lilla bilen på tvätt och städning. I onsdags var det dags för besiktning, vilken gick bra som förväntat och nästa vecka är det däckbyte. Måste se till att mitt däckhotell beställer nya sommardäck till nästa säsong också, för de gamla har inte mycket kvar att ge.  Två gånger i veckan tränar jag med fokus på vänster arm och axel. Och glädjande nog har armen blivit bättre än jag någonsin vågat drömma om! Förra veckan kunde jag, utan problem alls, lyfta barnbarnet N vilket inte funkat på ett år. Han är ändå tre år och en treåring väger ju en del. Nyligen hörde jag ett inspirerande tal när jag tittade på ett klipp på Instagram. En kvinna som kämpar mot svår sjukdom försöker hålla sig så frisk och stark som möjligt. Hon säger till sig själv; ”Jag skiter i vad du vill, jag vet vad du behöver.” Det låter kanske brutalt men jag har börjat använda det när jag saknar moti...

  Ja, det blir ett blandat inlägg, som ni kan utläsa av rubriken.  I lördags var det födelsedagskalas för flera hos en systerson med familj. Väldigt trevligt. Jag uppskattar fortfarande kalas mycket mera nu än före pandemin. Efteråt fick jag med mig äldste sonen med fru och barn hem och vi käkade middag tillsammans. Så mysigt! Hos ovan nämnda systerson finns en toalett, som verkligen är värd ett omnämnande. Den är mycket speciell. När man går in där tror man att man hamnat på något…hmm…ekivokt ställe. Toaletten i fråga behöver renoveras och är snart i sådant skick att nuvarande inredning inte går att behålla, tyvärr. Därför fick jag äntligen tummen ur att fota den och har fått lov att lägga ut bilderna här.  Färgen på tapeten är mer chockrosa än vad bilderna visar I söndags hade jag planerat in en vilodag, men eftersom det räcker med en halv sådan numera åkte jag och en god vän iväg efter lunch. Målet var en stor lampaffär där vännen skulle köpa en ljusslinga och jag behö...