Egalias egenheter

  Jag är inte den som påskpyntar precis. Äger inte ens något påskpynt numera. Det jag hade när barnen var små var utslitet och gammalt, för då påskpyntade jag. Påskdukar, påskris och annat. Bakade påsktårta något år också, minns jag. Idag, när jag gjorde ärenden kände jag mig plötsligt tråkig som inte pyntar alls. Vet inte vad denna tanke kom ifrån men jag åkte i alla fall hem med påskliljor och en glad, gul höna, haha.  Idag var jag även runt på kyrkogårdarna och vårstädade. Hämtade hem lyktorna som stått där under vintern, tog bort gammalt granris och planterade penséer. Vårsolen sken, snödroppar blommade lite varstans. Det var vackert. Och skönt att ha det fixat för strax efter påsk drar jag iväg på årets tredje äventyr. 

  …innebar en vecka i fjällen ihop med barn och barnbarn. De små gjorde stora framsteg i skidåkningen förutom de två minsta som inte är redo att stå på skidor ännu. Det är inte farmor/ mormor heller numera även om suget finns kvar. Men såpass förnuft har jag att jag inser att utförsåkning är ett avslutat kapitel för min del.  Vi hade en fin vecka även om kroppen protesterade en del och jag blev förkyld på onsdagen.  Bilderna får tala:  På Fjällgläntan bodde vi Underbart väder en del av veckan Fjällen visar sig från sin bästa sida  Pappa H får hjälp i köket Valle, alla barns kompis. När han har haft show får man kramas. Lille N lärde sig att åka lift själv under veckan Och även åka ner utan hjälp Avsluningssnack med skidläraren  Veckan skidskola avslutas med dragkamp. Barnen och Valle mot lärarna. Svärsonen gottar sig i solskenet  Utefika sista dagen. Nu är jag hemma och vilar mig i form till nästa äventyr om knappt två veckor. 

  Idag är det tre år sedan Lasses begravning. Jag har en del minnesluckor från den dagen. Men jag minns att snön vräkte ned så att gäster som kom långväga ifrån knappt kunde ta sig fram. Jag minns att jag var överväldigad över hur många som kom för att ta farväl, 115 personer var vi i kapellet. Jag minns att jag var stressad och uppvarvad och osäker på hur jag skulle hantera allt. Och så minns jag all värme och kärlek och alla vackra blommor.  Det blev en fin dag, full av sorg men ändå ett fint avslut. 

  Idag konstaterade syster och jag att vi är nästan orimligt glada över att ha tagit oss igenom ännu en vinter. Och vilken vinter sen! Snö och kyla i över en månad. Halka och elände. Bilbatterier som gav upp. Allt blir så omständligt på vintern och man blir så begränsad. Men nu händer det grejer! När kylan gav vika tog jag en promenad och såg snö och is smälta. Då var det grått och dimmigt väder men töade gjorde det. Viskan har varit helt istäckt länge.  I väntan på våren har jag ägnat mig åt gymmet, släktforskning och dans. Här om dagen halkade jag in på en ca 250 år gammal kyrkobok där prästen skrivit med den vackraste handstil jag sett. Så konstnärligt och fullt läsbart. En fröjd att leta släkt i den boken.  Klicka på bilden för större format Gymmet är kul och jag mår så bra efter ett pass där. Samma sak med dansen.  Idag har vädret varit helt underbart här. Solsken som värmde och jag har planerat årets odlingar på balkongen. I affären hade de extrapris på tulpane...