Egalias egenheter

  Här kommer ett blandat inlägg med lite som hänt i mitt liv sen sist. Jag har varit med och överraskat en 40-åring, närmare bestämt min äldste son. Kul med överraskningskalas, jag gjorde en korg med gottigheter.  I fredags hade jag besök av en ny vän. Vi har träffats genom föreningen Cancerkompisar. Vi var på fotomuseet och sen blev det god mat på restaurang på kvällen. Lite bilder från museet kommer här: I förrgår var jag och en väninna ute på utflykt. Vi åkte till Varnhems klosterkyrka, en plats som vibrerar av historia. Tittade också på huset som byggts över kyrkan vid Kata gård. Det fanns inte när jag var där sist, då höll utgrävningarna på som bäst. På hemvägen åkte vi via Hjo där vi käkade god mat på en trevlig restaurang och sen körde jag fel och vi var på väg mot Stockholm en kort stund innan det redde upp sig.  Pampigt värre! Ståndsmässig begravninskrypta Här står jag och tittar ner på Kata och hennes kista genom glasgolvet  Kata Missa inte den här restaurangen om du är i Hjo

  Jag bloggar på min iPad idag efter som datorn verkar ha tagit påskledigt. Så vi får se hur detta går. Datorn är sju år gammal och har blivit rätt trött på senare tid. Snart dags för den att gå i pension, tror jag. Ska försöka sammanfatta vad som hänt sen jag skrev sist med reservation för att jag missar ett och annat. Det är inte bara min dator som är gammal och trött. Svägerskan var här på fika i förrgår och hade med sig en bukett helt fantastiska tulpaner. Titta bara:  Jag har bytt glasögon eftersom synen blivit sämre på mitt högra öga. Så nu ser jag bra ut, hehe.  Under veckan som jag var i fjällen somnade mångåriga vännen T in alldeles för tidigt. Även han p g a hjärntumör, precis som min älskade Lasse. Skitsjukdom! Mina tankar går till hans fru M som nu får kämpa vidare på egen hand.  Igår tog jag en tur på kyrkogårdarna. Planterade påskliljor på några av gravarna och insåg att jag borde gjort det när jag var och vårstädade veckan innan för inte hinner de blomma nu i påsk inte.

  Tänk att det blev jul i år också, efter allt!  Dan före dan var vi ute och åt tillsammans, barn, barnbarn och jag. Från bonusbarnen med familjer fick jag en helt underbar blombukett.  Vi åt underbart god mat och det kändes som om Lasse var med oss, om än inte fysiskt. Vi skålade för honom och innan vi samlades på restaurangen möttes de flesta av oss upp på kyrkogården och tände ljus. Det var sorgligt men fint och det känns som att vi gör det bästa av situationen som den nu har blivit.  Julaftons eftermiddag och kväll tillbringades med familj och släkt hos en av systersönerna. Att vi, trots allt, var många dämpade saknaden efter de som inte är med oss längre. Här fotade jag ingenting alls och det var medvetet. Jag ville uppleva julen utan mobilen. Vi åt massor av supergod mat, spelade julklappsspelet och hade besök av världens roligaste tomte. De små barnbarnen var både exalterade och fascinerade. Underbart! En av de andra juldagarna hade jag mysigt besök av en av sönerna med familj.

  Idag har jag haft middagsgäster vilket innebar att jag har lagat mat!  Ni som följer den här bloggen vet redan att jag tappade både matlust och senare matlagningslust p g a allt som hände, så matlagning är inget jag ägnat mig åt särskilt mycket på sistone. Ytterst få gånger sedan Lasse gick bort faktiskt. Att laga mat har känts så oerhört sorgligt att jag blivit gråtfärdig vid blotta tanken, så jag har avstått.  Men idag hade jag bjudit in tre väldigt trevliga personer på middag. Den främsta anledningen till det var att de bjudit mig på middag så många gånger sedan Lasse lämnade oss och äntligen kände jag mig redo att bjuda tillbaka. Den andra anledningen var att ta ett första steg mot att komma igång och laga mat igen.  Ringrostig som jag är körde jag på ett säkert kort. En rätt jag lagat då och då de senaste fyrtio åren, champinjongratinerad fläskfilé. Den kan dessutom förberedas vilket är smidigt. Till detta serverades potatisgratäng som jag köpt färdig, helt enkelt för att jag ty

I fredags var Lasse ute på restaurang med tidigare arbetskamrater. Han kom hem efter några timmar, trött men mycket, mycket glad. Han var lika glad när han vaknade i lördags morse. De hade haft så roligt och kollegorna, som känner till vad han drabbats av, var så glada att han kunde vara med. Efter maten drog musiken igång på restaurangen. Vi visste inte ens att de spelade musik där. Men då var middagen över och Lasse var redo att åka hem så det gjorde han. Han var så trött så det susade i hela huvudet och i lördags var han varit helt slut. Men tycker själv att det var värt det och det är ju huvudsaken. Att bli trött är inte farligt och vi har inget planerat under helgen så han kan slappa i soffan hur mycket han vill och önskar.  Huvudsaken är att han hade så roligt, för att ha roligt är också medicin på sitt sätt. Jag är så glad för hans skull.  I lördags eftermiddag åkte jag med syrran till Erikshjälpens loppis. Det var kul och den loppisen är väldigt välordnad och bra. Jag hittade l

I lördags tog jag mig samman och höststädade balkongen. Packade in en kruka i bubbelplast i förhoppning om att den klarar sig ute i vinter. Det funkade förra året, så det går nog bra.  Slängde några ruskigt fula krysantemum som gjort sitt.  Klippte ned begonian, tog upp knölarna och la dem i papperspåse fvb till källaren den de får "sova" några månader.  Sen klippte jag ned krukrosorna och satte ihop dem i en större kruka. Få se om de klarar vintern där. Några små rosor och knoppar var så fina så de fick plats i minivaserna inomhus.  Efter det blev det att ta rätt på tomma krukor och amplar, dammsuga balkongen och "sanera" köket från gammal jord och avklippta växtdelar.  Kände mig nöjd med slutförd uppgift.  Snart är det dags att plocka fram amaryllislökarna ur kylskåpet och börja driva upp dem inför julsäsongen. Få se om jag lyckas bättre i år, förra året blommade de först efter nyår.  I söndags var vi på kalas hos ett barnbarn som fyllt år. Jättekul att träffas li