Egalias egenheter

  Det känns att det går mot ljusare tider på flera sätt. Vinterns "zombie-mode" börjar lätta tack vare ljuset men även för att en jobbig årsdag ligger bakom mig.  Det är meteorologisk vår vilket känns förhoppningsfullt. Små barnbarn har glatt visat mig snödroppar senaste veckan. En förmiddag när jag steg ut genom dörren hörde jag talgoxen drilla. Det är bl a såna små tecken som påminner mig om att livet fortfarande är värt att leva.  Senaste tiden har jag varit ute på flera kul saker och känt mig glad. Ett restaurangbesök med några från "linedance-gänget", trevliga fikabesök, hälsat på hos barn och barnbarn m.m. Det är sånt som piggar upp och jag känner orken återvända.  Jag har köpt mig en iPad också! Har längtat efter en sådan ett tag och bestämde mig för att ge mig den i "slutat-röka-present". Och så har jag bokat tid för synundersökning för jag tycker att jag ser sämre med mina glasögon.  Har även lämnat diverse prover på min vårdcentral och tagit förs

  I tisdags åt jag lunch med en god vän och det var trevligt, även om maten kunde varit bättre. Efteråt tog vi en sväng på Textilmuseet som låg precis bredvid. Alltid mysigt att gå där.  Sen handlade jag och dagen till ära "råkade" jag få med mig en semla hem. Jag äter bara en semla per år och i år blev det faktiskt på rätta dagen. Semlan avnjöts sent på eftermiddagen och efteråt konstaterade jag, som vanligt, att semlorna är alldeles för stora och att jag blir äckelmätt efteråt. Undrar om jag någonsin kommer att komma ihåg det tills nästa år? I går blev det dans och det var kul, som alltid. I går var det även Alla hjärtans dag men det ägnade jag inte någon tid åt. Lasse och jag firade aldrig den dagen, vi siktade på att ha sådana dagar året runt istället.  Idag har jag haft barnbarnet L på besök. Hon ville lära sig lite mer om stickning och virkning och vi hade en jättemysig och kul eftermiddag ihop. Hon lär sig väldigt snabbt och är riktigt duktig. Vi bestämde att vi ska ha

  Det är rätt glest mellan inläggen här nu, men det har med årstiden att göra. Det händer inte så mycket i mitt liv och jag är trött efter en vinter som känns som den varar i evighet.  Förkylningen har i alla fall släppt, äntligen och det är jag tacksam över.  I går tog jag mig samman och gav mig i kast med monstret. Det är en växt med det smått obegripliga namnet Dischidia Oiantha. Jag köpte den för några år sedan och då var den en liten gullig växt. Det var då det. Nu går den under namnet monstret här hemma, men jag får väl vara tacksam för att den trivs hos mig.  Nu var det dags för omplantering av monstret och detta utvecklades till en veritabel brottningsmatch! Monstret fyllde upp större delen av köksbänken under arbetet och det tog en bra stund att trassla ut alla rankorna ur ampelns kedjor. När det var klart var jag så trött i armarna att jag var tvungen att ta en paus. Under tiden tronade monstret på köksbänken med de långa rankorna hängandes över skåpsluckor och i diskhon och

  Jag har funderat på det här inlägget ett bra tag. Ibland är det svårt att beskriva känslor. Januari månad har inneburit att jag gått i något sorts mentalt ide.  Hösten bestod till stora delar av "projekt flytt". Jag älskar projekt! Älskar att grotta ner mig i planering, listor och logistik. En riktig nörd kan jag vara på det området. Efter flytten och iordningställandet var det dags för jul. Nya listor och mycket umgänge med nära och kära. Sen blev det nytt år. Januari. Inga aktiviteter hade kört igång, vädret och halkan gjorde det svårt att ens promenera, bilen var infrusen i garaget och sen blev jag förkyld. Det var mycket, mycket längesedan jag varit med om en så lugn och stilla period! Jag har mestadels varit hemma och trött har jag varit också. Jättetrött. Det har ändå varit helt ok, jag har inte blivit rastlös eller så. Kanske behövde jag den här perioden av lugn och vila?  De saker jag tänkt ägna mig åt under vintern, släktforskning och handarbete, har inte lockat mi

  Ja, här kommer ett litet blogginlägg om ingenting alls egentligen. Men jag behövde roa mig med något nu när jag äntligen börjar piggna till lite efter förkylningen.  I början av veckan myste jag med två små barnbarn. Så härligt att träffa dem, sonen och sonhustrun. Alla i familjen var friska men de små älsklingarna bar tydligen på något virus som farmor inte haft. Så på tisdagen började jag nysa. Sen kom feber, hosta och annat. Det är inte hela världen, det är ju så det blir med små barnbarn och jag kan vila mig i form eftersom jag är pensionär, men nu börjar jag bli lite uttråkad. Har tillbringat det mesta av veckan i soffan.  Jag piggnade till lite kort efter något dygn och kom iväg till affären så jag fick hem lite mat, men sen blev jag sämre igen. I morse hade jag nästan ingen röst, men nu ikväll har jag börjat känna mig bättre. Ljuspunkterna har varit två tulpanbuketter. Den en ena köpte jag förra veckan och den andra denna. Älskar tulpaner. Ett annat plus i veckan är en bok som

  Ja men nu är det gnälligt värre här! Läste i sociala medier att idag är det den deppigaste dagen på hela året. Är beredd att instämma. Jag är så grymt trött på vintern i allmänhet och halkan i synnerhet. Jodå, mina halkskydd funkar och idag har jag gått en promenad på drygt tre kilometer, men allt detta påpälsande innan man kommer iväg ut. Är ju trött redan innan jag hunnit ut genom ytterdörren!  Bilen är infrusen. D v s garagedörren har frusit fast så jag kan inte öppna den.  I fredags bröt en förkylning ut. Trött, vissen, ögonen rann, näsan rann.  Försökte roa mig inomhus och när jag blev uttråkad tänkte jag fixa lite med krukväxterna. Blomjord och krukor har jag i garaget och det var då jag upptäckte att jag inte kan ta mig in där. Så blommorna får vänta.  I lördags tog jag mig för att baka muffins istället. Det är ett framsteg för mig, jag har inte bakat på evigheter. Muffinsen blev väldigt goda, men råfula för jag hade inte rätt formar hemma. Därför fotade jag inte hela plåten u

  Jag är ingen vintermänniska och tycker därför att det är för kallt just nu. Samtidigt känner jag att jag kommit långt som kan sitta här och klaga på vädret. Förra vintern märkte jag inte ens vad det var för väder och var avundsjuk på människor som hade nåt så banalt som vädret att gnälla på.  Halt är det också. Här i stan är det skottat och plogat så smågator och trottoarer är blankpolerade som skridsko-is. Sen har det snöat på det. Jag längtar efter barmark och promenader.  I alla fall blev jag trött på att sitta här inne och inte våga mig ut, så jag gav upp motståndet mot pensionärsvarningar och hasade iväg till apoteket och köpte ett par halkskydd.  Det första paret höll en dag sen gick de sönder så idag var jag där och bytte. På hemvägen gick jag en omväg på ett par kilometer för att få lite frisk luft och motion. Det är vackert ute men vinden var inte nådig. I alla fall gick det bra att gå avslappnat med halkskydden på fötterna. Det blev både backar upp och backar ner utan att e

  Jag skriver ett nyårsinlägg idag eftersom jag inte kommer att vara hemma över nyår.  Hur mitt 2023 varit vet ni ju redan. Svågern begravdes, Lasse dog, mamma dog, hunden dog. Lånebilen blev stulen och sönderslagen. Allt på mindre än sex månader. Och sen tillkommer ju allt som hänt ute i världen också, vilket jag inte riktigt klarat av att ta in detta år. Efter den där sista veckan av allt elände, när mamma begravdes, bilen stals och jag fick avliva älskade lille Teo, gick jag i däck och tillbringade en vecka liggandes i soffan.  En morgon där vaknade jag med en tanke som var så bestämd att den blev en övertygelse. Det hela var mycket konstigt! För just den morgonen vaknade jag och var helt säker på att det var slut med elände nu, det var färdigt och nu skulle det inte hända fler hemska saker. Har aldrig varit med om liknande och när jag berättade det för kära syster blev hon ytterst skeptisk, vilket jag självklart förstår.  Men det stämde ju!  Det enda positiva som hände under årets

  Tänk att det blev jul i år också, efter allt!  Dan före dan var vi ute och åt tillsammans, barn, barnbarn och jag. Från bonusbarnen med familjer fick jag en helt underbar blombukett.  Vi åt underbart god mat och det kändes som om Lasse var med oss, om än inte fysiskt. Vi skålade för honom och innan vi samlades på restaurangen möttes de flesta av oss upp på kyrkogården och tände ljus. Det var sorgligt men fint och det känns som att vi gör det bästa av situationen som den nu har blivit.  Julaftons eftermiddag och kväll tillbringades med familj och släkt hos en av systersönerna. Att vi, trots allt, var många dämpade saknaden efter de som inte är med oss längre. Här fotade jag ingenting alls och det var medvetet. Jag ville uppleva julen utan mobilen. Vi åt massor av supergod mat, spelade julklappsspelet och hade besök av världens roligaste tomte. De små barnbarnen var både exalterade och fascinerade. Underbart! En av de andra juldagarna hade jag mysigt besök av en av sönerna med familj.

  För att relatera till förra inlägget och min julgran kan jag berätta att jag faktiskt hittade toppstjärnan till granen dagen efter. Så nu är den på plats. En liten hake bara. Toppen på min gran är väldigt lång och eftersom min sjuka tumme sagt upp sig kan jag inte klippa av den till lagom höjd. Det ser rätt fånigt ut men får duga som det är. I alla fall tills någon person med bättre styrka i händerna kliver över min tröskel för då sätter jag en sekatör i näven på hen.  Idag ägnade jag förmiddagen åt lättare städning. Inte för att jag ska ha gäster under julen men man vill ju ändå ha det fräscht hemma. Sen har jag blandat eget rengöringsmedel vilket har gett städningen ett rejält lyft, särskilt i badrummet. Tusan så rent det blir och lätt går det! Här snackar vi skinande rent. Det är bara två delar ättika, tre delar vatten och ett par droppar diskmedel som jag blandar i en sprayflaska. Fenomenalt bra!  Under tiden kom ett blomsterbud. Det var en underbar bukett från två lika underbara

  I söndags fick lilla bilen komma ut ur garaget och jag styrde mot kyrkogården. Ville göra iordning där lite så att det förhoppningsvis ser fint ut över helgerna. Jag hittade så himla fint granris av någon annorlunda sort så jag köpte med mig en bunt på vägen. Det var rått och kallt men det blev fint när jag fixat till gravarna och tänt ljus.  Det lilla hjärtat jag köpte till Lasses grav på Alla helgons dag var fortfarande i bra skick.  Adventsfint hos farmor och farfar I måndags tog jag bilen till Göteborgstrakten och hälsade på två barnbarn med föräldrar. Det blev lek, pusslande, bokläsning och massor av bebisgos. Så mysigt!  Igår var jag hundvakt åt den här sötnosen:  Och på eftermiddagen kom P och jag fick så jättebra hjälp med att sätta upp tavellister och gardinskenor. Tack för det!  På två tavellister står nu två av mammas flamskvävnader "Sommar" och "Vinter" På den tredje fick det bli en tomteparad för tillfället Idag började jag dagen med luciamorgon på tv

  Ja nu har flyttfixandet kommit ned på småfix-nivå här.  Två flyttlådor har jag kvar att packa upp. Det är foton och tavlor i dem och jag behöver köpa några tavellister så att jag kan få upp lite på väggarna och byta ibland när jag vill.  I torsdags var jag på en vårdcentral och tog vaccin mot covid och influensa. Skönt att ha det gjort inför säsongen. Efter det åkte jag till vårt största köpcentrum och shoppade lite. Det blev korgar till tv-bänken, en bordstablett till soffbordet och en liten byrå till badrummet där jag behövde lite mer förvaring. Några förvaringsboxar till en garderob fick också följa med hem.  Så det blir mer och mer ordning här hemma. Bilder kan ni se nedan.  Idag har jag varit i gamla lägenheten en del. Soffan hämtades och bor nu på nytt ställe, golvlampan likaså. Jag har plockat ihop diverse skräp som ska till återvinningen någon dag i veckan och sopat golvet i källarförrådet. Frysen är avfrostad och lägenheten är i princip klar för flyttstädet som kommer nästa

  Ni som känner mig vet att jag varit en riktig "handarbetsnörd". Jag lärde mig virka när jag var sex år gammal, det är faktiskt 60 år sedan nu! Under pandemin, när allt var inställt och fyra nya barnbarn dessutom annonserade sin ankomst gjorde jag inte mycket annat än att sticka och virka. Med påföljd att jag slet ut både händer och armar fullständigt. Efter det har det inte blivit så mycket gjort i den vägen och när nu även höger tumme började bråka i somras var det absolut inte läge att försöka igen trots att armarna är bättre nu. Arbetsterapeuten som jag fick tid hos för tummen ordinerade en skena dygnet runt och fullständig vila av fingret i fråga.  Igår var jag på återbesök och tummen är bättre. Nu ska jag träna upp rörligheten under en månad. För tummen är stel och kraftlös. När hon visat och förklarat hur jag ska få igång den igen sa hon slutligen: "Och sen är inte fel alls om du tränar finmotoriken lite, men bara korta stunder. Du kan t ex handarbeta om du gilla

  Idag har jag tagit mig ut ur "flyttbubblan" och varit på Leva-vidare-gruppen. Det var sista gången för i år. Sen har vi en återträff i januari. Det har varit väldigt bra att träffa andra i liknande situation och få ventilera känslor av sorg, saknad och upplevelser kring en nära anhörigs sjukdom och död.  Idag pratade vi om hur vi kände och tänkte då när det hemska hände, hur vi känner och tänker nu och inför framtiden. Nyttiga saker att reflektera över.  Att tänka tillbaka och reflektera över sina egna känslor och reaktioner var bra för jag upplever skillnad på hur jag mådde i våras och hur jag mår nu, på flera plan. Stärkande att känna att det ändå går framåt.  Sorgen är inte längre lika fysisk och knivskarp. I alla fall inte lika ofta längre. Den finns förstås kvar, men det kommer den alltid att göra, man blir bara bättre på att leva med den.  Minnet och koncentrationsförmågan har blivit bättre igen. Under en period i våras började jag nästan misstänka att jag höll på att

  Om någon nu till äventyrs undrar vad jag hållit på med senaste dagarna så är svaret att jag har packat upp lådor.  Nåja, jag har faktiskt ätit och sovit också och varit och handlat lite mat.  Och duschat! Nu blev första duschen här utan vare sig blågult band, mässingsorkester eller bubbel, men det var nog så angenämt ändå att duscha i mitt nya badrum.  Första natten blev nattsömnen lite sådär. Ny säng och ny bostad blir lite för mycket nytt på en gång och jag vaknade hur många gånger som helst under natten. Andra natten gick betydligt bättre.  Men åter till lådorna då. Jag kan liksom inte låta bli ouppackade flyttlådor. Blir smått tokig av att ha dem stående. Så köket är i princip uppackat, vitrinskåpet med och det mesta av linneskåpet och mina kläder. Som tur är har jag en kropp som är väldigt tydlig med när den behöver vila så det blir paus efter var tredje låda ungefär.  Mitt nya lilla hem börjar ta form. Igår fick jag soffan monterad och i morgon kommer en av sönerna och hjälper

  Återigen en fullspäckad vecka. Begriper inte hur hektiskt livet kan vara som pensionär! Fast när man ska flytta är ju livet så oavsett ålder förstås. Idag ringde min nya hyresvärd och meddelade att jag kan hämta ut nycklarna redan på måndag! Det blev jag glad för. Hade räknat med onsdag nästa vecka eftersom det är första november, men nu får jag ytterligare två dagar på mig att förarbeta inför själva flyttdagen. Känns finfint. Jag ligger i startgroparna. Har packat en hel del så nuvarande bostaden börjar se rätt tråkig ut, men det går ju att leva med ett par veckor.  Låda efter låda staplas i lilla sovrummet som jag ändå inte använder. Igår plockade jag ned alla foton från en hylla som jag ska ge bort eftersom den känns för stor för min lilla lägenhet. I samma låda tänkte jag lägga ner två foton på Lasse som nu står i vitrinskåpet. Men det tog stopp! Jag kunde bara inte packa ner dem ännu. Inser att jag inte kan packa ner dem i en flyttlåda alls. Istället kommer jag att lägga dem i e

  Nu ska jag berätta om den fantastiska upplevelsen jag nämnde helt kort i förra blogginlägget. Jag har blivit farmor igen! Bara en sån sak!  Jag har varit stand by inför födelsen för att ta hand om storasyster och det gjorde jag såklart. Men eftersom födelsen inföll förra torsdagen när jag lämnat henne på förskolan föll det sig så att jag fick den helt enorma bonusen och förmånen att vara med när han föddes!!  Det var inte alls planerat men det blev så och jag är så oerhört tacksam för det. Det var inte den första förlossningen jag varit med på, jag har ju liksom jobbat i branschen. Men att se sitt eget barnbarn födas, vilken grej alltså!  Han föddes av en mamma som är en total naturbegåvning på att föda barn och med en lugn, samlad och omhändertagande pappa. Bara det samarbetet var en upplevelse i sig.  Och för mig var det, förutom det fantastiska i hela händelsen, plåster på hjärtat och balsam för själen efter årets första halvår med nästan enbart sjukdom, död och begravningar.  Tys

  Nu blev det en sån där galen vecka igen! Ni vet där allt händer på samma gång och kalendern är helt full med bokade tider.  Jag visste det redan innan att den här veckan skulle bli en utmaning så förra helgen tog jag det lugnt för att ladda. Det har varit en massa samtal att ringa med anledning av flytten och tröttsamt strul med vissa saker som krävt ännu fler samtal. Ärenden att göra, mera flyttplanering, bokade tider m.m. Ovanpå allt som var planerat redan innan var jag med om en helt fantastisk upplevelse, men det ska jag berätta om i ett separat inlägg senare.  Hur som helst, trött av allt som varit, slocknade jag som ett ljus före 23 igår kväll och sov till 7.30. Det är länge för att vara mig.  När jag vaknade tyckte jag att jag var utvilad. Eller det var nog snarare en fåfäng förhoppning, haha. Efter frukosten tvingades jag inse att huvudet var ungefär lika tomt som innehållet i en uppblåst badboll och kroppen var allt annat än samarbetsvillig. Jag somnade en stund till. Det hj

  Jag börjar undra om det aldrig tar slut? Tycker inte jag är någon prylmänniska, har redan tidigare gjort mig av med massor av saker och gammalt arvegods, men herregud så mycket det är att plocka i! Jag har insett att det inte bara är flyttstök jag håller på med utan även döstädning. Lika bra att få det gjort samtidigt, tänker jag. När vi röjde ur mammas hus för några år sedan, syrran och jag, höll vi på i åtta månader innan det var tomt. Då sa jag att "aldrig någonsin vill jag utsätta mina barn för detta!". Så blir det inte heller. Nu har jag aldrig varit den samlare min mor var, men det blir ju ändå en del. Mycket gör jag av med och alla barnen blir väl snart tokiga på allt jag försöker pracka på dem. Men det är helt ok med mig att de tackar nej. Vill bara inte göra mig av med något utan att fråga dem först. Det de inte vill ha får gå till loppis. Är jag tveksam om något, vilket händer ibland, får det dock stanna. Men det är få saker och bara sånt jag tror jag kan komma at

  Fullspäckad dag idag! På förmiddagen styrde jag Edna ut på landet för att vara sällskapsdam åt syrrans tax några timmar. Taxen är just nu skendräktig och var föga imponerad över att det "bara" var jag som kom. Hon ville i alla fall följa med på promenad och blev även glad över ett godissök och lite annan aktivering. Annars var det gnälligt värre. Hon kan vara en riktig dramaqueen.  Från "drama-taxen" åkte jag vidare till arbetsterapeuten. Inget drama där mer än att hon konstaterade att jag har en kraftig inflammation i en sena i tummen. Den har bråkat länge med mig, tummen, men nu ska det bli ordning på den får vi hoppas. Den går nämligen inte att böja annat än med milt våld och då gör det så ont att jag skriker högt. Så för att förhindra att jag stöter emot och böjer den av misstag och för att den ska få vila har jag nu fått ett stöd som håller tummen i rak position. Lite små övningar ska jag också göra tre ggr om dagen. Stödet ska sitta på dygnet runt i sex veck