Nu händer det något

 Jag har ivrigt väntat på min uteplats som hyresvärden utlovat. P g a aprils dåliga väder blev arbetet uppskjutet något och sen måste väggen runt min lägenhet fixas först. Den har nämligen stått halvfärdig sen renoveringen och skulle isoleras och putsas. Detta påbörjades i måndags och jag har haft ”gubbar” springandes utanför fönstren hela veckan. 

Här kommer lite bilder:

Så här har utsidan sett ut sen jag flyttade in


I mitten av veckan var ytterväggarna prickiga


Nu börjar det likna något!


Arbetet har gått fort framåt och nu är det bara småfix kvar. Därefter börjar de med min uteplats som i dagsläget ser ut så här: 

Inte mycket t skryta med just nu men det blir nog fint när det blir färdigt.



Jag längtar mycket efter att ställa ut mina utemöbler och fixa iordning med blommor och annat.

I det vackra vädret vi fått har jag roat mig med Orienteringsförbundets aktivitet ”Hitta ut”, där man letar kontroller som man registrerar i en app. Det har varit fina och även svettiga promenader. Klurigt placerade kontroller många gånger och jag har fått se bakgårdar jag aldrig sett förut och gått på nya, okända stigar. Kul sätt att motionera. Idag träffade jag på en annan deltagare vid en kontroll och fick en pratstund.


En av dagarna blev det vila och vatten på en bänk nedanför fina Gustav Adolfkyrkan

Idag letade jag på ett helt annat ställe i mer skogsmiljö 

Har även hunnit träffa en del barn och barnbarn under veckan och vi tillbringade hel dagen utomhus i fantastiskt väder. Det blev badpremiär för de små.



Kommentarer

  1. Anonym4 maj 2024 kl. 20:34

    Du behöver inte ha nån brådska redan i morron blir det kyligare 😭

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer