Mera flyttstök

 Jag börjar undra om det aldrig tar slut?

Tycker inte jag är någon prylmänniska, har redan tidigare gjort mig av med massor av saker och gammalt arvegods, men herregud så mycket det är att plocka i!

Jag har insett att det inte bara är flyttstök jag håller på med utan även döstädning. Lika bra att få det gjort samtidigt, tänker jag. När vi röjde ur mammas hus för några år sedan, syrran och jag, höll vi på i åtta månader innan det var tomt. Då sa jag att "aldrig någonsin vill jag utsätta mina barn för detta!". Så blir det inte heller.

Nu har jag aldrig varit den samlare min mor var, men det blir ju ändå en del. Mycket gör jag av med och alla barnen blir väl snart tokiga på allt jag försöker pracka på dem. Men det är helt ok med mig att de tackar nej. Vill bara inte göra mig av med något utan att fråga dem först. Det de inte vill ha får gå till loppis. Är jag tveksam om något, vilket händer ibland, får det dock stanna. Men det är få saker och bara sånt jag tror jag kan komma att använda. 

Två minneslådor har jag packat. En är Lasses och en är min. Sen har jag några lådor med gamla foton från mamma. Att slänga dem kan jag bara inte, det är en dödssynd att slänga foton i släkforskarkretsar! Och förresten har jag redan påbörjat arbetet med att scanna in de viktigaste. 

Men mycket saker ska bort. Jag har t ex fler verktyg än någon behöver under en hel livstid! Min kära mamma älskade att ge mig skruvmejslar av någon anledning. Tror jag har tre av varje storlek. Minns att Lasse undrade över detta när vi flyttade ihop. "Varför har du så in i h-e många skruvmejslar?!"

Idag hittade jag ännu en låda verktyg när jag röjde i förrådet. Den ska en av sönerna ta hand om. 

Det här med förrådet har hängt över mig ett tag. Tror jag varit där och tittat in tre gånger senaste månaden och bara fått ångest. Men till slut hade jag utarbetat en plan och idag har jag tillbringat några timmar där nere. Nu är allt sorterat. Sparas till vänster, hämtas till höger och slängas närmast dörren. Känner mig nöjd!

För varje sak jag sorterar bort känner jag befrielse. Att ha en massa prylar jag inte behöver suger energi på något vis. Jag vet inte varför men kanske är det för att jag är uppvuxen i ett hem där varje sak skulle sparas. Det blir på något vis tungt för mig att vara omgiven av för mycket saker. Som om jag ständigt kånkar omkring på dem mentalt.

Nästa vecka blir det en tur till återvinningen igen. Det var inte läge idag p g a ösregn.