En tax, en tumme, en kändis, en hundraåring och så lite dans på det

 Fullspäckad dag idag! På förmiddagen styrde jag Edna ut på landet för att vara sällskapsdam åt syrrans tax några timmar. Taxen är just nu skendräktig och var föga imponerad över att det "bara" var jag som kom. Hon ville i alla fall följa med på promenad och blev även glad över ett godissök och lite annan aktivering. Annars var det gnälligt värre. Hon kan vara en riktig dramaqueen. 

Från "drama-taxen" åkte jag vidare till arbetsterapeuten. Inget drama där mer än att hon konstaterade att jag har en kraftig inflammation i en sena i tummen. Den har bråkat länge med mig, tummen, men nu ska det bli ordning på den får vi hoppas. Den går nämligen inte att böja annat än med milt våld och då gör det så ont att jag skriker högt. Så för att förhindra att jag stöter emot och böjer den av misstag och för att den ska få vila har jag nu fått ett stöd som håller tummen i rak position. Lite små övningar ska jag också göra tre ggr om dagen. Stödet ska sitta på dygnet runt i sex veckor och sen blir det återbesök.

Ursäkta det flagnande nagellacket, men jag har inte tid med sådana petitesser just nu!

Och nu raskt över till dagens kändis! I alla fall är hon väldigt känd i vissa kretsar. På youtube och Instagram kallar hon sig Husbils-Annika, en fantastisk kvinna som lever på heltid i sin husbil. Hon går sina egna vägar, hittar sina egna lösningar och lever livet. Jag har följt henne under flera år och hon är en riktig inspirationskälla, särskilt nu när marken fortfarande gungar under mina fötter. Nyligen kom hon ut med sin första bok och jag har tänkt köpa den redan när jag fick veta att hon skulle skriva den. 

Eftersom jag visste att hon ibland rör sig här i trakten har jag väntat tålmodigt för att kunna köpa boken direkt av henne och få den signerad. Så i morse, just på min mest upptagna dag på hela veckan, såg jag på Instagram att hon nu befann sig i Borås. Detta tillfälle fick inte missas, så jag skrev ett meddelande direkt och frågade om, var och när jag kunde komma på besök. Fick svar och direkt från arbetsterapeuten drog jag dit. Jag blev inbjuden till hennes gulliga husbil och fick även träffa hennes söta hund, som verkade gilla att jag luktade tax.

Det var väldigt inspirerande och kul att prata en stund och jag gick därifrån och kände mig glad och uppåt med boken under armen. Det är inte så att jag nödvändigtvis kommer att gå samma väg som hon valt, men att läsa hennes berättelse kan hjälpa mig att hitta kraft och mod att ta mig framåt vart vägen än bär. Just nu har jag ju ingen väg alls, mer än flytten som ligger nära i tiden.

Efter besöket skrek magen och eftersom jag hade fler saker att göra fuskade jag med snabbmat idag. Medan jag åt den kastade jag mig över min nyinköpta bok och hann läsa de första 25 sidorna. De gav mersmak. 

Därefter hann jag landa i soffan en liten stund och prata med syrran i telefon. Det gör vi varje dag och vi har även en åtgärdsplan för om en av oss inte svarar efter ett par försök.

Sedan packade jag dansskorna och vattenflaskan och drog iväg igen i lite extra god tid. Tog vägen om kyrkogården för att tända ett ljus för kära lilla mamma som skulle fyllt hundra år idag. Det hade varit roligare att fira henne på annat sätt, men hon ville aldrig bli hundra och tyckte att det här med att få brev från kungen bara var trams. Och hon slapp det i och med att hon gick bort den trettonde maj i år. 

På graven var det höststädat och prydligt. Mitt lilla ljus såg lite ensamt och ödsligt ut, men vi får köpa någon fin dekoration till Alla Helgons dag sen. 

Sen var det dags för dans. Roliga danser idag, såna som jag blev uppiggad och glad av. Det behöver jag. 

Nu har jag landat i soffan och tänker inte göra några knop alls innan det är dags att transportera mig till sängen. 

Men vilken dag! Mycket positiv energi, lite sorg (som alltid) och tacksamhet över livet.

Förresten! I går var det två månader sedan jag rökte min sista cigg! Glömde skriva det igår. Klappar mig själv på axeln.