Egalias egenheter

  Ja nu har flyttfixandet kommit ned på småfix-nivå här.  Två flyttlådor har jag kvar att packa upp. Det är foton och tavlor i dem och jag behöver köpa några tavellister så att jag kan få upp lite på väggarna och byta ibland när jag vill.  I torsdags var jag på en vårdcentral och tog vaccin mot covid och influensa. Skönt att ha det gjort inför säsongen. Efter det åkte jag till vårt största köpcentrum och shoppade lite. Det blev korgar till tv-bänken, en bordstablett till soffbordet och en liten byrå till badrummet där jag behövde lite mer förvaring. Några förvaringsboxar till en garderob fick också följa med hem.  Så det blir mer och mer ordning här hemma. Bilder kan ni se nedan.  Idag har jag varit i gamla lägenheten en del. Soffan hämtades och bor nu på nytt ställe, golvlampan likaså. Jag har plockat ihop diverse skräp som ska till återvinningen någon dag i veckan och sopat golvet i källarförrådet. Frysen är avfrostad och lägenheten är i princip klar för flyttstädet som kommer nästa

  Ni som känner mig vet att jag varit en riktig "handarbetsnörd". Jag lärde mig virka när jag var sex år gammal, det är faktiskt 60 år sedan nu! Under pandemin, när allt var inställt och fyra nya barnbarn dessutom annonserade sin ankomst gjorde jag inte mycket annat än att sticka och virka. Med påföljd att jag slet ut både händer och armar fullständigt. Efter det har det inte blivit så mycket gjort i den vägen och när nu även höger tumme började bråka i somras var det absolut inte läge att försöka igen trots att armarna är bättre nu. Arbetsterapeuten som jag fick tid hos för tummen ordinerade en skena dygnet runt och fullständig vila av fingret i fråga.  Igår var jag på återbesök och tummen är bättre. Nu ska jag träna upp rörligheten under en månad. För tummen är stel och kraftlös. När hon visat och förklarat hur jag ska få igång den igen sa hon slutligen: "Och sen är inte fel alls om du tränar finmotoriken lite, men bara korta stunder. Du kan t ex handarbeta om du gilla

  Idag har jag tagit mig ut ur "flyttbubblan" och varit på Leva-vidare-gruppen. Det var sista gången för i år. Sen har vi en återträff i januari. Det har varit väldigt bra att träffa andra i liknande situation och få ventilera känslor av sorg, saknad och upplevelser kring en nära anhörigs sjukdom och död.  Idag pratade vi om hur vi kände och tänkte då när det hemska hände, hur vi känner och tänker nu och inför framtiden. Nyttiga saker att reflektera över.  Att tänka tillbaka och reflektera över sina egna känslor och reaktioner var bra för jag upplever skillnad på hur jag mådde i våras och hur jag mår nu, på flera plan. Stärkande att känna att det ändå går framåt.  Sorgen är inte längre lika fysisk och knivskarp. I alla fall inte lika ofta längre. Den finns förstås kvar, men det kommer den alltid att göra, man blir bara bättre på att leva med den.  Minnet och koncentrationsförmågan har blivit bättre igen. Under en period i våras började jag nästan misstänka att jag höll på att

  Om någon nu till äventyrs undrar vad jag hållit på med senaste dagarna så är svaret att jag har packat upp lådor.  Nåja, jag har faktiskt ätit och sovit också och varit och handlat lite mat.  Och duschat! Nu blev första duschen här utan vare sig blågult band, mässingsorkester eller bubbel, men det var nog så angenämt ändå att duscha i mitt nya badrum.  Första natten blev nattsömnen lite sådär. Ny säng och ny bostad blir lite för mycket nytt på en gång och jag vaknade hur många gånger som helst under natten. Andra natten gick betydligt bättre.  Men åter till lådorna då. Jag kan liksom inte låta bli ouppackade flyttlådor. Blir smått tokig av att ha dem stående. Så köket är i princip uppackat, vitrinskåpet med och det mesta av linneskåpet och mina kläder. Som tur är har jag en kropp som är väldigt tydlig med när den behöver vila så det blir paus efter var tredje låda ungefär.  Mitt nya lilla hem börjar ta form. Igår fick jag soffan monterad och i morgon kommer en av sönerna och hjälper

  Återigen en fullspäckad vecka. Begriper inte hur hektiskt livet kan vara som pensionär! Fast när man ska flytta är ju livet så oavsett ålder förstås. Idag ringde min nya hyresvärd och meddelade att jag kan hämta ut nycklarna redan på måndag! Det blev jag glad för. Hade räknat med onsdag nästa vecka eftersom det är första november, men nu får jag ytterligare två dagar på mig att förarbeta inför själva flyttdagen. Känns finfint. Jag ligger i startgroparna. Har packat en hel del så nuvarande bostaden börjar se rätt tråkig ut, men det går ju att leva med ett par veckor.  Låda efter låda staplas i lilla sovrummet som jag ändå inte använder. Igår plockade jag ned alla foton från en hylla som jag ska ge bort eftersom den känns för stor för min lilla lägenhet. I samma låda tänkte jag lägga ner två foton på Lasse som nu står i vitrinskåpet. Men det tog stopp! Jag kunde bara inte packa ner dem ännu. Inser att jag inte kan packa ner dem i en flyttlåda alls. Istället kommer jag att lägga dem i e

  Nu ska jag berätta om den fantastiska upplevelsen jag nämnde helt kort i förra blogginlägget. Jag har blivit farmor igen! Bara en sån sak!  Jag har varit stand by inför födelsen för att ta hand om storasyster och det gjorde jag såklart. Men eftersom födelsen inföll förra torsdagen när jag lämnat henne på förskolan föll det sig så att jag fick den helt enorma bonusen och förmånen att vara med när han föddes!!  Det var inte alls planerat men det blev så och jag är så oerhört tacksam för det. Det var inte den första förlossningen jag varit med på, jag har ju liksom jobbat i branschen. Men att se sitt eget barnbarn födas, vilken grej alltså!  Han föddes av en mamma som är en total naturbegåvning på att föda barn och med en lugn, samlad och omhändertagande pappa. Bara det samarbetet var en upplevelse i sig.  Och för mig var det, förutom det fantastiska i hela händelsen, plåster på hjärtat och balsam för själen efter årets första halvår med nästan enbart sjukdom, död och begravningar.  Tys

  Nu blev det en sån där galen vecka igen! Ni vet där allt händer på samma gång och kalendern är helt full med bokade tider.  Jag visste det redan innan att den här veckan skulle bli en utmaning så förra helgen tog jag det lugnt för att ladda. Det har varit en massa samtal att ringa med anledning av flytten och tröttsamt strul med vissa saker som krävt ännu fler samtal. Ärenden att göra, mera flyttplanering, bokade tider m.m. Ovanpå allt som var planerat redan innan var jag med om en helt fantastisk upplevelse, men det ska jag berätta om i ett separat inlägg senare.  Hur som helst, trött av allt som varit, slocknade jag som ett ljus före 23 igår kväll och sov till 7.30. Det är länge för att vara mig.  När jag vaknade tyckte jag att jag var utvilad. Eller det var nog snarare en fåfäng förhoppning, haha. Efter frukosten tvingades jag inse att huvudet var ungefär lika tomt som innehållet i en uppblåst badboll och kroppen var allt annat än samarbetsvillig. Jag somnade en stund till. Det hj

  Jag börjar undra om det aldrig tar slut? Tycker inte jag är någon prylmänniska, har redan tidigare gjort mig av med massor av saker och gammalt arvegods, men herregud så mycket det är att plocka i! Jag har insett att det inte bara är flyttstök jag håller på med utan även döstädning. Lika bra att få det gjort samtidigt, tänker jag. När vi röjde ur mammas hus för några år sedan, syrran och jag, höll vi på i åtta månader innan det var tomt. Då sa jag att "aldrig någonsin vill jag utsätta mina barn för detta!". Så blir det inte heller. Nu har jag aldrig varit den samlare min mor var, men det blir ju ändå en del. Mycket gör jag av med och alla barnen blir väl snart tokiga på allt jag försöker pracka på dem. Men det är helt ok med mig att de tackar nej. Vill bara inte göra mig av med något utan att fråga dem först. Det de inte vill ha får gå till loppis. Är jag tveksam om något, vilket händer ibland, får det dock stanna. Men det är få saker och bara sånt jag tror jag kan komma at

  Fullspäckad dag idag! På förmiddagen styrde jag Edna ut på landet för att vara sällskapsdam åt syrrans tax några timmar. Taxen är just nu skendräktig och var föga imponerad över att det "bara" var jag som kom. Hon ville i alla fall följa med på promenad och blev även glad över ett godissök och lite annan aktivering. Annars var det gnälligt värre. Hon kan vara en riktig dramaqueen.  Från "drama-taxen" åkte jag vidare till arbetsterapeuten. Inget drama där mer än att hon konstaterade att jag har en kraftig inflammation i en sena i tummen. Den har bråkat länge med mig, tummen, men nu ska det bli ordning på den får vi hoppas. Den går nämligen inte att böja annat än med milt våld och då gör det så ont att jag skriker högt. Så för att förhindra att jag stöter emot och böjer den av misstag och för att den ska få vila har jag nu fått ett stöd som håller tummen i rak position. Lite små övningar ska jag också göra tre ggr om dagen. Stödet ska sitta på dygnet runt i sex veck

  Det händer inte så mycket som känns så angeläget att skriva om just nu. Inga utflykter och äventyr alls. Flytten är nog för mig denna höst då min ork fortfarande känns lite begränsad. Och sen övriga aktiviteter förstås. Dansen, leva-vidare-gruppen och lite promenader mellan varven.  Förra veckan var jag i alla fall på höstmarknad i stan med en god vän. Vädret var fint och det var rätt skönt att strosa runt.  Tog ett par bilder också.  Här om dagen började jag försiktigt närma mig borrskruvdragaren. Vi samarbetade bra vid första försöket, som bestod i att skruva loss fästet till en vägghylla.  Jag anar en början på en ny, fin vänskap! :D

  Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Det beror på att jag inte inte tycker det händer något speciellt i mitt liv just nu. Å andra sidan har jag fullt upp!  Jag har dragit igång flyttstöket på allvar. I början hade jag ingen struktur alls utan småplockade lite planlöst här och där. Men nu är jag mer organiserad och känner att det går framåt.  Jag rensar och röjer. Har nog avverkat de flesta förvaringsmöbler nu. Mycket gammal skräp har jag slängt, ibland har jag hittat saker jag inte visste att vi hade eller prylar som jag inte ens vet vad de ska användas till! Vidare har jag packat två minneslådor. En innehåller Lasses saker och en mina. De ska med i flytten och sparas i källaren. Lite som var sin tidskapsel av våra respektive liv.  Idag tog jag itu med källaren. Har hittat inte mindre än tre Monopol-spel! Varför liksom? Två av dem är redan bortlovade. I källaren hittade jag även en hel del som skulle slängas. Samlade ihop det med bråte jag hade i lägenheten, packade in allt i

  Oj, vilken fart det är på min tillvaro numera. Det är ju nästan stressigt att vara pensionär, haha!  Samtidigt känns det som en stor förmån att få ta igen lite av det jag missat med mina biologiska barnbarn. Min karriär som farmor inleddes inte alls på det sätt jag hade hoppats på. De två första barnbarnen föddes mitt under pandemin och mina förhoppningar om att få vara med på bl a babysim kom på skam. Jag har ju själv varit babysiminstruktör och hade verkligen sett fram emot att få plaska omkring i en bassäng med barnbarnen men därav blev intet. Dessutom är jag i riskgrupp och vid minsta infektion vågade vi inte träffas. Videosamtal blev räddningen.  När pandemin väl ebbade ut drabbades vi, som ni redan vet, av den förödande hjärntumören, Lasse och jag. Vi fick instruktioner att leva vidare med pandemirestriktioner när alla andra återfick lite frihet och längre fram blev Lasse så dålig att det var svårt för mig att lämna honom och åka på besök. Vid ett par tillfällen fick jag underb

  Jag skriver mycket om mitt vardagsliv numera. Det är en ventil för mig för att skriva ned vad jag gör för det hjälper mig att inse att jag faktiskt lever vidare. Men sorgen finns naturligtvis fortfarande och jag lever med den varje dag. Alla minnen t ex. Det går inte en dag, knappt en timma utan att jag tänker på Lasse eller blir påmind på något sätt. Jag kan t ex inte se en polisbil utan att tänka på honom. Behöver inte se den heller, det räcker med att höra sirenerna.  Det kan vara ett tv-program som vi brukade se tillsammans eller som jag vet att han hade gillat. Eller minnen av händelser, saker han sagt, gemensamma upplevelser osv. Och så musiken då. Det är först nu, över ett halvår efter att Lasse gick bort, som jag har börjat lyssna på musik igen. Vissa av mina spellistor klarar jag fortfarande inte av. Det är så många låtar vi hade minnen av!  Men jag vill gärna ha radion på när jag kör bil och då händer det oundvikligen att det spelas låtar som väcker minnen. Här om dagen, nä

  Här kommer någon sorts sammanfattande inlägg av diverse händelser i vardagen på senare tid.  Jag har besökt IKEA. Vet inte när jag var där sist för det är inte min favoritaffär (liksom de flesta andra affärer iofs). Men jag behöver en ny soffa till min nya lägenhet eftersom min nuvarande är alldeles för stor. Om någon behöver en soffa med dubbla divaner och i hyfsat skick, så hör gärna av er!  På IKEA´s hemsida hade jag sett en soffa som jag blev snudd på kär i, men jag kan ju inte köpa en soffa "i blindo" liksom, så det blev en tur dit för att se soffan i verkligheten och provsitta den. En god vän åkte med. Vi började med att ladda med en lunch i restaurangen och sen traskade vi runt hela alltet. Soffan hittade vi och provsatt den. Den var lagom stor, trevlig färg och skön att sitta i så det var toppen. Vi såg också mycket annat fint och praktiskt, så det lär bli en sväng till dit så småningom. Soffan kommer jag dock att beställa med hemkörning. Vi hade en riktigt trevlig

  Idag var det dags för en utflykt, tyckte syster och jag. Det var ett tag sedan sist. Egentligen hade vi tänkt åka förra fredagen, men vädret verkade lite väl osäkert då, så vi väntade en vecka och det gjorde vi helt rätt i. Underbart väder idag! Vi startade utflykten med lunch. Ett ställe en bit utanför stan fick besök och vi åt en variant av fish and chips. Det var gott men kocken hade inte sparat på saltet precis.  Efter maten åkte vi vidare, närmare bestämt mot den lilla orten Holsjunga. Målet var Gräne gruva, ett område kring en gammal gruva som var i bruk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.  Engagerade och entusiastiska frivilliga har skapat ett jättefint område kring den gamla gruvan med vandringsleder, grillplatser, informationsskyltar, en "trollskog" med labyrint för barnen och en rhododendronträdgård. Helt klart värt ett besök. Det kostar inget att besöka stället, men möjlighet att swischa en valfri peng för att de ska kunna fortsätta utveckla området

  Efter stundens allvar med urnsättning hann vi med en liten fika hemma hos mig, innan vi alla åkte åt var sitt håll.  För min del var det kursstart på linedancen idag.  Jag har ju varit ifrån dansen sedan förra hösten av förklarliga skäl. Vem orkar dansa när hela ens värld rasar ihop liksom? Efter allt som hänt tappade jag dessutom koncentrationsförmågan och nästan minnet också. Allt har jag varit tvungen att skriva upp, precis allt! Det var så illa ett tag att jag funderade på om jag hade begynnande demens. Men på senare tid har jag märkt att åtminstone en del har kommit tillbaka. Lite mera ork har jag fått också.  För att inte ta mig vatten över huvudet hade jag anmält mig till en nybörjarkurs enbart denna termin. På vägen dit funderade jag över om jag ens kom ihåg ett enda steg? Hur gör man en wine egentligen? Och vad är en chasé? Rocksteg finns det visst något som heter med. Allt det där och mer därtill har jag kunnat utan problem, men nu? Jag kände mig minst sagt osäker, men ändå

  Här kommer lite blandade funderingar från mig så här en tisdagskväll.  Sen den förrförra hektiska veckan har det mest varit vardag här. Rätt skönt, men nu börjar jag bli lite otålig. Funderar på om jag ska hinna med ännu en roadtrip innan flytten? Är sugen på att hälsa på lite vänner jag inte träffat på länge, men det innebär rätt många mil på vägarna. Får nog tänka vidare på det.  Apropå flytten så har jag börjat förbereda lite smått. Väldigt smått. Jag röjde ju en hel del i våras så det "stora" är liksom redan gjort, men nu flyttar jag till en betydligt mindre bostad så röjandet får fortgå.  Igår rensade jag ut tio års sparat smink. För gammalt och inget jag längre använder. Det mesta var från den tiden vi ofta åkte på större fester. Nu är det dags att bli tant på allvar, haha.  Sen rensade jag ut parfymer. Stod en bra stund med en av flaskorna i handen. Den av mina parfymer som Lasse tyckte mest om. Vemod och fina minnen. Flaskan var nästan slut och jag vet att jag aldri

  Idag har syster och jag gjort ett besök i terapeutiskt syfte. Vi hade planerat det noga och pratat igenom hela saken först.  Saken är nämligen den att vi båda har fått aversion mot sjukhuset här i stan. Vi mår rent illa av att ens passera själva byggnaden och bara vägen dit ger oss dålig magkänsla. Även det tillhörande parkeringshuset känns svårt. Väldigt svårt. Vi körde dit med ångest, parkerade där med ångest, gick därifrån till sjukhuset med ångest över våra sjuka män, gång på gång i vintras. Alla ambulansfärder, alla besök på akuten, olika avdelningar och detta med var sin make som bara blev sämre och sämre. Inte särskilt konstigt att vi känner som vi gör. Min systers man kom ju inte ens därifrån utan dog där, min Lasse kom hem, döende.  Vi har pratat om våra känslor kring sjukhuset många gånger och insett att om vi själva skulle behöva sjukhusvård skulle det förmodligen bli en mental katastrof om vi inte gör nåt åt det hela. Så vårt första steg till bearbetning var att åka till

  Mitt i allt, under förra veckan, när jag redan var mer fullbokad än på länge, dök en lägenhet upp. Väldigt olämpligt men samtidigt lämpligt.  Under förra veckan var jag behjälplig med två av barnbarnen under ett par dagar, så jag övernattade där, först på tisdagen och sen på fredagen. Sen skulle jag också hinna fixa till mig för lördagens bröllop med besök hos frisör m.m.  Så veckan kändes verkligen fullspäckad med mina mått mätt. Att passa små barnbarn är ju underbart och jag skickas direkt tillbaka till hur det var när mina egna barn var små. Kroppen är dock drygt 30 år äldre och inte längre lika samarbetsvillig, haha.  I början av veckan fick jag i alla fall svar på en intresseanmälan jag skickat in på en lägenhetsannons förra helgen. Hyresvärden ville att jag skulle ringa upp och skickade sitt telefonnummer. Så jag ringde på måndagen, fick tid för visning på tisdagen, tackade ja på onsdagen och skrev kontrakt på torsdagen!  Naturligtvis kollade jag upp hyresvärden mycket noga och