4332 steg av glädje

 Efter stundens allvar med urnsättning hann vi med en liten fika hemma hos mig, innan vi alla åkte åt var sitt håll. 

För min del var det kursstart på linedancen idag. 

Jag har ju varit ifrån dansen sedan förra hösten av förklarliga skäl. Vem orkar dansa när hela ens värld rasar ihop liksom?

Efter allt som hänt tappade jag dessutom koncentrationsförmågan och nästan minnet också. Allt har jag varit tvungen att skriva upp, precis allt! Det var så illa ett tag att jag funderade på om jag hade begynnande demens. Men på senare tid har jag märkt att åtminstone en del har kommit tillbaka. Lite mera ork har jag fått också. 

För att inte ta mig vatten över huvudet hade jag anmält mig till en nybörjarkurs enbart denna termin. På vägen dit funderade jag över om jag ens kom ihåg ett enda steg? Hur gör man en wine egentligen? Och vad är en chasé? Rocksteg finns det visst något som heter med. Allt det där och mer därtill har jag kunnat utan problem, men nu? Jag kände mig minst sagt osäker, men ändå väldigt danssugen. 

Jag har också funderat över vilka danser jag eventuellt skulle komma ihåg och kunde räkna upp namnen på en hel del av dem men hur de ska dansas har jag inte en susning om. Resultatet blev en enda dans som jag faktiskt mindes stegen på och ordningen på dem. Inte så upplyftande precis, men jag har ibland mer självförtroende än självinsikt så jag stärkte mig med Lasses standardkommentar "det löser sig!"

När jag kom till danslokalen fick jag ett så otroligt varmt välkomnande! Flera kramar av dansvänner som följer min blogg och så många välkomnande leenden. Det värmde verkligen i hjärtat. 

Dansskorna som legat övergivna i sin påse i nästan ett år passade fortfarande på mina fötter som hand i handske. 

Och dansen som lärdes ut denna första gång på nybörjarkursen var just den enda jag minns från tidigare. Lite steg lärdes också ut så jag fick en bra repetition på det. Toppen. 

Så jag dansade och mådde så bra. Det blev 4332 steg av ren glädje och min koncentrationskapacitet blev inte överbelastad heller. 

Himmel vad jag har saknat dansen kände jag när jag åkte hem därifrån, avslappnad och nöjd.