Olämpligt men lämpligt

 Mitt i allt, under förra veckan, när jag redan var mer fullbokad än på länge, dök en lägenhet upp. Väldigt olämpligt men samtidigt lämpligt. 

Under förra veckan var jag behjälplig med två av barnbarnen under ett par dagar, så jag övernattade där, först på tisdagen och sen på fredagen. Sen skulle jag också hinna fixa till mig för lördagens bröllop med besök hos frisör m.m. 

Så veckan kändes verkligen fullspäckad med mina mått mätt. Att passa små barnbarn är ju underbart och jag skickas direkt tillbaka till hur det var när mina egna barn var små. Kroppen är dock drygt 30 år äldre och inte längre lika samarbetsvillig, haha. 

I början av veckan fick jag i alla fall svar på en intresseanmälan jag skickat in på en lägenhetsannons förra helgen. Hyresvärden ville att jag skulle ringa upp och skickade sitt telefonnummer. Så jag ringde på måndagen, fick tid för visning på tisdagen, tackade ja på onsdagen och skrev kontrakt på torsdagen! 

Naturligtvis kollade jag upp hyresvärden mycket noga och pratade med flera nära och kära innan jag bestämde mig. 

Lägenheten ligger i ett annat område än där jag bor nu, men lika nära till allt ändå. Den är renoverad 2021, ligger i markplan och en ny uteplats ska stå klar senast första maj nästa år. Dessutom får Edna ett garage att stå i. Den är allt jag behöver och så fin. Känner mig nöjd och förväntansfull inför flytten som blir i november. 

Jag har tidigare skrivit att jag inte alls har bråttom att flytta och det har jag ju egentligen inte, men min syn på mitt nuvarande boende har ändrats en del på sistone. För ett tag sedan, vid ett samtal med min syster där hon berättade att hon kände sig så glad varje gång hon kom hem till sitt älskade hus, insåg jag att jag aldrig känner mig glad över att komma hem. Denna insikt förstärktes ytterligare när jag kom hem från Vadstena och kände hur det blev tungt i bröstet av att kliva in genom ytterdörren här hemma. Det är förstås inte ok att känna så inför sitt eget hem!

Det är som att all sjukdom och död sitter i väggarna här. Jag trodde att känslan av att bo där Lasse dog, skulle avta med tiden, men jag har tvingats inse att den tvärtom bara blivit värre. Det är som att allt som hände här under sista året Lasse levde blockerar en hel del av alla de positiva minnena jag har med honom. 

Jag behöver verkligen en nystart på annat håll och är så tacksam över att ha fått en lägenhet som jag verkligen vill ha. Har ju varit på några visningar och avfärdat de bostäderna p g a att områdena inte kändes rätt. 

Att denna skulle dyka upp mitt under min mest hektiska vecka på länge var dock rätt olämpligt, men ändå lämpligt.