Egalias egenheter

Motionera och träna är ju bra, det vet vi alla.  Men hur mycket krav, stress och dåligt samvete skapar inte vetskapen om att "jo, jag borde motionera mera" när vi inte orkar? Och krav, stress och dåligt samvete har vi nog av ändå i vår hektiska vardag.  Jag tänker inte skriva om alla fysiska och psykiska fördelar med motion för det har ni säkert hört till leda.  Det är så mycket vi tycker att vi borde i livet, inte bara motionera mera utan äta bättre, umgås mer med nära och kära, leka mer med barn och barnbarn, städa mera, ta hand om andra, förverkliga oss själva och mycket annat.  Låt oss konstatera att ingen av oss är en robot och att vi faktiskt gör så gott vi kan utifrån rådande förutsättningar.  När det gäller motion, som just det här blogginlägget handlar om, tror jag att jag efter många års stress och vånda äntligen fattat grejen. :D Jag är inte uppvuxen i en sportig familj. Vi besökte biblioteket mycket oftare än vi motionerade. Ibland följde jag med mamma p

Jag kan inte motstå att raljera över vårt trasiga badrum. :D  Som flera av er tidigare vet, har vi ett hål i väggen en bit ovanför badkaret och våtrumstapeten har även släppt i nederkanten på två ställen i duschhörnan.  Vår vanligtvis tillmötesgående och vettiga hyresvärd tycks ha förlorat all sans och balans rörande detta badrum som inte är renoverat på 30 år. 30 år!! Vad är det här för j-a trams? Utrymmet behöver renoveras, det kan t o m ett barn se!  Men inte då! Badrumseländet ska lagas!  När vi flyttade in, för en månad sedan, hade något ljushuvud täckt över hålet i väggen med... håll i er nu... maskeringstejp!! Jag kan inte sluta skratta! :D  Den stackars tejpen gav upp efter en vecka.  Därefter har inget hänt. Men idag hörde en vaktmästare av sig och ville kolla på badrummet igen. Jag skulle ut med hunden så de fick gå in med huvudnyckel. När jag kom hem var hålet ifyllt med något som liknar häftmassa!?!? Och denna grå massa var i sin tur överdragen med en tunn hinna av

Ja, som det kan bli! :D Nu har språkpolisen – aka jag – fått hybris lite smått. Och det just på ordet hybris! För på senare tid har jag upplevt att flera personer använder ordet hybris helt fel. Och det är ju mänskligt att missuppfatta såklart. Ungefär som att allt fler verkar säga ”dra alla över en kant”, när det egentligen heter ”dra alla över en kam”. För att inte tala om alla dessa särskrivningar… *morrar* Nåväl, åter till ordet hybris. Låt oss börja från början. Hybris har sitt ursprung i grekisk mytologi och anger en vilja att efterlikna, eller ännu hellre överträffa, gudarna. En form av storhetsvansinne, typ. Övermod, är en något mer modern synonym. Hybris är något man kan känna när man haft vissa, begränsade, framgångar inom ett visst område och efter det tror sig kunna uträtta storverk inom samma genre. Hybris är när man fått blodad tand och tror sig vara bäst och kunna prestera bättre än någon annan inom ett visst ämne. Hybris är det jag får

Hej på er! Nu var det riktigt, riktig längesedan jag kapade mattes blogg och gjorde ett eget inlägg.  Så här kommer en liten rapport från mig.  Livet trallar på kan man säga. Sen jag skrev här sist har jag fått några nya kompisar. Hugo är en av dem, en hyvens kille. Spaniel är han visst. Vi brukar promenera tillsammans med våra mattar och dom, mattarna alltså, pratar oavbrutet hela tiden! Ibland försöker jag busa med Hugo men han är inte alltid så sugen på det. Han gillar mer att spåra och nosa och sånt. Och sen är han galen i mat också.  En annan, alldeles ny kompis, är Isa. Hon är bara en bebis. Jag älskar bebisar!! Jag vill helst kasta mig över henne och pussa henne, men det får jag inte för matte och husse för då kan hon bli rädd säger de. Dumheter! Jag är ju inte ett dugg farlig! Fast bebisar kanske inte fattar det? I alla fall är hon jättesöt och lite tuff också för hon tar sig för att skälla lite på mig när vi ses. Sa jag att jag älskar bebisar?  Två av mina bäst

Robotdammsugaren Vera har alltså flyttat in här. :) Hunden är totalfascinerad och så även jag. :D Igår hade Vera laddat upp sig till fullt batteri och jag satte henne på att städa hemmet. Hon skred till verket med allvar och stor energi. :D Först tog hon sikte på matbordet och krockade med en stol! :D  Efter lite stånkande och snurrande tog hon sig därifrån, hittade en öppning mellan stolarna och dammsög därefter mattan under bordet länge och noggrant.  När hon ansåg uppgiften avklarad tuffade hon vidare i matrummet och gav sig på en trasmatta. Efter en stund började hon pipa ilsket och när jag tittade i displayen talade hon om att borsten behövde rengöras. Tror fan det, när hon försökte tugga i sig hela mattan! *ASG* Jag befriade Vera från trasmattan och hon traskade vidare. Dammsög hundens matplats tills den var kliniskt ren och fortsatte sen till köket.  Köksgolvet blev snart soprent och Vera gav sig ut i hallen efter att ha krockat med några lister, möbler och väggar. Själv börja

”-Gummistövlar anbefalles!”, sa vädret till mig innan jag ens var redo för promenad. Kalla gummistövlar i kallt väder? ”-Nej tack”, svarade jag och tog på dubbla strumpor samt letade fram de sedan länge övergivna gummistövlarna.  De hånflinade åt mig! Inga dubbla strumpor fick plats så stövlarna fick återgå till att vara övergivna till förmån för varmfodrade vinterkängor. Regnbyxor, vattentät jacka, mössa och handskar och två tröjor senare dristade jag mig utanför ytterdörren med friskt mod. Blött. Allting är blött. Och grått. Och sorgligt. Utanför affären sitter A-laget och huttrar under taket, ivrigt kämpande för att fylla på den invärtes värmen. En bit senare passeras jag av en bil innehållandes en väderblind chaufför som kör så nära trottoarkanten att en halv vattenpöl stänker upp mot min högra sida och sakta sipprar ned från midjan till fötterna. Mina så kallade vattentäta vinterkängor har fått nog och kontaminerar mina strumpor som i sin tur förvandlar mi

Vid en promenad tidigare i veckan hängde, på trappräcket på bilden ovan, en svart BH i spets, B-kupa, tror jag.  Tyvärr fotade jag inte då när jag gick förbi den och idag var den borta.  Eftersom jag är en lättroad och hyfsat uttråkad människa med alldeles för mycket fritid, har jag under veckan ägnat en hel del funderingar åt BH:n i fråga.  Varför hängde den där? Och hur kom den dit?  En BH på en plats där BH´s inte brukar vara kan sannerligen väcka fantasin till liv.  Kanske tillhörde den en kvinna som klivit ur en bil med hälften av kläderna i famnen efter en het kärleksnatt, tappat BH:n och inte märkt detta i sitt vällustrus? Säkert plockades den upp och hängdes på räcket av en ordentlig, äldre dam med rollator, för de brukar hänga upp borttappade prylar överallt där de kommer åt utmed våra trottoarer. Eller, hemska tanke, blev den stackars BH:n utslängd ur en bil tillsammans med en tilltufsad kvinna som dristat sig kliva in i samma bil ihop med en riktig g

Min lilla mamma, snart 92, har länge önskat göra ett besök på det nya textilmuseet. Vad gör man inte för att hon ska bli glad? :) Så i onsdags for vi dit.  Som gammal sömmerska intresserar detta henne mycket.  Hon går inte så bra numera, benen är svaga. I sakta mak gick vi från parkeringen in på nya textilhögskolan. Museet låg i bottenplan, visserligen spände det över två våningar, men det fanns hiss.  Tyvärr visade det sig att utställningen med gamla väv- och symaskiner inte öppnar förrän till våren, så vi får göra ett nytt besök då. Men det fanns ändå mycket kul att titta på. Vi började i avdelningen för textilhistoria. Vid montrarna fanns det bildskärmar med tillhörande hörlurar. Där kunde man klicka fram olika filmer att se och höra på. Jag hittade en film om lakansväv från 50-talet. "Lyssna här", sa jag och satte på mor hörlurarna och lyssnade gjorde hon. "Jaaa" och "just det" och "sån lakansväv fick vi när vi gifte oss", kommenterade h

På Facebook delas ett inlägg om att det är skönt för oss som är över 40 för vi hann göra alla dumheter och misstag innan Facebook fanns. Och det kan man ju tycka. :) Vi har i alla fall sluppit att se våra mindre smickrande ögonblick och ungdomssynder delas och kommenteras. Vi behöver inte ta oss för pannan och skämmas för vad vi skrev och delade i ungdomligt oförstånd.  Men så började jag tänka lite längre... Vi som alltså är 40+ och som använder sociala medier, vi är de som kommer att bli gamla först. Gamla datoranvändare.  Senila datoranvändare?!?! Ehh...vi kanske inte ska vara så väldigt nöjda med att inte internet fanns när vi var unga för det kommer att finnas när vi blir gamla och hur kommer det att gå?  Jag ser framför mig hur jag, gammal och glömsk, kommer att gratulera någon vän på födelsedagen fjorton gånger. Eller tänk om jag kommer att ta helt galna selfies och lägga ut? Eller göra pinsamma avslöjanden om mig själv och andra? Eller fälla urdumma kommentarer? Det

Minns ni reklamen med en förkylde mannen som hävdar att förkylning är värre än förlossning? :D Han sa något om att "ni kvinnor pratar om att föda barn...". Nåväl, för att argumentera emot myten om att det inte finns nåt sjukare än en förkyld man, så hävdar jag att det inte finns nåt sjukare än en förkyld jag! Förkylning är nåt av det värsta jag vet och skyr som pesten! Hatar det! Inte nog med att det gör ont att ha ont i halsen, man kan knappt svälja heller. Och sen blir man täppt i näsan, anfådd, får inte luft, kan inte sova. Och så hosta på det! Jag hostar så jag nästan kräks och jag hatar att kräkas. Så när jag nästan kräks kan jag börja kräkas för att jag mår illa för att jag nästan kräks...om ni förstår vad jag menar. Och när jag kräks mår jag ännu mer illa och kräks ännu mer! Urrrkkkk! Får jag feber också så är katastrofen ett faktum. Eftersom jag är lågtempare (min normaltemp är ca 36,5), så krävs det inte mer än 37,5 för att det ska kännas som om jag brinner upp

Annelundsparken här i stan är som facebook för hundar. :) Statusuppdateringarna består i att skvätta "visitkort", vifta på svansen, spänna upp sig och skälla. Att pinka över någons "visitkort" är nog som att gilla någons status ungefär. I parken, precis som på facebook, hittar man alla sorters individer. Där finns den sura gamla tiken/kärringen, som mycket väl kan vifta på svansen och vara rar till en början, men som sen spottar och fräser för minsta lilla. Man träffar även de glada svansviftarna, som älskar hela världen och gillar allt och alla. På båda ställena finns även besserwissern, som försöker hålla ordning och reda och som morrar och skäller lite, försöker sätta andra på plats och gärna kommer med tillrättavisande kommentarer. Sen har vi surkarten, som aldrig visar upp något glatt beteende och aldrig viftar på svansen utan klagar/visar tänder mestadels. Både i parken och på facebook hittar vi också de som agerar först och tänker sedan. De som blir

I natt, vid halv två-tiden, ringde min mobil på sängbordet. En sån händelse medför magknip och stress för min del. Dels för att jag har haft mer än min beskärda del av otäcka, nattliga samtal genom åren men mest för att jag blir orolig för att något ska hänt min gamla mamma. Jag kan ju inte stänga av telefonen heller för hon måste kunna få tag i mig om det kniper, oavsett tid på dygnet. Jag for alltså upp som en raket och svarade, för att möta klicket i örat när någon tryckte bort samtalet. Tog en stund att somna om sen. På morgonen kollade jag och samtalet visade sig komma från Hedemora. Förmodligen någon som ringde fel på fyllan i lördagsnatten bara. Idag på förmiddagen fick jag däremot samtal från lilla mamma. :) Hon var kvittrande glad och nöjd med sin födelsedag igår. Tofflorna var perfekta och hon hade vunnit några hundralappar på lotterna hon fick i present. Sen berättade hon att barnbarnet H hade ringt i går kväll. Ända från England!! "Tänk att det kan höras så bra när

Det är mycket prat om hur människor är och det har eskalerat på senare tid, mer och mer ju närmare valet vi kommer. Fördomarna tycks ha fått fritt spelrum, både när det gäller politiska åsikter, religion, nationalitet och sexuell läggning. Jag tror jag borde starta ett parti! :D Där får nästan alla vara med. Jag menar, jag skiter i om folk är moderater, kommunister, socialister, liberalister, kristna, buddhister, muslimer, katoliker, danskar, araber, asiater, amerikaner, bögar, flator eller vad nu folk är, så länge de INTE GÖR ANDRA MÄNNISKOR ILLA!! Du får tycka vad du vill, se ut hur du vill och ha sex med vem du vill så länge du är snäll, typ… För en mördare är en mördare oavsett ras och religion, en tjuv är en tjuv oberoende av i vilket land hen är född och en våldtäktsförövare är just det, skit samma om hen är en hon eller han! Och det är dessa människor, som inte kan hålla sig inom ramarna, som förstör för alla oss andra eller hur? Jag menar, det gör j

Hej på er! :) Nu ska jag berätta att jag har varit på semester! Här om veckan tog matte och husse med mig i bilen och vi åkte till havet. Vid havet bor min tjej S och hennes matte och husse på somrarna. De har ett hus där. Jag blev jätteglad för vi har så kul och där kan man springa lös hela dagarna. Härligt är det. S och hennes matte och jag tog en promenad och under tiden försvann husse och matte! Nåja, jag brydde mig inte så värst för jag har så kul med S och hennes människor är också jättesnälla. Nästa dag kom P och M och lilla L dit och då försvann S och hennes husse och matte också! Detta var väldigt skumt, men jag gillar P och M och särskilt lilla L, så det var ok det med. Vi var där vid havet i flera dagar och hade det härligt. Lilla L är min favoritbebis och jag är hennes favorithund. Jag är försiktigt med henne för hon är så liten, men nu kan hon krypa så när hon kommer och vill dra mig i pälsen får man passa sig. Då går jag. :) Annars pussar jag henne massor och då fni

Hej alla! Idag gick jag och matte en promenad på stan. Det var väldigt mycket folk där. Här i stan pågår en massa tävlingar den här veckan. Folk tävlar i allt möjligt konstigt med bollar, motorcyklar, båtar och annat. De badar i ån som rinner genom stan också. Och spelar bollspel där. Det tycker matte är skumt för när matte var liten kunde man inte bada där. Då var ån full av kemikalier och färger från alla färgerier som släppte ut sitt skräp rakt ut i vattnet. Inte ens fisken kunde leva där, säger matte. Fast nu är det andra tider och vattnet är bra, men matte har inte fattat det. Hon är lite trög, hon. :D Hur som helst, idag tittade matte och jag på rullskidåkare! Om rullskidåkare tycker jag inte...eller tyckte... En gång för jättelängsedan när jag var bebis kom en sådan farande förbi mig. Ruskigt fort gick det och det sa bara "svisch" så var han borta innan jag hann fatta vad det var. Kan ju vem som helst bli vettskrämd av. Sen dess har jag tyckt det varit läskigt me

Hej alla! :) Nu är det vår och det är härligt. Alla blir piggare och gladare och man kan vara ute mera. Husse och matte tycker bättre om att vara på uteplatsen om det inte regnar och blåser. Ja, vår är härligt men... Av någon skum anledning får husse och matte för sig att när det blir vår ska jag duscha!! Vet inte vad jag ska tycka om det? Matte tar med mig in i duschen och husse väntar utanför med en handduk, ja E väntar också där utanför. Matte blöter ner hela min päls och då ser jag jättefånig ut! Blir lite sur på det. Pälsen blir liksom alldeles platt och jag blir pytteliten. Sen tar hon schampo ur en flaska och löddrar in hela mig och sen ska det sköljas igen. Jag står still för det är lika bra hon får hållas till hon är klar, men jag surar en del. När jag är klar torkar husse mig och sen vill jag springa och springa så jag blir torr. Jag luktar ganska gott sen iofs och badet går ju rätt fort, men jag vet inte... Ska det verkligen vara nödvändigt med sånt tjafs? Jag mena

En av våra undulater heter Astrid. Hon är en helt ljuvligt vacker lite varelse, se här bara: Astrid är således söt som en docka och jag vill inte påstå att hon är dum... hon har nog bara otur när hon tänker. ;) Astrid vägrar att duscha som de andra undulaterna. När duschflaskan kommer fram och de övriga glatt skuttar runt i vattenstrålarna, sätter sig Astrid i ett hörn tills det hela är över. Astrid badar. I vattenskålen. Men bara på sommaren när vädret är fint och buren står utomhus. That´s it. :D Ibland har Astrid otur när hon planerar sina flygturer också. Om hon över huvud taget planerar? Ibland undrar vi. Här om veckan vid den dagliga flygningen missade Astrid gardinstången där de andra satt och sjönk sakta som ett segelflygplan för att landa på sängen. I sängen låg Teo. Astrid tittade förvånat på den stora högen päls bredvid sig. Teo tittade förtvivlat på mig eftersom han vet att fåglarna rör man inte. Jag berömde Teo, som ålade sig ner från sängen medan Astrid satt kv

Idag är det två veckor sedan min kropp gick in i ett skov och brakade ihop. Det har varit två veckor med djävulusisk smärta och massor av vila, men det har långsamt blivit bättre. Idag gick jag en av de långa promenaderna med hunden igen, för första gången på två veckor! Glädje! :) Idag var promenaden nästan smärtfri och gick lättare än på länge, så vi pinnade på och plötsligt hade vi gått längre än jag hade tänkt. Visserligen tog rundan en halvtimma längre än för två veckor sedan, men det gör inget. Jag kom ju i alla fall runt utan att pressa mig för mycket och utan allt för stora plågor. Känns finfint. :) Förresten myntade jag ett nytt uttryck i morse för oss som inte kan förvärvsarbeta utan "jobbar" med värk på heltid. ;) Vi missar ju en massa p g a vår sjukdom, som t ex kafferaster, lunchpauser och firmafester. Inte kan vi gå på "after work" heller precis. Men varför inte införa "after värk"?? :D Fibromylagi går ju i skov, så "after värk&q

I onsdags började jag känna något slags diffus magplåga! Den gick liksom inte att definiera. Ibland kändes den och ibland inte. Man kan ju börja undra? Det onda satt över hela magen nästan, i alla fall från naveln och nedåt, men ibland gjorde det ont uppåt också samt åt sidorna. Eftersom jag inte hade några övriga symptom såsom illamående, feber, problem med att äta, med naturbehoven eller med de kvinnliga delarna av min anatomi, avvaktade jag. På torsdagen var det värre! Det gjorde ont så fort jag rörde mig! I fredags var det nästan lika illa och igår var det bättre. :) Jag funderade vidare på vad detta kunde vara och när jag insåg att jag inte hade ont alls när jag satt eller låg ner, men nästan hela tiden när jag rörde mig, trillade polletten ner! Jag har ju varit piggare på sista tiden. Har både orkat mer och kunnat göra mer än på väldigt länge. Och i tisdags skurade jag duschen. Var enda kakelplatta. Den är helkaklad. Så jag stod på tå och sträckte mig högt, stod böjd som en

En sak som stressar mig mycket är gamla, krånglande bilar! Det känns som om en stor del av mitt vuxna liv innehållit diverse mer eller mindre defekta fordon. Punktering en grå novemberkväll, vindrutetorkare som flög av på motorvägen när det ösregnade, motorstopp i trafikerade korsningar, en bil vägrade över huvud taget förflytta sig och mig någonstans när det regnade ute. Spruckna topplockspackningar, fukt i fördelardosan, hål i ljuddämparen mitt i samhället kl 8 en söndagmorgon osv. osv. Ovanstående är bara ett axplock! Jag vet inte hur många gånger jag stått på hur många vägar, stressad, ilsken och pissvåt av regn med ett gammalt bilskrälle som bara ignorerar mig totalt! Jag blir än idag rabiat när jag tänker på gamla, krånglande bilar! Så numera titulerar jag mig lyckligt bilfri. :) Fast det är ju så att man faktiskt kan behöva en bil lite nu och då... Ibland lånar jag alltså mors lilla röda. Den är visserligen gammal men brukar gå som en klocka om man inte kör för långt och