Det här med att motionera
Motionera och träna är ju bra, det vet vi alla.
Men hur mycket krav, stress och dåligt samvete skapar inte vetskapen om att "jo, jag borde motionera mera" när vi inte orkar?
Och krav, stress och dåligt samvete har vi nog av ändå i vår hektiska vardag.
Jag tänker inte skriva om alla fysiska och psykiska fördelar med motion för det har ni säkert hört till leda.
Det är så mycket vi tycker att vi borde i livet, inte bara motionera mera utan äta bättre, umgås mer med nära och kära, leka mer med barn och barnbarn, städa mera, ta hand om andra, förverkliga oss själva och mycket annat.
Låt oss konstatera att ingen av oss är en robot och att vi faktiskt gör så gott vi kan utifrån rådande förutsättningar.
När det gäller motion, som just det här blogginlägget handlar om, tror jag att jag efter många års stress och vånda äntligen fattat grejen. :D
Jag är inte uppvuxen i en sportig familj. Vi besökte biblioteket mycket oftare än vi motionerade. Ibland följde jag med mamma på "husmorsgymnastik", vi gick tipspromenader och i skolan hade vi ju gympa. Jag var den som var bland de sämsta på att hoppa längd, springa 60 meter, inte ens fick prova kast med liten boll, ständigt rev ribban i höjdhopp, fastnade på bocken som vi skulle hoppa över och alltid blev sist vald till brännbollslaget.
Sen provade en ju lite sporter under uppväxten. Mest bollsporter då. Det gick inget vidare eftersom jag tycks vara född helt utan bollsinne! Jag kan försöka kasta en liten boll åt hunden genom en stor dörröppning och missar garanterat! :D
Som barn tjatade jag på mamma att få dansa balett, men hon tyckte jag var för klumpig.
På 70-talet, när jag var tonåring, blev jogging på modet. Alla skulle ut och jogga och motionsspåren fylldes av förhoppningsfulla, träningsoverallsklädda människor. Även jag var där. Fast bara lite och inte ofta. Jag fann det grymt tråkigt, alldeles förbannat urtråkigt, för att vara ärlig.
I tonåren började jag också dansa. Jazzdans och jazzbalett, sällskapsdans, gammaldans, bugg och lindyhop. Dansen var den enda motionsform jag inte tröttnade på.
Men jag ville ju hänga på det som var inne så jag började på gym. Många gånger. Har tappat räkningen på hur många gånger jag börjat på gym genom åren. Gym har ju varit inne länge. De tre första gångerna är ok, sen kroknar jag och tycker det är skittråkigt. Samma rörelser, samma maskiner, samma övningar. Ungefär som att springa.
Ett tag provade jag att simma. Det gjorde jag ganska länge faktiskt. Det är skönt att röra sig i vatten. Men till slut blev det också för långtråkigt. En granne och jag började på vattengympa en gång i veckan. Det gjorde oss så hungriga att vi köpte skräpmat på hemvägen varje gång. :D
Tänk så många år jag känt mig lat och värdelös och haft dåligt samvete för att jag inte springer och gymmar som "alla" andra! Vilka dumheter!
Någonstans i början av 20-årsåldern testade jag utförsåkning. Det var kul! Varje åk blev olika, jag kunde göra dem olika. Jag åkte ända tills jag var gravid i sjunde månaden, sen gick inte skidoverallen att stänga längre. Och därefter blev livet fullt med små ljuvliga barn och tiden för motion blev noll. :)
Ja, sen blev jag ju sjuk och motionerade inte alls under många år, men det vet ni redan. Och sen gjorde jag och maken mig friskare igen. Och då hittade jag tillbaka till dansen, den älskade dansen.
Vad jag vill säga med detta inlägg är att en måste hitta sin grej liksom. För annars går det åt pipsvängen. Du kommer inte att hitta motivationen om du inte tycker det är roligt. Så skit i vad andra gör, vad som är på modet och hitta din grej.
Var inte rädd för att prova saker. De flesta gym, grupper m.m. har gratis provgånger/provveckor där du kan testa Och medan du funderar på vad din grej är kan du alltid promenera. 40 minuter, tre gånger i veckan räcker för att ditt minne ska förbättras och dina hjärnceller ska föryngras bl a.
Den enda motion som verkligen får mig att vilja anstränga mig så att jag svettas och får upp flåset verkar vara dans. Så dansar gör jag. Det är min grej. Vad är din?
Så ja, motionera gärna mera, men prova dig fram tills du hittar det du tycker är kul! :)
Men hur mycket krav, stress och dåligt samvete skapar inte vetskapen om att "jo, jag borde motionera mera" när vi inte orkar?
Och krav, stress och dåligt samvete har vi nog av ändå i vår hektiska vardag.
Jag tänker inte skriva om alla fysiska och psykiska fördelar med motion för det har ni säkert hört till leda.
Det är så mycket vi tycker att vi borde i livet, inte bara motionera mera utan äta bättre, umgås mer med nära och kära, leka mer med barn och barnbarn, städa mera, ta hand om andra, förverkliga oss själva och mycket annat.
Låt oss konstatera att ingen av oss är en robot och att vi faktiskt gör så gott vi kan utifrån rådande förutsättningar.
När det gäller motion, som just det här blogginlägget handlar om, tror jag att jag efter många års stress och vånda äntligen fattat grejen. :D
Jag är inte uppvuxen i en sportig familj. Vi besökte biblioteket mycket oftare än vi motionerade. Ibland följde jag med mamma på "husmorsgymnastik", vi gick tipspromenader och i skolan hade vi ju gympa. Jag var den som var bland de sämsta på att hoppa längd, springa 60 meter, inte ens fick prova kast med liten boll, ständigt rev ribban i höjdhopp, fastnade på bocken som vi skulle hoppa över och alltid blev sist vald till brännbollslaget.
Sen provade en ju lite sporter under uppväxten. Mest bollsporter då. Det gick inget vidare eftersom jag tycks vara född helt utan bollsinne! Jag kan försöka kasta en liten boll åt hunden genom en stor dörröppning och missar garanterat! :D
Som barn tjatade jag på mamma att få dansa balett, men hon tyckte jag var för klumpig.
På 70-talet, när jag var tonåring, blev jogging på modet. Alla skulle ut och jogga och motionsspåren fylldes av förhoppningsfulla, träningsoverallsklädda människor. Även jag var där. Fast bara lite och inte ofta. Jag fann det grymt tråkigt, alldeles förbannat urtråkigt, för att vara ärlig.
I tonåren började jag också dansa. Jazzdans och jazzbalett, sällskapsdans, gammaldans, bugg och lindyhop. Dansen var den enda motionsform jag inte tröttnade på.
Men jag ville ju hänga på det som var inne så jag började på gym. Många gånger. Har tappat räkningen på hur många gånger jag börjat på gym genom åren. Gym har ju varit inne länge. De tre första gångerna är ok, sen kroknar jag och tycker det är skittråkigt. Samma rörelser, samma maskiner, samma övningar. Ungefär som att springa.
Ett tag provade jag att simma. Det gjorde jag ganska länge faktiskt. Det är skönt att röra sig i vatten. Men till slut blev det också för långtråkigt. En granne och jag började på vattengympa en gång i veckan. Det gjorde oss så hungriga att vi köpte skräpmat på hemvägen varje gång. :D
Tänk så många år jag känt mig lat och värdelös och haft dåligt samvete för att jag inte springer och gymmar som "alla" andra! Vilka dumheter!
Någonstans i början av 20-årsåldern testade jag utförsåkning. Det var kul! Varje åk blev olika, jag kunde göra dem olika. Jag åkte ända tills jag var gravid i sjunde månaden, sen gick inte skidoverallen att stänga längre. Och därefter blev livet fullt med små ljuvliga barn och tiden för motion blev noll. :)
Ja, sen blev jag ju sjuk och motionerade inte alls under många år, men det vet ni redan. Och sen gjorde jag och maken mig friskare igen. Och då hittade jag tillbaka till dansen, den älskade dansen.
Vad jag vill säga med detta inlägg är att en måste hitta sin grej liksom. För annars går det åt pipsvängen. Du kommer inte att hitta motivationen om du inte tycker det är roligt. Så skit i vad andra gör, vad som är på modet och hitta din grej.
Var inte rädd för att prova saker. De flesta gym, grupper m.m. har gratis provgånger/provveckor där du kan testa Och medan du funderar på vad din grej är kan du alltid promenera. 40 minuter, tre gånger i veckan räcker för att ditt minne ska förbättras och dina hjärnceller ska föryngras bl a.
Den enda motion som verkligen får mig att vilja anstränga mig så att jag svettas och får upp flåset verkar vara dans. Så dansar gör jag. Det är min grej. Vad är din?
Så ja, motionera gärna mera, men prova dig fram tills du hittar det du tycker är kul! :)
Kommentarer
Skicka en kommentar