Hundarnas facebook
Annelundsparken här i stan är som facebook för hundar. :)
Statusuppdateringarna består i att skvätta "visitkort", vifta på svansen, spänna upp sig och skälla.
Att pinka över någons "visitkort" är nog som att gilla någons status ungefär.
I parken, precis som på facebook, hittar man alla sorters individer.
Där finns den sura gamla tiken/kärringen, som mycket väl kan vifta på svansen och vara rar till en början, men som sen spottar och fräser för minsta lilla.
Man träffar även de glada svansviftarna, som älskar hela världen och gillar allt och alla.
På båda ställena finns även besserwissern, som försöker hålla ordning och reda och som morrar och skäller lite, försöker sätta andra på plats och gärna kommer med tillrättavisande kommentarer.
Sen har vi surkarten, som aldrig visar upp något glatt beteende och aldrig viftar på svansen utan klagar/visar tänder mestadels.
Både i parken och på facebook hittar vi också de som agerar först och tänker sedan. De som blir alldeles till sig och rusar åstad, antingen för att hälsa på random hund eller för att dela en status utan någon som helst källkritik.
Man ser också egoisten, både bland hundar och människor. Egoisten glider fram som om hen vore världens härskare och tittar möjligen nedlåtande på andra men skulle aldrig sänka sig till att pinka/gilla eller över huvud taget kommentera någons status. Hen vill däremot gärna själv ha uppmärksamhet av en hängiven beundrarskara.
Det enda som inte finns i parken, men väl på facebook är de obegripliga statusuppdateringarna en del gör när de fått i sig några glas för mycket. Hundar är klokare än oss människor och undviker alkohol. :D
För övrigt är parken mycket vacker, ska tilläggas. Särskilt så här års. :)
Statusuppdateringarna består i att skvätta "visitkort", vifta på svansen, spänna upp sig och skälla.
Att pinka över någons "visitkort" är nog som att gilla någons status ungefär.
I parken, precis som på facebook, hittar man alla sorters individer.
Där finns den sura gamla tiken/kärringen, som mycket väl kan vifta på svansen och vara rar till en början, men som sen spottar och fräser för minsta lilla.
Man träffar även de glada svansviftarna, som älskar hela världen och gillar allt och alla.
På båda ställena finns även besserwissern, som försöker hålla ordning och reda och som morrar och skäller lite, försöker sätta andra på plats och gärna kommer med tillrättavisande kommentarer.
Sen har vi surkarten, som aldrig visar upp något glatt beteende och aldrig viftar på svansen utan klagar/visar tänder mestadels.
Både i parken och på facebook hittar vi också de som agerar först och tänker sedan. De som blir alldeles till sig och rusar åstad, antingen för att hälsa på random hund eller för att dela en status utan någon som helst källkritik.
Man ser också egoisten, både bland hundar och människor. Egoisten glider fram som om hen vore världens härskare och tittar möjligen nedlåtande på andra men skulle aldrig sänka sig till att pinka/gilla eller över huvud taget kommentera någons status. Hen vill däremot gärna själv ha uppmärksamhet av en hängiven beundrarskara.
Det enda som inte finns i parken, men väl på facebook är de obegripliga statusuppdateringarna en del gör när de fått i sig några glas för mycket. Hundar är klokare än oss människor och undviker alkohol. :D
För övrigt är parken mycket vacker, ska tilläggas. Särskilt så här års. :)
Kommentarer
Skicka en kommentar