Telefonfunderingar

I natt, vid halv två-tiden, ringde min mobil på sängbordet. En sån händelse medför magknip och stress för min del. Dels för att jag har haft mer än min beskärda del av otäcka, nattliga samtal genom åren men mest för att jag blir orolig för att något ska hänt min gamla mamma. Jag kan ju inte stänga av telefonen heller för hon måste kunna få tag i mig om det kniper, oavsett tid på dygnet.
Jag for alltså upp som en raket och svarade, för att möta klicket i örat när någon tryckte bort samtalet. Tog en stund att somna om sen.
På morgonen kollade jag och samtalet visade sig komma från Hedemora. Förmodligen någon som ringde fel på fyllan i lördagsnatten bara.

Idag på förmiddagen fick jag däremot samtal från lilla mamma. :) Hon var kvittrande glad och nöjd med sin födelsedag igår. Tofflorna var perfekta och hon hade vunnit några hundralappar på lotterna hon fick i present. Sen berättade hon att barnbarnet H hade ringt i går kväll. Ända från England!! "Tänk att det kan höras så bra när han är så långt bort", sa mor. "Det finns ju inga telefonledningar längre och det är ju en massa vatten emellan med!", fortsatte hon med förundrad röst. :D

Sen berättade hon om en händelse från sin barndom. Morfar, som var droskägare, hade nyss skaffat telefon. Plötsligt ringde den och när morfar svarade presenterade sig en herre som slaktare Magnusson. Han undrade om morfar ville ha några "smågreser"? :D (Smågreser är västgötska för smågrisar, alltså.)

Morfar blev förolämpad över denna fråga. Varför skulle en droskägare mitt i stan vilja köpa "smågreser"? Så han sa nej, ganska bryskt, och avslutade samtalet.
Ganska strax ringde det igen och åter hördes slaktare Magnussons stämma: "-Men ska i inte ha nöra smågreser?" Då röt morfar: "Nej, jag vill inte ha några smågreser!!"
Sen ringde inte slaktare Magnusson mer. Undrar om han någonsin vågade använda telefonen igen? *S*

Här är han förresten, morfar, droskägaren som inte ville ha smågreser. :D