En fågel vid namn Astrid
En av våra undulater heter Astrid. Hon är en helt ljuvligt vacker lite varelse, se här bara:
Astrid är således söt som en docka och jag vill inte påstå att hon är dum... hon har nog bara otur när hon tänker. ;)
Astrid vägrar att duscha som de andra undulaterna. När duschflaskan kommer fram och de övriga glatt skuttar runt i vattenstrålarna, sätter sig Astrid i ett hörn tills det hela är över. Astrid badar. I vattenskålen. Men bara på sommaren när vädret är fint och buren står utomhus. That´s it. :D
Ibland har Astrid otur när hon planerar sina flygturer också. Om hon över huvud taget planerar? Ibland undrar vi.
Här om veckan vid den dagliga flygningen missade Astrid gardinstången där de andra satt och sjönk sakta som ett segelflygplan för att landa på sängen. I sängen låg Teo. Astrid tittade förvånat på den stora högen päls bredvid sig. Teo tittade förtvivlat på mig eftersom han vet att fåglarna rör man inte. Jag berömde Teo, som ålade sig ner från sängen medan Astrid satt kvar, fortfarande med förvånad min.
När jag öppnar buren för fåglarnas friflygning händer det ibland att de är väldigt flygsugna. Burdörren är hyfsat stor och jag håller den med ena handen medan jag ställer upp den med den andra. När fåglarna har bråttom ut brukar de kasta sig fram och göra avstamp på min arm innan de flyger iväg. Här om dagen var det brådis, jag noterade en undulat, två undulater, tre undulater som studsade till på min arm och susade vidare. Därefter kom Astrid... som missbedömde både avstånd och höjd. Följden blev "bonk" - totalkrock med min arm, varpå hon dalade nedåt och landade på en lägre sittande pinne i buren. Som tur var skadade hon sig inte, hon hade ju inte hunnit få upp någon fart. Hon satt där en stund och såg omåttligt förvånad ut. Jag skyndade mig att ta bort armen och därefter seglade hon ut som om ingenting hänt.
Det är nog inte alltid helt lätt att vara en liten undulat vid namn Astrid. Men söt är hon i alla fall! :D
Astrid är således söt som en docka och jag vill inte påstå att hon är dum... hon har nog bara otur när hon tänker. ;)
Astrid vägrar att duscha som de andra undulaterna. När duschflaskan kommer fram och de övriga glatt skuttar runt i vattenstrålarna, sätter sig Astrid i ett hörn tills det hela är över. Astrid badar. I vattenskålen. Men bara på sommaren när vädret är fint och buren står utomhus. That´s it. :D
Ibland har Astrid otur när hon planerar sina flygturer också. Om hon över huvud taget planerar? Ibland undrar vi.
Här om veckan vid den dagliga flygningen missade Astrid gardinstången där de andra satt och sjönk sakta som ett segelflygplan för att landa på sängen. I sängen låg Teo. Astrid tittade förvånat på den stora högen päls bredvid sig. Teo tittade förtvivlat på mig eftersom han vet att fåglarna rör man inte. Jag berömde Teo, som ålade sig ner från sängen medan Astrid satt kvar, fortfarande med förvånad min.
När jag öppnar buren för fåglarnas friflygning händer det ibland att de är väldigt flygsugna. Burdörren är hyfsat stor och jag håller den med ena handen medan jag ställer upp den med den andra. När fåglarna har bråttom ut brukar de kasta sig fram och göra avstamp på min arm innan de flyger iväg. Här om dagen var det brådis, jag noterade en undulat, två undulater, tre undulater som studsade till på min arm och susade vidare. Därefter kom Astrid... som missbedömde både avstånd och höjd. Följden blev "bonk" - totalkrock med min arm, varpå hon dalade nedåt och landade på en lägre sittande pinne i buren. Som tur var skadade hon sig inte, hon hade ju inte hunnit få upp någon fart. Hon satt där en stund och såg omåttligt förvånad ut. Jag skyndade mig att ta bort armen och därefter seglade hon ut som om ingenting hänt.
Det är nog inte alltid helt lätt att vara en liten undulat vid namn Astrid. Men söt är hon i alla fall! :D
Kommentarer
Skicka en kommentar