Betraktelser över en bröstlös BH



Vid en promenad tidigare i veckan hängde, på trappräcket på bilden ovan, en svart BH i spets, B-kupa, tror jag. 
Tyvärr fotade jag inte då när jag gick förbi den och idag var den borta. 
Eftersom jag är en lättroad och hyfsat uttråkad människa med alldeles för mycket fritid, har jag under veckan ägnat en hel del funderingar åt BH:n i fråga. 
Varför hängde den där? Och hur kom den dit? 

En BH på en plats där BH´s inte brukar vara kan sannerligen väcka fantasin till liv. 

Kanske tillhörde den en kvinna som klivit ur en bil med hälften av kläderna i famnen efter en het kärleksnatt, tappat BH:n och inte märkt detta i sitt vällustrus? Säkert plockades den upp och hängdes på räcket av en ordentlig, äldre dam med rollator, för de brukar hänga upp borttappade prylar överallt där de kommer åt utmed våra trottoarer.

Eller, hemska tanke, blev den stackars BH:n utslängd ur en bil tillsammans med en tilltufsad kvinna som dristat sig kliva in i samma bil ihop med en riktig gris som tog vad han ville ha utan att ens kunna stava till ordet samtycke? Och sen slängde han ut både henne och kläderna efteråt?
Hoppas verkligen inte det ligger en så hemsk historia bakom mysteriet med BH:n!

Det kanske var en skata som plockat den från något klädstreck för att ha som bostad till sin familj, men som sen kom på att en BH med B-kupa inte räckte till på långa vägar för vare sig ägg eller skrikande skatungar? Skatan kanske helt sonika dumpade BH:n och gav sig ut på jakt efter en större modell. Minst E- eller F-kupa. 

Kan det vara så att BH:n inte alls var borttappad utan helt enkelt bortslängd? Jag ser framför mig hur den frimodigt kastas som ett offer åt feminismen på äkta sjuttiotalskt Grupp 8-maner.

Eller var det månne en han eller hen som tappat/slängt bort BH:n? Kanske någon som kommit hemsmygande på morgonkvisten och som inte stolt vågat kliva ut ur garderoben, utan slängde detta intrikata bevisföremål med skammens rodnad på sina kinder? 

Fast det kanske helt enkelt var någon som tyckte att BH:n skavde och inte stod ut en sekund till utan plockade av sig den och lät den pryda trappräcket på bilden ovan istället?

Inte vet jag och nu tänker jag sluta ordbajsa om detta! :)

Kram på er!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer