Mera tantpower

 Väldigt många kök har inte tillräckligt med utrymme för all källsortering man förväntas göra idag. Mitt lilla kök har inte plats för mer än restavfall och komposterbart. 

Nu är jag en person som gillar källsortering och tycker det är viktigt så idag har jag löst problemet med bristande utrymme.

Med hjälp av ett par söner fick jag igår in det gamla ekskåpet från garaget till hallen. De, sönerna, har släpat på det skåpet åtskilliga gånger genom olika flyttar och jag är väldigt tacksam över att de orkade ännu en gång. Det är verkligen tungt! Men nu får det stå där det står och jag tror inte jag vågar be om hjälp med skåpet någon mer gång, haha. 

Idag kollade jag in olika lösningar för att få in fyra kärl för sortering. Måtten på skåpet håller ju inte precis modern standard. 

Det som passade bäst och som bara tog en enda hylla i anspråk var källsorteringset med utdrag. Clas Ohlsson visade sig ha precis vad jag sökte och dessutom en instruktionsfilm på hur man monterade det hela. Toppen! Jag åkte dit och köpte två set och sen skred jag till verket.

Instruktionsfilmen var utförlig och bra. Själva monteringen gjordes av en välklädd kvinna som helt oberörd hanterade verktygen och fixade monteringen i ett kritvitt och kliniskt rent skåp. Allt gick lätt som en plätt. I filmen…

Nu var ju min verklighet lite annorlunda. För det första är jag varken ung eller välklädd. Oberörd var jag inte heller. Och skåpet var allt annat än rent och bländande vitt. 

Nåväl, jag belamrade köksbord och diskbänk med diverse verktyg och satte igång.

Först skulle man lägga ut en mall för att markera var skruvarna till dragskenorna skulle sitta. Mycket praktiskt!

Eller, d v s, det hade varit mycket praktiskt om mallens markeringar stämt med skruvhålens placering. Det gjorde de inte. Varför är jag inte förvånad? Verkligheten är aldrig lika lätt som på film! Tjejen på filmen svor inte heller. Det gjorde däremot jag.

Tack och lov har jag en hjärna som funkar hyfsat ok fortfarande så det blev till att måtta och markera efter bästa förmåga. Därefter skulle jag skruva fast glidskenorna. Inga skruvar medföljde men jag har en välfylld låda med diverse sådana, så det löste sig. 

Beväpnad med borrskruvdragare och skruvar i rätt antal satte jag igång. Skåpet är av massivt trä. Ingen liten duvunge till spånskiva a la IKEA här inte! Både skruvdragaren och jag fick slita och när jag till slut fått i alla åtta skruvarna var jag minsann så långt ifrån den svala kvinnan på filmen som man kan komma. Svetten rann, kläderna var rufsiga, knäna och ryggen skrek i protest och jag kom knappt upp från min knästående position på golvet. 

Men jag är äckligt nöjd med min insats idag! Det blev så bra och jag kunde själv. 

Här kommer bilder: