Rättegång

 Idag hölls rättegången mot de tre tonåringar som i juni förra året stal och slog sönder min systers bil, som jag fått låna av henne.

Syster var kallad som målsägande och jag var med som åhörare. Ingen av oss hade satt sin fot i en rättssal tidigare så det var en ny upplevelse.

Det hela var en rätt beklämmande tillställning som jag först kände mig lockad att ironisera grovt över i detta inlägg. Men nu när jag tänkt mer på det hela så är det faktiskt nästan bara tragiskt. 

Tre unga killar som gör en idiotgrej utan en tanke på konsekvenserna och som nu fick sitta i en rättegång och framstå som helt ofantligt korkade. Och som dessutom kommer att finnas i polisens register vilket ger problem på många olika plan. 

På raden framför mig satt grabbarnas föräldrar och såg allt annat än glada ut förstås.

Det hela pågick i ett par timmar och killarnas svar på vissa frågor fick mig nästan att tappa tron på hela mänskligheten.

”När du hittade bilnyckeln, tänkte du inte på att lämna in den till polisen då?”

”Nä”

”Varför slog ni sönder bilen?”

”Den gick inte att köra”

”Jag har förstått att du inte är i skolan särskilt mycket, vad beror det på.”

”Det tar för mycket energi” (Jo, men slå sönder en bil hade han energi till!)

Så i deras värd är det alltså helt ok att

- hitta en bilnyckel, leta upp bilen ifråga och stjäla den

- busköra med bilen för att det är ju kul och köra sönder växellådan

- till slut slå sönder bilen för att den inte går att köra och göra detta i ett bostadsområde en varm sommarnatt så att polisen kommer och tar en på bar gärning.

Konstig logik detta, måste jag säga! Utöver den långa redogörelsen för alla dessa dumheter hade alla tre osedvanligt dåligt minne eftersom de svarade att de inte mindes på många frågor.

De här tre har förmodligen fötts till rätt dåliga förutsättningar. Jag vet lite mer om deras bakgrund än vad jag skriver här och jag är inte förvånad över att de hamnat i en rättegång. Men det är sorgligt. Samtidigt som jag fortfarande kan känna mig riktigt arg på dem för det de gjorde inser jag ju att det finns orsaker till att de hamnat snett. 

Så nu får alla tre en dom på sig vilket kommer att innebära ungdomstjänst och skadestånd. Det senare kommer nog syster aldrig att se röken av dessvärre. Tragisk historia från början till slut.

För min egen del var det en jobbig förmiddag. Att tänka tillbaka på de dagarna detta hände innebar också minnen av mammas begravning och att jag avlivade min hund. Allt detta, bilen, begravningen och Teos död, hände nämligen under tre ynka dagar. Veckan efter klappade kroppen ihop och jag låg i soffan. 

Nu är jag trött men siktar på att ladda om till i morgon.