En fyrtioåring, fotokonst och historisk utflykt.

 Här kommer ett blandat inlägg med lite som hänt i mitt liv sen sist.

Jag har varit med och överraskat en 40-åring, närmare bestämt min äldste son. Kul med överraskningskalas, jag gjorde en korg med gottigheter. 



I fredags hade jag besök av en ny vän. Vi har träffats genom föreningen Cancerkompisar. Vi var på fotomuseet och sen blev det god mat på restaurang på kvällen. Lite bilder från museet kommer här:





I förrgår var jag och en väninna ute på utflykt. Vi åkte till Varnhems klosterkyrka, en plats som vibrerar av historia. Tittade också på huset som byggts över kyrkan vid Kata gård. Det fanns inte när jag var där sist, då höll utgrävningarna på som bäst. På hemvägen åkte vi via Hjo där vi käkade god mat på en trevlig restaurang och sen körde jag fel och vi var på väg mot Stockholm en kort stund innan det redde upp sig. 











Pampigt värre!


Ståndsmässig begravninskrypta





Här står jag och tittar ner på Kata och hennes kista genom glasgolvet 

Kata

Missa inte den här restaurangen om du är i Hjo.

I övrigt är det faktiskt vår även om temperaturen inte har fattat det ännu. Men körsbärsträden blommar så fint!




Idag tog jag bilen en bit för att leta lite Hitta ut-kontroller. Det var kuperad terräng och rätt jobbigt men jag gick fyra km i alla fall i jakten på koderna. Vackert var det bitvis.




Kommentarer

  1. Anonym25 april 2024 kl. 19:53

    Härligt …ringde precis o gratulerade Jan på 8 årsdagen

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer