Vardag och vatten

 Vi börjar komma in i någon sorts rutin i vår nya vardag här hemma. Lasses förbättring håller i sig men kroppen är ofattbart svag. Jag är imponerad över att han kan vara på så gott humör med tanke på situationen, men han skojar och skämtar. Så vi kämpar på och hoppas få igång kroppen lite mera. Det är väldigt skönt att talet har förbättrats avsevärt och vi kan föra vettiga samtal stundtals. Ibland kommer orden fel men vi löser det för det mesta. Förvirringen om dagar och tid på dygnet är dock stor fortfarande. 

Här om dagen orkade han byta några ord i telefon med kära vännen M, till bådas glädje. 

I dag fick han sällskap av sönerna på eftermiddagen medan jag gick iväg på en handarbetsträff. Det var månader sedan jag kunde vara med så det var en härlig stund att komma ut och träffa vänner lite. Idag fick vi också en underbar blombukett från en god vän i Stockholm. Tusen tack för omtanken! Den står nu i fönstret i Lasses rum så att vi båda kan njuta av den. 

Under eftermiddagen fick jag samtal från en av kommunens anhörigkonsulenter. Jag sökte dem förra veckan när allting kändes hopplöst rörigt och jag nästan fick panikkänslor över vår situation. Jag har fått en tid för samtal på torsdag. Få se vad det kan ge. Bra att, som anhörig, få lite stöd utifrån tänker jag. 

Igår, på förmiddagen, tog jag med hunden för att promenera i ett friluftsområde i närheten. Där var det väldigt gott om vatten! Den lilla ån som brukar brusa lite stillsamt hade förvandlats till en våldsam fors. Träd stod långt ute i vattnet lite varstans och vissa gångvägar var översvämmande, så vi fick promenera där vi kunde. Och mer nederbörd är på väg. Man får välja sina promenader noga i dessa dagar. Teo, som älskar vatten när det inte kommer uppifrån, tyckte i alla fall att det var väldigt kul! Tips: sätt på ljudet när du tittar på filmen, forsande vatten är mäktigt!