Ja, men det här året började ju bra!

 Rubriken är skriven med grov ironi.

Igår var vi så glada över att Lasse verkade må lite bättre, åt bättre och orkade sitta uppe lite. Kändes som framsteg.

I morse vaknade han helförvirrad. Han pratade men inte ett ord kom ut rätt och både hemtjänsten och jag blev fundersamma. Dessutom var han väldigt orolig, skakig och ojade sig mycket. 

Jag ringde till Onkologen och sköterskan jag fick prata med tyckte vi skulle åka in. Via akuten. När sjukhuset är fullbelagt och i stabsläge. 

Jag slängde i mig lite frukost snabbt som ögat medan vi väntade på sjuktransporten och sen for vi iväg. 

Vi fick hjälp förvånansvärt snabbt ändå, med tanke på läget. Provtagning och röntgen inom ett par timmar och en trevlig och noggrann läkare. 

Och svaret blev häpnadsväckande. Lasse testade positivt för både covid och influensa! Hur är det ens möjligt? Hur mycket ska en stackars människa behöva drabbas av? 

Att han är infekterad förklarar förvirringen, för en redan nedsatt person kan bli väldigt virrig t o m av en lindrig infektion. Röntgen visade ingen förändring i hjärnan i alla fall och det är väl en tröst i bedrövelsen. De såg dock en möjlig, begynnande lunginflammation. 

Antibiotika och antiviral medicin sattes genast in och nu är han inlagd på Onkologen igen. Tillbaka på ruta ett. Ursäkta mig men, FY FAN!

Min stackars, älskade man! Hur mycket ska han behöva gå igenom?