Begravning, bättring och balans

 Igår natt sov jag dåligt. Vaknade klockan fyra och var superstressad, vilket inte förvånar mig alls. Veckan som gått har varit överjävlig, ärligt talat, men det har jag ju redan berättat om så vi lämnar det därhän nu.

Under gårdagen begravdes min systers man vid en vacker och känslosam ceremoni. För mig var det inte bara sorgen efter en människa som jag tyckte väldigt mycket om utan det hela väckte också så enormt mycket sorg över nuvarande situation och oro för framtiden. Det var jobbigt, men jag är så glad att jag hade mina båda söner med fru respektive sambo som stöd. Dottern är utomlands en hel månad, men var med i tanken. Här är blomsteruppsättningen från Lasse, mig och mina barn, som vi beställt till begravningen. 

Efter begravningen var jag totalt slut och sov som en stock på natten. Tack vare det orkade jag med morgonen och förmiddagen idag rätt bra. Idag skulle vi nämligen åka liggande transport till dagvården på onkologen för att Lasse skulle få en picline insatt. Efter den här veckan väntade jag mig ingenting annat än krångel med detta också, men till min förvåning och tack och lov, kom transporten som den skulle och hemtjänsten mötte upp som de skulle, både på dit- och hemväg. Själva ingreppet gick också som på räls. Äntligen något som går som det ska! 

En annan glad och smått oväntad nyhet är att Lasse har mått betydligt bättre idag. Det är ju helt fantastiskt, med tanke på allt han gått igenom! Vet inte om det är tillfälligt men vi kan njuta för stunden i alla fall. 

Han har ätit bättre idag. Han börjar försöka hjälpa till med armarna lite för att ändra ställning i sängen. De är väldigt svaga, armarna, men han försöker. Han är mindre darrhänt och pratar bättre. Har idag sagt flera fullt förståeliga och sammanhängande meningar och även rättat sig själv när orden kommer fel. Humöret har varit bra och han har skojat mycket med hemtjänstpersonalen. Att höra skratt här hemma är fantastiskt upplyftande. Hoppas, hoppas, hoppas att detta håller i sig så han får lite bättre livskvalitet! 

Medan Lasse blev omhändertagen på sjukhuset passade jag på att ringa några samtal och sen promenerade jag omkring lite för att fördriva tiden. Det regnade ute så vädret inbjöd inte till någon utomhuspromenad. Traskade genom långa korridorer och hittade mer sjukhuskonst, ibland väldigt konstig och ibland mindre dito. Bjuder på några exempel nedan, av det mer konstiga slaget. 

När vi kom hem från sjukhuset, vid lunchtid, käkade Lasse en macka och sen slocknade han i sin säng medan jag kunde unna mig lyxen att sträcka ut mig under en filt i soffan och sova ostört en hel timma för första gången på länge.

Bästa dagen den här veckan, fredagen den trettonde!