Underbara glädjespridare!

 Vi har uppenbarligen ett större antal omtänksamma glädjespridare i vänkretsen! Dagligen kommer olika små meddelanden och andra bevis på att människor tänker på oss. Kommentarer, sms, meddelanden via messenger och så blombuketterna då. Alltihop lyser upp vår kämpiga vardag och jag läser och visar allt för Lasse. Vi blir både glada och tårögda av all omtanke. Så tack och kärlek till er alla! 

På något vis lyckas ni, som skickar blommor sprida ut buketterna så att när den ena är på väg att vissna kommer en ny! Och det rör sig om olika människor som inte känner varann. Helt fantastiskt! Alla blombuketter hamnar i fönstret i Lasses rum de första dagarna och sen, när de spruckit ut och blir för yviga, får de flytta till köksbordet. Vi har haft nya, fina buketter hemma i fler veckor än jag kan räkna nu. Helt otroligt och oväntat men mycket glädjande. 

I går kom ännu en bukett med så fina tulpaner och ikväll fick jag avisering att i morgon kommer ytterligare en. Nästan så jag både skrattar och gråter på samma gång. 

Många av er uttrycker samma maktlöshet inför situationen som jag själv känner, men om ni visste vad hälsningar, hjärtan, kramar och blommor kan lyfta en, när livet är svårt. Det visste inte jag heller innan vår resa började, men all er omtanke bär oss och hjälper oss att orka lite till. 

Här är en bild på senaste buketten från två underbara kvinnor i Stockholm. 

I övrigt har dagen i dag varit lite turbulent. Det är inte ovanligt att de första dagarna är sådana efter att Lasse kommit hem från sjukhuset. Alltid är det något som är förändrat i fråga om tillstånd, mediciner eller annat. 

Denna gång har Lasse fått en ny sorts antibiotika för inflammationen i gallan. Den är inte kompatibel med en av medicinerna han ätit senaste halvåret, så på KAVA tog de helt enkelt bort denna medicin tvärt. Ett måste såklart, men det medförde biverkningar och i morse mådde Lasse riktigt dåligt p g a detta. Stackars älsklingen var helt uppgiven ett tag och jag sa som jag brukar nu förtiden. "Jag fixar det! Det finns en lösning på det här, oroa dig inte". 

Oftast har jag inte en susning om hur jag ska fixa problemet, men på något vis löser det sig. Idag med hjälp av hemsjukvården och kontaktsköterska och läkare på onkologen. Hemsjuksköterskan som kom på besök i morse såg direkt att Lasse mådde dåligt, innan jag ens hann berätta det och vid samtal med kontaktsköterskan insåg hon direkt situationen och talade med behandlade läkare omgående. Ett mycket bra samarbete för att lösa problemet!

Så efter ca en kvart fick jag besked om en annan medicin vi hade hemma och som funkade i kombination med den nya antibiotikan och vilken dos jag skulle ge. Efter en knapp timma mådde Lasse bättre igen, lugnet lägrade sig här hemma och problemet var löst. 

I samma veva passade jag på att ändra fredagens bokade läkarbesök på onkologen till ett telefonmöte. Underbara doktor A var helt med på den linjen. Varför avsätta en halv dag med att transportera en svårt sjuk, sängliggande människa till och från en sjukhusmottagning när det enda vi ska göra är att prata? Så det blir telefonmöte med doktorn på fredag förmiddag, vilket känns som en stor lättnad. 

Jag vill också avslöja dagens absolut största händelse! Det är nog ok om jag inte nämner några namn, tror jag. Tidigt i morse blev Lasse farfar igen, för åttonde gången!! Den glada nyheten lyfte hela vår dag och Lasse har pratat om detta flera gånger under dagen. Mer detaljer avslöjar jag inte just nu eftersom den lyckliga tilldragelsen inte är offentlig ännu. 

Promenaden idag pågick under duggregn och snålblåst. Varken hunden eller jag var imponerade och roade, så det blev inget fotat denna gråa januaridag. Men här kommer lite mera sjukhuskonst istället.