Teo´s dagbok 44


Hej alla!

Här händet det grejer må ni tro. Det är alldeles vitt ute!! Hela marken är vit och det flyger vitt i luften med. Det kallas snö, säger husse och matte. Jag har bestämt mig för att jag gillar snö. :)
Det är kul! Man kan plöja sig fram i den, hoppa i den, kasta sig i den och leka. Jag är alldeles vild på promenaderna.

Här kommer lite bilder från dagens promenad:


 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag har fått en ny titel!

Bild
  Förra söndagen, närmare bestämt första juni, föddes lilla E och därmed kan jag nu titulera mig mormor!  Tänk vad glad man kan bli av 2500 gram flickebarn.  Igår hade vi videosamtal, E och jag och nyblivna mamma. E hade inte så mycket att säga eftersom hon befann sig i en stabil matkoma, men det var så mysigt att få se henne.  Det ska bli så roligt att få följa ännu en ny människas utveckling och uppväxt.  Välkommen till världen, älskade lilltjejen! ❤
Läs mer

Here we go again!

Bild
  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...
Läs mer

Nu börjar det likna något

Bild
  Juli månad är här och jag känner hopp om livet.  Juni blev inte alls som det var tänkt. Två veckor med magproblem och vila satte käppar i hjulet för mina resplaner. Dessutom är det bottentråkigt att vara hemma och inte orka något alls samt inte våga förflytta sig mer än tio meter från sin toalett! Men nu är det bättre tider. Medicinen som orsakade magproblemen är utbytt och den nya verkar funka bra.  I helgen som var fick jag äntligen tillfredsställa mitt skriande behov av socialt umgänge med råge. På lördagen var det kombinerat konfirmations- och femtonårskalas för äldsta bonusbarnbarnet. Otroligt! Tycker inte det var längesen han föddes liksom. God mat och väldigt trevligt var det. Vädret var med oss också. Därifrån åkte jag direkt till äldste sonen med familj och hamnade mitt i barnbarnets tvåårskalas för släkten på hans mors sida. Jag övernattade där och på morgonen kom två ljuvliga småttingar tassande in till farmor för lite morgonmys. Guldstund! På eftermiddagen k...
Läs mer