När hjärtat gråter

Det är sällan jag skriver om sorgliga saker här i bloggen. Det som är sorgligt känns ofta allt för personligt och det är så mycket lättare att uttrycka ilska och glädje och humor i text för min del. Så oftast blir det sådant som stör mig, berör mig eller glädjer mig som jag skriver om.

Livet är ju dock inte alltid glatt och även om vi nu har mycket postitivt att se fram emot är vi åxå omgivna av sjukdom och död för tillfället. Ja inget som drabbar mig direkt personligen, men ack så nära ändå.

Det är svårt att sätta ord på, men ett ord finner jag oerhört passande i nuläget: Maktlöshet.

När det händer som inte "får" hända. När hjärtat gråter för de som står en nära,,, då är man så maktlös, så maktlös. När man inget hellre vill än att göra så att allting blir bra och det man kan göra är,,, nada! När man lider med andra dygnet runt och drömmer stressdrömmar på nätterna, där precis allt går åt h-e och man inte kan göra nånting åt det. När saker händer människor man älskar, saker man inte ens skulle önska sin värste ovän.

När man är arg och ledsen och,,, maktlös. Då gråter hjärtat,,, och samtidigt vet man att ens egen vånda är en fis i havet i jämförelse med den som är mitt i det hela.

Ville bara skriva av mig det.