Att storstäda en undulatbur


Som rubriken anger handlar det här blogginlägget om hur detta går till.

Det hela börjar med att jag med lite lock och pock förmår alla sex fåglarna att flyga ut ur buren samtidigt. Detta brukar inte vara ett problem, men när det är dax för storstädning verkar en del av dem vara fastlimmade vid burens pinnar. Till sist flyger dock allihop ut och placerar sig prydligt i rad på gardinstången.

Jag rullar fram buren mitt på golvet och skrider till verket. Pinnar plockas ut, leksaker likaså, buren sopas, dammsugs, ångas och torkas. Därefter ska det in nya pinnar, leksaker, gungor m.m. Hela denna procedur tar 2-2½ timma,,, ja, buren är stor! :D

Under tiden sitter fåglarna på gardinstången och diskuterar det hela, ibland kvittrar de glatt och ibland verkar de skälla på mig. Då och då flyger de en runda över mitt huvud för att inspektera.

När buren till slut är färdig och tillbakarullad på sin plats börjas det! Först tar Hebbe och Magnus fyrtifjorton rundor över buren för att kolla in nyheterna. Till slut tröttnar Lovisa på detta och flyger direkt till buren och landar som den modiga lilla kvinna hon är. Hon inspekterar noga och sen börjar hon ropa på de andra för full hals,,, troligtvis berättar hon vad matte har ställt till med. ;)





Därefter kommer de andra flygandes lite huller om buller och vågar sig på att landa på taket och titta på allt det nya. Ja,,, alla utom Kerstin då. Hon bemödar sig inte. Hon sitter kvar på gardinstången, väl medveten om att någon av killarna kommer flygande och matar henne till slut.


Magnus inspekterar:


Ludvig inspekterar:



Hebbe inspekterar:


Efter detta pågår ett himla flygande bort och fram i timmavis. Några går in och äter lite,,, några andra flyger ut. Ögon som tefat, stor förvåning,,, buren ser ju inte ut som vanligt! Undulater är små fåglar med stor känslighet för förändringar, kan man säga. :) Till sist behagar även Kerstin nådigt underlåta sig till ett besök. ;)


Kerstin och Magnus: (Astrid sitter längre in i buren och gömmer sig, hon vill inte vara med på bild ;))


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer