Egalias egenheter

  Idag är det ett helt år sedan Lasse somnade in. Ett väldigt turbulent år med så mycket sorg och saknad. Och den fortsätter naturligtvis, sorg är inget som bara försvinner plötsligt. Den finns där hela tiden, men mera lågmält nu och inte lika förtvivlat som då.  Det känns som att tiden gått rasande fort. Jag minns allt så tydligt, kan fortfarande höra hans röst och tycker att han var här nyss. Samtidigt har det hänt jättemycket under det här året.  Den där dagen för ett år sedan var inte oväntad, vi visste ju hur det skulle sluta, men den var det definitiva slutet och den smärtan som kommer av det är inget man kan förbereda sig på.  De goda minnena och kärleken lever kvar, tack och lov.  Idag träffades vi och åt lunch ihop, de flesta av Lasses barn, hans syster och jag. Sen fortsatte några av oss till kyrkogården och tände ljus och delade minnen.  En tung men ändå fin dag. Skönt att ha fina människor att dela den med.  I dagens tidning hade vi även satt in en minnesannons.  Lasse fatt

  Jag har funderat på det här inlägget ett bra tag. Ibland är det svårt att beskriva känslor. Januari månad har inneburit att jag gått i något sorts mentalt ide.  Hösten bestod till stora delar av "projekt flytt". Jag älskar projekt! Älskar att grotta ner mig i planering, listor och logistik. En riktig nörd kan jag vara på det området. Efter flytten och iordningställandet var det dags för jul. Nya listor och mycket umgänge med nära och kära. Sen blev det nytt år. Januari. Inga aktiviteter hade kört igång, vädret och halkan gjorde det svårt att ens promenera, bilen var infrusen i garaget och sen blev jag förkyld. Det var mycket, mycket längesedan jag varit med om en så lugn och stilla period! Jag har mestadels varit hemma och trött har jag varit också. Jättetrött. Det har ändå varit helt ok, jag har inte blivit rastlös eller så. Kanske behövde jag den här perioden av lugn och vila?  De saker jag tänkt ägna mig åt under vintern, släktforskning och handarbete, har inte lockat mi

  Ja, här kommer ett litet blogginlägg om ingenting alls egentligen. Men jag behövde roa mig med något nu när jag äntligen börjar piggna till lite efter förkylningen.  I början av veckan myste jag med två små barnbarn. Så härligt att träffa dem, sonen och sonhustrun. Alla i familjen var friska men de små älsklingarna bar tydligen på något virus som farmor inte haft. Så på tisdagen började jag nysa. Sen kom feber, hosta och annat. Det är inte hela världen, det är ju så det blir med små barnbarn och jag kan vila mig i form eftersom jag är pensionär, men nu börjar jag bli lite uttråkad. Har tillbringat det mesta av veckan i soffan.  Jag piggnade till lite kort efter något dygn och kom iväg till affären så jag fick hem lite mat, men sen blev jag sämre igen. I morse hade jag nästan ingen röst, men nu ikväll har jag börjat känna mig bättre. Ljuspunkterna har varit två tulpanbuketter. Den en ena köpte jag förra veckan och den andra denna. Älskar tulpaner. Ett annat plus i veckan är en bok som

  God fortsättning!  Nyårshelgen är över och även den blev bättre än jag kunnat föreställa mig. Den firades med min biologiska familj. På nyårsafton åkte jag till en av sönerna och övriga barn och barnbarn kom också dit. Det var så härligt att vara med och fira tillsammans och träffa alla dessa samtidigt!  Det var prat och skratt, lek och bus, god mat och dryck.  Jag sov över där och åkte hem dagen efter, trött men lycklig.  Levande ljus och lite röra som det ska vara en nyårsafton En sen julklappsutdelning, då alla inte hade möjlighet att träffas på julafton Lite pussel och pyssel hanns med mellan rätterna Ingift farbror med brorsdotter Dottern fixar varmrätt Det var många kockar i köket men inte blev det någon dålig soppa för det! Tänk att vi kunde få till en bild på oss allihop! 💓

  Jag skriver ett nyårsinlägg idag eftersom jag inte kommer att vara hemma över nyår.  Hur mitt 2023 varit vet ni ju redan. Svågern begravdes, Lasse dog, mamma dog, hunden dog. Lånebilen blev stulen och sönderslagen. Allt på mindre än sex månader. Och sen tillkommer ju allt som hänt ute i världen också, vilket jag inte riktigt klarat av att ta in detta år. Efter den där sista veckan av allt elände, när mamma begravdes, bilen stals och jag fick avliva älskade lille Teo, gick jag i däck och tillbringade en vecka liggandes i soffan.  En morgon där vaknade jag med en tanke som var så bestämd att den blev en övertygelse. Det hela var mycket konstigt! För just den morgonen vaknade jag och var helt säker på att det var slut med elände nu, det var färdigt och nu skulle det inte hända fler hemska saker. Har aldrig varit med om liknande och när jag berättade det för kära syster blev hon ytterst skeptisk, vilket jag självklart förstår.  Men det stämde ju!  Det enda positiva som hände under årets

  Jag har filat på det här inlägget ett tag. Det är så mycket roligare att skriva lättsamma och dråpliga inlägg om "brottning" med en julgran och ärligt talat så är jag så hjärtligt trött på att vara ledsen! Fast sorgen låter sig ju inte styras. Självklart innebär årets jul mycket känslor. Dubbla sådana. Det känns väldigt konstigt att flera kära kommer att fattas. Förra julen var ju mest kaos och fasa så jag hann inte riktigt sakna svågern då trots att det är ett drygt år sedan han lämnade oss. Och sen min Lasse...och mamma...och Teo.  Det är fortfarande så overkligt att alla dessa försvann på så kort tid! Och självklart kommer det att kännas extra när det är storhelg.  I morgon ska vi hålla liv i traditionen som Lasse införde. Vi ska gå ut och äta. Barn, barnbarn och jag. Det har vi gjort i många år nu. Men i år träffas först en hel del av oss på kyrkogården och tänder ljus på hans grav. Sen har vi bokat bord på restaurang. Han hade verkligen gillat att vi fortsatte. Men som

  I lördags var jag med syster hos systerson med familj där det var julgruppstillverkning. Med stort engagemang och kreativitet åstadkom vi ett rejält antal julgrupper. En kul dag.  Igår var det ett härligt födelsedagskalas för ett litet barnbarn som fyller tre år idag. Mysigt. Dagen idag har mest handlat om julgran!  Julgranshämtning hos släktens markägare, d v s syrran, var planerad kl 13. Men innan dess behövde jag åka och skaffa en julgransfot eftersom jag gett bort min tunga i gjutjärn som jag knappt orkade lyfta.  Efter lite sökande på nätet stod det klart att julgransfötterna var slut på många ställen men till slut hittade jag en affär som skulle ha kvar den sorten jag ville ha så jag tog en tur dit på förmiddagen. Julgransfoten jag ville ha var förstås slut där med, men de hade en annan sort som fick duga.  Därefter hämtade jag väninnan och vi körde mot skogen för att hämta granar. Försedda med sågar drog vi ut i skogen och hittade snart passande julträd. Efter en del sågande m

  Detta är inget inlägg för den pryda. 😁 När kära syster och jag röjde ur mammas hus för några år sedan hittade jag en affisch från min ungdomstid. Vilken nostalgitripp!  Ett minne från det tokiga och frigjorda 70-talet som fick oss båda att skratta. Jag hade inte en aning om att mamma sparat den.  På den tiden fanns en affär i stan som hette Blommor & Bin. Den, och flera andra affärer med samma namn i olika städer, drevs av RFSU. Där såldes kläder, skor, kondomer och en massa annat. Sexualupplysning ingick på köpet.  Jag vill minnas att om man handlade på själva öppningsdagen fick man en affisch. Jag handlade en röd t-shirt med texten "Blommor & Bin" rakt över bröstet. Tror jag var 14 år och det var den häftigaste och fnissigaste affär jag någonsin besökt.  Affischen i fråga hade jag på väggen i mitt rum och efter alla år dök den alltså upp igen. I väldigt gott skick dessutom.  Jag tog hem affischen och planen var att rama in den men den blev liggande och sen blev j

  Idag har jag haft middagsgäster vilket innebar att jag har lagat mat!  Ni som följer den här bloggen vet redan att jag tappade både matlust och senare matlagningslust p g a allt som hände, så matlagning är inget jag ägnat mig åt särskilt mycket på sistone. Ytterst få gånger sedan Lasse gick bort faktiskt. Att laga mat har känts så oerhört sorgligt att jag blivit gråtfärdig vid blotta tanken, så jag har avstått.  Men idag hade jag bjudit in tre väldigt trevliga personer på middag. Den främsta anledningen till det var att de bjudit mig på middag så många gånger sedan Lasse lämnade oss och äntligen kände jag mig redo att bjuda tillbaka. Den andra anledningen var att ta ett första steg mot att komma igång och laga mat igen.  Ringrostig som jag är körde jag på ett säkert kort. En rätt jag lagat då och då de senaste fyrtio åren, champinjongratinerad fläskfilé. Den kan dessutom förberedas vilket är smidigt. Till detta serverades potatisgratäng som jag köpt färdig, helt enkelt för att jag ty

  Till min egen förvåning har jag snöat in rejält på julen i år! Inte så att jag tänker baka, göra godis och laga en massa mat för lusten till matlagning lyser fortfarande med sin frånvaro. Men idag har jag varit ute och handlat julklappar och tyckte t o m det var riktigt roligt.  Jag känner ett väldigt behov av en riktig jul i år, för förra julen var verkligen hemsk och sorglig på så många sätt, med svågern som nyligen gått bort och Lasse som var så väldigt dålig. Många nära och kära var sjuka i olika luftvägsinfektioner också. Några få ljuspunkter fanns det dock och dem bevarar jag i tacksamt minne. Men i år vill jag verkligen göra en bra jul! Jag tänker t o m skaffa julgran. Har pyntat lite här och var eftersom jag fick feeling och inspiration av att julpynta på ett helt nytt ställe. Har inte tagit så många foton så ni får hålla till godo med dessa. Vintern är egentligen inte min årstid alls så för att påminna mig om en årstid jag gillar bättre hängde jag även upp mammas fina flamsk

  Jag fortsätter på temat belysning och lampor för visst behöver vi ljus denna mörka årstid?  Vädret är kallt och idag blåste det så mycket att det snöade på tvären. Detta gav mig feeling och när jag ändå gick till källaren med lite prylar som ska förvaras där nere passade jag på att hämta upp mina ljusstakar bl a.  Det är olikt mig att göra sånt före första advent men i år frångick jag mina vanor och det är ju ändå inte många dagar kvar.  I mitt kombinerade kök och vardagsrum blev det så här:   Den ena ljusstaken syns knappt inifrån p g a "monstret" men det ser fint ut utifrån i alla fall. I det andra fönstret levererar novemberkaktusen ljuvliga blommor och julgrisen ligger och latar sig framför ljusstaken. Om någon tycker att min utsikt och trädgården utanför inte ser så kul ut beror det på att renovering pågår. Till våren ska allt vara klart och jag får då även en egen uteplats.  I sovrummet har jag, för första gången, placerat mammas älskade ljusstake. Jag minns fortfaran

  Här kommer ett väldigt blandat inlägg om de senaste dagarna.  Lördag 25/11: Promenerade till centrum på eftermiddagen och mötte upp en god vän. Vi deltog traditionsenligt i årets ljuständningspromenad då man går en kort promenad i centrum för att sedan samlas på torget. Där blev det körsång, tal, glögg och pepparkakor innan den stora granen tändes. Kallt som tusan var det men också fin julstämning.  Efter det var jag bjuden på middag hos Lasses systerson med föräldrar. Goda viltfärsbiffar med kantarellsås. Mums! De har bjudit mig på middag många gånger sedan Lasse gick bort och det är jag så tacksam över. Om några veckor ska jag äntligen få bjuda tillbaka.  Runt torgbrunnen stod marschaller i hjärtformationer. Ljus och kärlek är väl precis vad vi alla behöver.  Söndag 26/11: Denna dag styrde jag bilen Edna mot Göteborg för att hälsa på en av sönerna med familj. Vi tog en vintrig promenad upp till en utsikt och jag fångade även två av mina kärlekar på en fin bild. Senare myste jag mas

  Idag har jag haft besök av gamla goda vänner. Det kändes fint att ses igen.  Vi har känt varann i ca 20 år men nu var det längesedan vi träffades. Tidigare umgicks vi flitigt när vi var yngre och friskare. Bl a gjorde vi en smått galen roadtrip till Spanien tillsammans. Härliga och roliga minnen! Nu är vi tre som är kvar lite äldre och skröpligare. När Lasse begravdes i våras var båda de här vännerna nyopererade av olika orsaker och kunde därför inte komma till begravningen.  Idag åkte vi till kyrkogården och tände ljus tillsammans. Det kändes fint. Det är skönt att träffa människor som känt Lasse och dela minnen tillsammans. Det är tröstande.  Innan besöket på kyrkogården åt vi lunch tillsammans hemma hos mig och de fick se min nya lägenhet. Jag fick en söt julgrupp i present.  En fin och lite vemodig dag idag. 

  Idag har jag tagit mig ut ur "flyttbubblan" och varit på Leva-vidare-gruppen. Det var sista gången för i år. Sen har vi en återträff i januari. Det har varit väldigt bra att träffa andra i liknande situation och få ventilera känslor av sorg, saknad och upplevelser kring en nära anhörigs sjukdom och död.  Idag pratade vi om hur vi kände och tänkte då när det hemska hände, hur vi känner och tänker nu och inför framtiden. Nyttiga saker att reflektera över.  Att tänka tillbaka och reflektera över sina egna känslor och reaktioner var bra för jag upplever skillnad på hur jag mådde i våras och hur jag mår nu, på flera plan. Stärkande att känna att det ändå går framåt.  Sorgen är inte längre lika fysisk och knivskarp. I alla fall inte lika ofta längre. Den finns förstås kvar, men det kommer den alltid att göra, man blir bara bättre på att leva med den.  Minnet och koncentrationsförmågan har blivit bättre igen. Under en period i våras började jag nästan misstänka att jag höll på att

  Nu är det inte långt kvar till "stora flyttdagen"! Det känns spännande och bra. Allt går enligt plan så här långt. Det går så bra att jag undrar om jag får hjälp från ovan? Någon däruppe kanske tycker att den här tanten inte behöver mer motgångar detta år?  Packandet är långt framskridet och det är inte mycket kvar att packa ned här i gamla bostaden nu. På fredag kommer kära syster och hjälper mig med det sista och på lördag kommer ett gäng starka och friska barn och bonusbarn och flyttar möbler och lådor. Och en svåger kör sin skåpbil med flyttlasset i. Jag tänker mig att jag mest ska peka med hela handen och bjuda på pizza vid lunchtid.  Idag levererades sängen och syrran och jag hjälptes åt att skruva på benen och ställa den på plats. I morgon kommer Hemfixarna och monterar ihop soffan.  Jag har kört dit en hel del små och lätta saker i min lilla bil, som visat sig rymma förvånansvärt mycket med nedfällda baksäten. På andrahandsmarknaden kom jag över precis en sån duschh

  Idag åkte vi tillsammans till två kyrkogårdar, syster och jag. På den första (äldsta) har vi en stor del av släkten. Där vilar mamma, pappa, morfar, mormor, morfarsfar, morfarsmor, mormors bror och mormorsmor! Vi tände ljus på gravarna och la en fin dekoration på graven där mamma nyligen begravdes. På vägen mötte vi min äldste son med fru så vi gjorde sällskap runt och möttes upp när vi sedan parkerat vid nästa kyrkogård och slog följe där med.  Vi gick först till farmor och farfars grav som jag numera sköter om. Själv hade jag glömt min telefon hemma men syrran fotade åt mig.  Därefter fortsatte vi till Lasse där vi mötte ännu en son med familj. Många ljus brann redan där och fler skulle det bli under kvällen. En liten tröst att så många tänker på honom.  Jag fick ett foto av en av döttrarna som varit där senare och det var så vackert med alla ljus i mörkret. Foto Elina Björklund Slutligen gick vi till en minneslund där systers man och svärdotterns pappa är begravda. Otroligt många

  Återigen en fullspäckad vecka. Begriper inte hur hektiskt livet kan vara som pensionär! Fast när man ska flytta är ju livet så oavsett ålder förstås. Idag ringde min nya hyresvärd och meddelade att jag kan hämta ut nycklarna redan på måndag! Det blev jag glad för. Hade räknat med onsdag nästa vecka eftersom det är första november, men nu får jag ytterligare två dagar på mig att förarbeta inför själva flyttdagen. Känns finfint. Jag ligger i startgroparna. Har packat en hel del så nuvarande bostaden börjar se rätt tråkig ut, men det går ju att leva med ett par veckor.  Låda efter låda staplas i lilla sovrummet som jag ändå inte använder. Igår plockade jag ned alla foton från en hylla som jag ska ge bort eftersom den känns för stor för min lilla lägenhet. I samma låda tänkte jag lägga ner två foton på Lasse som nu står i vitrinskåpet. Men det tog stopp! Jag kunde bara inte packa ner dem ännu. Inser att jag inte kan packa ner dem i en flyttlåda alls. Istället kommer jag att lägga dem i e