Blommor och bin - äntligen!

 Detta är inget inlägg för den pryda. 😁

När kära syster och jag röjde ur mammas hus för några år sedan hittade jag en affisch från min ungdomstid. Vilken nostalgitripp! 

Ett minne från det tokiga och frigjorda 70-talet som fick oss båda att skratta. Jag hade inte en aning om att mamma sparat den. 

På den tiden fanns en affär i stan som hette Blommor & Bin. Den, och flera andra affärer med samma namn i olika städer, drevs av RFSU. Där såldes kläder, skor, kondomer och en massa annat. Sexualupplysning ingick på köpet. 

Jag vill minnas att om man handlade på själva öppningsdagen fick man en affisch. Jag handlade en röd t-shirt med texten "Blommor & Bin" rakt över bröstet. Tror jag var 14 år och det var den häftigaste och fnissigaste affär jag någonsin besökt. 

Affischen i fråga hade jag på väggen i mitt rum och efter alla år dök den alltså upp igen. I väldigt gott skick dessutom. 

Jag tog hem affischen och planen var att rama in den men den blev liggande och sen blev ju hela livet ställt på ända så jag glömde bort den ett tag. 

Men nu när jag flyttade dök den förstås upp igen och till sist tog jag tag i mina planer. Affischen skulle upp på väggen! Den är alldeles för kul för att gömmas i någon låda. Måtten på den var udda så jag fick måttbeställa en ram på nätet. När det kom förrförra veckan efter otålig väntan från min sida, visade sig glaset vara sprucket, trots att den var mycket väl emballerad. Jag reklamerade den och fick löfte om att de skulle skicka ett nytt glas och idag kom det äntligen! 

Jag har tillbringat en del av eftermiddagen med att rama in min gamla affisch mycket försiktigt och omsorgsfullt. Jag kom på mig själv med att hålla andan stundtals för jag var så rädd att göra någon tabbe och förstöra glas eller affisch, men allt gick enligt plan och äntligen hänger den på väggen mitt emot sängen. Jag drar på mun varje gång jag ser den. 

Ljuset var inte det bästa så här på kvällen men jag kunde förstås inte vänta med att fota till i morgon. Färgerna stämmer inte med verkligheten men jag tror bilderna kan roa er ändå. Kanske någon av mina jämnåriga vänner också får en liten nostalgitripp? 😀 (Klicka på bilderna för större format)



Titta bara på de galet utsvängda byxorna! 

"Även en liten droppe kan bli en stor fotbollsspelare" Hahahaha! 

Små uppmuntrande tillrop för samlivet mitt bland reklamen 😄



Kommentarer

  1. Anonym14 december 2023 kl. 21:31

    Det var tider det blommor o bin o vjeans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egalia14 december 2023 kl. 22:37

      Ja! V-jeans som hängde på höfterna och tröjan slutade 10 cm ovanför naveln. :D Det var på den tiden magen var platt, haha!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer