En presentation av sex personligheter



Kerstin - ladyn, divan, drottningen och den som bestämmer i flocken. Har järnkoll på omgivningen och låter sig nådigt matas och klias av Magnus,,,






,,, även kallad "duracellundulaten". En försiktig herre, på gränsen till "mes" (haha!).  Tokpigg mästerflygare som är passionerat förälskad i damen ovan men hoppar ibland över skaklarna och flirtar då med Herbert,,,








,,, som är äldst i gänget och som är först på att flyga till handen när det bjuds på godis. En glad och god kille som glömde sin förälskelse i Kerstin när nedanstående snyggning flyttade in.





Lovisa - tuffing och överlevare som klarat sig själv utomhus sommaren 2010. Ingen vet hur gammal hon är eller varifrån hon kommit. Älskar att "bada" i blöta örter och klampa omkring i hallongegga, vilket hennes fötter vittnar om på fotot. Låter sig uppvaktas av Herbert, men bara till en viss gräns, sen åker han på en snyting. Gillar att skrika högt och mycket, förmodligen för att försäkra sig om att övriga flocken inte försvunnit. Kompis med Astrid,,,









,,, vår lilla "blondin" som ibland har lite otur när hon tänker,,, och inte går det jättefort heller! Men söt är hon och en jäkel på att gnaga på pinnar och morötter och saker som hon inte får gnaga på. Avskyr att duscha och badar endast sommartid i vattenskålen när buren står på balkongen. Svårflirtad, tycker karlar är trams, men kan ibland bli smått fascinerad av Ludvig,,,





,,, som är en mästersångare som pratar mycket och ofta eller ja, snarare oavbrutet. Vän med alla,,, så länge det inte kommer till konkurrens om godis för då blir han rabiat och vill ha allt för sig själv.

Kommentarer

  1. Anonym17 mars 2012 kl. 09:29

    måste säga att jag gillar Lowisa bäst - som du säger är hon en tuffing - nyfiken som attan är hon oxå - ett jäkla tjattrande är det iaf av alla - och att de drar fram som stridsflygare får man ha överseende med - ler- egentligen gillar jag inte fåglar så - men denna hög tycker jag är helt underbara - (bara de kunde vara lite tystare - ler-

    kram bea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egalia17 mars 2012 kl. 12:55

      Lovisa verkar vinna allas hjärtan, hon är en liten kämpe. :) Det är jättebra att dom inte är tysta,,, då slipper jag höra min tinnitus! ;)

      Radera
  2. Mimmi17 mars 2012 kl. 10:10

    Kul att läsa din presentation av flocken :) Vilka personligheter! Superfina allihop <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egalia17 mars 2012 kl. 12:55

      Tack Mimmi,,, ja dom är ett härligt gäng! :)

      Radera
  3. Anonym18 mars 2012 kl. 06:44

    Kul presentation på dina fåglar!
    Jag gillar Lovisa bäst! <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer